Mamma glömde min födelsedag

Elin vaknade av ljudet från tallrikar i köket. Mamma var redan uppe, som vanligt tidigt, och gjorde frukost åt pappa innan jobbet. Flickan sträckte på sig, log och lyssnade kanske skulle hon höra lyckönskningar från köket? Men därifrån hördes bara vanliga morgonsamtal om att det började regna igen och att paraplyet glömts kvar på bussen.

Elin satte sig upp i sängen och rättade till pyjamasen med rosa elefanter. Idag fyllde hon nio år. Hela nio! Igår hade hon påmint mamma flera gånger om att det var hennes födelsedag idag, och mamma hade nickat och sagt: “Självklart, lilla solstrålen, jag minns.” Men nu verkade ingen skynda sig att gratulera.

“Elin, frukosten är klar!” ropade mamma från köket med sin vanliga röst, utan någon festlighet.

Flickan klädde på sig snabbt och sprang ut i köket. Pappa satt vid bordet med en tidning, mamma serverade äggröra. Elin stannade i dörren och väntade.

“God morgon, lilla du”, sa pappa utan att titta upp från tidningen. “Sätt dig och ät, annars blir du sen till skolan.”

“God morgon”, viskade Elin och gick fram till bordet.

Hon satte sig och väntade. Kanske ville de överraska henne? Kanske skulle de komma med en tårta eller presenter? Men mamma ställde bara fram en tallrik med äggröra och ett glas mjölk, som om ingenting hade hänt.

“Ät nu, dröj inte. Du har mycket skola idag, du behöver energi”, sa mamma och torkade händerna på en handduk.

“Mamma, minns du vilket datum det är idag?” frågade Elin försiktigt medan hon petade i äggröran.

“Femtonde oktober. Varför?” Mamma tittade på henne med frånvarande blick, redan upptagen av andra tankar.

“Inget, jag undrade bara”, sa Elin och sänkte blicken mot tallriken.

Femtonde oktober. Mamma kom ihåg datumet men inte vad det betydde. Det gjorde ont i bröstet på Elin, men hon försökte inte visa att hon var ledsen.

Pappa drack upp sitt kaffe, pussade mamma på kinden och Elin på huvudet.

“Jag måste ge mig av. Vi ses i kväll”, sa han och drog på sig jackan.

“Hej då, pappa”, viskade Elin.

Nu var de ensamma, hon och mamma. Mamma plockade undan bordet och nynnade för sig själv. Elin åt upp äggröran, även om den smakade som kartong.

“Mamma, kan vi baka något idag?” försökte hon igen. “Kanske en tårta?”

“Elin, en tårta mitt i veckan? Vi har inte tid. Vi ska till doktorn i kväll, minns du det? Du hade ont i halsen för några dagar sedan. Tiden är klart sextiden.”

Elin mindes doktorns besök men hade hoppats att mamma skulle skjuta upp det. På sin födelsedag ville hon verkligen inte gå till läkaren.

“Kan vi inte ändra tiden?” frågade hon lågmält.

“Nej, det går inte. Det är tur att vi fick en tid så snart. Gör dig klar för skolan nu, annars blir du sen.”

Elin gick till sitt rum och packade skolväskan. I spegeln såg hon en flicka med sorgsna ögon. “Kanske de minns senare?” tänkte hon medan hon flätade sitt hår.

I skolan väntade Elin hela dagen på att någon skulle gratulera henne. Hennes bästis Moa borde ha kommit ihåg de hade ju planerat födelsedagsfirandet tillsammans. Men Moa var upptagen med att förbereda sig till matteprovet och pratade bara om ekvationer.

På rasten gick Elin fram till Moa, som satt med en bok i korridoren.

“Moa, minns du att vi pratade om femtonde oktober?” sa hon och satte sig bredvid.

“Vad händer femtonde?” Moa tittade upp från boken.

“Va? Vi hade ju planerat…”

“Åh, Elin, förlåt, jag är helt fast i matten! Vad var det vi sa?” Moa böjde sig åter över boken.

Elin förstod att Moa också hade glömt. Det kändes som en klump i halsen, men hon svalde och sa:

“Inget speciellt. Plugga du.”

Efter skolan gick Elin långsamt hem och tittade i affärsfönstren. I konditoriet fanns vackra tårtor, i leksaksaffären stod fina dockor. Allt detta kunde ha varit födelsedagspresenter, men ingen hade ens kommit ihåg.

Hemma mötte mamma henne med vanliga frågor om betyg och läxor.

“Hur var det i skolan? Fick du några bra betyg?” frågade hon medan hon rörde i soppan.

“Bra. Jag fick ett A i svenska”, sa Elin och tog av sig jackan.

“Bra jobbat! Gör dina läxor nu, sen åker vi till doktorn.”

Elin gick in i sitt rum och satte sig vid skrivbordet. Men istället för att göra läxor tog hon fram ett papper och färgpennor. Om ingen annan kom ihåg hennes födelsedag, skulle hon göra en kort till sig själv.

Hon ritade noga en tårta med ljus, ballonger och skrev med fina bokstäver: “Grattis på födelsedagen, Elin!” Det blev vackert och färgglatt. Hon gömde kortet under sina häften det skulle bli hennes lilla hemlighet.

Tiden gick långsamt. Elin tittade på klockan och hoppades att mamma plötsligt skulle komma ihåg. Kanske skulle hon laga något speciellt till middag? Eller köpa en liten tårta på vägen hem från doktorn?

“Elin, dags att åka till doktorn!” ropade mamma halv sex.

På vårdcentralen var det fullt av folk. De satt i väntrummet medan mamma pratade med en granne om matpriser och problem med värmen i huset. Vanliga samtal, inget festligt.

Doktorn var en snäll ung kvinna. Hon kollade Elins hals, lyssnade på lungorna och sa att allt var bra, men att det var bra att dricka vitamintillskott.

“Hur gammal är vår lilla patient?” frågade doktorn medan hon skrev ut recept.

“Nio”, svarade mamma.

“Nio?” Doktorn log mot Elin. “Vilken stor flicka! När fyller du år?”

Elin tittade på mamma och sedan på doktorn.

“Idag”, sa hon lågt.

Doktorn såg förvånad ut, medan mamma plötsligt blev blek och tog sig för munnen.

“Idag?” Mammas röst darrade. “Elin, är det femtonde oktober idag…”

“Ja, mamma, idag.”

Mamma sjönk ner på stolen och kramade om Elin hårt.

“Lilla solstrålen, förlåt mig! Hur kunde jag glömma? Jobbet, allt… jag blev helt borta…” Mammas röst skakade, och Elin kände hur tårar träffade hennes hår.

“Det är okej, mamma”, sa Elin och klappade mammas hand