**Dagboksinlägg**
Det var en stor bröllopsfest i en restaurang mitt i Göteborg, där Elin och Magnus firade sin kärlek. Gäster skrattade, musiken fyllde rummet, och det nygifta paret strålade av lycka vid festbordet. Då var det dags för gåvor. Först kom Elins föräldrar och räckte över en tjock kuvert med pengar. Sedan var det Magnus mamma, Birgitta, som förde fram en bukett rosor och viskade: “Min riktiga gåva kommer efter bröllopet.” “Vad för gåva?” undrade Elin och såg på sin man. “Ingen aning,” svarade Magnus och log förvirrat. Men Elin kunde inte ana vilken intrig hennes svärmor höll på med.
Redan innan bröllopet hade Birgitta sagt mystiska saker: “Jag vill inte ge er någon struntsak. Förvänta er ingen present på bröllopet, men sen kommer ni bli överraskade!” “Som du vill,” sa Elin blygt. “Vi kräver inget.” “Mamma, oroa dig inte, det är lugnt,” lugnade Magnus. “Vi är bara glada att du är här.” “Jag kommer inte tomhänt till min sons bröllop,” sa Birgitta bestämt. “Men prata inte om det med släkten.” “Okej,” nickade Magnus, fast Elin tvivlade på att svärmor skulle hålla sitt löfte. Hon visste att Birgittas ekonomi var skral, men bröllopet betalade paret själva utan att be om hjälp. Elins föräldrar, trots sin enkla budget, lyckades spara ihop 20 000 kronor till dem. Birgitta gav bara blommor, vilket nästan gick obemärkt förbi bland toastarna och dansen. Men hon charmade gästerna med långa tal och verkade njuta av uppmärksamheten.
“Ni anar inte vad jag har i erat,” viskade Birgitta mot slutet av kvällen, med ett slugt skimmer i blicken. “Det blir en överraskning som kommer chockera er, men lite senare.” “Det är lugnt, oroa dig inte,” sa Magnus och höll om sin frus hand. “Jag är faktiskt nyfiken,” erkände Elin och tvingade bort sin undran. “Vet du något?” “Ärligt, jag har ingen aning,” ryckte Magnus på axlarna. “Men det viktiga är att vi är tillsammans och lyckliga.” Elin nickade, men nyfikenheten gnagde. Hon försökte locka ur Birgitta en ledtråd, men svärmor log bara hemlighetsfullt: “Om jag avslöjar nu blir det ingen överraskning. Vänta!”
Månaderna gick, men gåvan dök aldrig upp. Det som först var roligt började nu irritera Elin. Efter åtta månader tog hon mod till sig och påminde Birgitta. “Såklart, det är bara pengar som spelar roll!” utbrast svärmor och lät sårad. “Fråga hellre hur jag mår!” “Behöver du hjälp, säg bara till,” sa Elin förvirrad. Men Birgitta slog igen och klagade sen för Magnus om sin “fräcka” svärdotter. “Lägg av med gåvan,” bad han Elin. “Hon gjorde en scen.” “Jag undrade bara, hon var ju så hemlighetsfull!” försvarade sig Elin.
Efter det undvek Elin sin svärmor, vilket gjorde saken värre. Birgitta klagade igen: “Först var hon intresserad bara för gåvans skull, nu vänder hon ryggen till!” “Det stämmer inte,” försvarade Magnus. “Förklara då hennes beteende!” menade Birgitta. Elin suckade: “Din mamma är aldrig nöjd. Först ogillade hon min uppmärksamhet, nu min försiktighet. Imorgon stör hon sig på hur jag *andas*!” “Hon tror vi vill ha hennes pengar,” sa Magnus skuldmedvetet. “Jaså, men hon har inte gett oss något på ett år,” påpekade Elin. “Mina föräldrar delar alltid med sig.” “Så mamma kommer tomhänt?” frågade Magnus irriterat. “Nej, hon tar alltid med sig matlådor jag lagar,” svarade Elin torrt.
Ämnet blev tabu, men grälen fortsatte. Birgitta hittade alltid fel på Elin, medan hon påstod för andra att hon “älskade sin svärdotter”. “Vi gör allt för henne, men hon är otacksam,” klagade hon. “Jag tänkte ge henne min mormors ring, men nu får hon inget!”
Inför årsdagen nämnde Birgitta återigen en “ofattbar present”. “Ska ni verkligen anstränga er?” undrade Elin försiktigt. “Jag gör som jag vill, okej?” kontrade svärmor sarkastiskt. Magnus blev arg: “Varför tjatar du på henne?”
På årsdagen kom Elins föräldrar med ett handgjort bordsduk och lakan. Vänner gav porslin och glas. Birgitta läste upp en lång, dramatisk hälsning – och det var allt. “Säg inget om gåvor nu,” varnade Magnus på vägen hem. “Jag är redan över det,” sa Elin.
Men månaden därpå ville Birgitta bara ha en dyr mobil till sin födelsedag. “Ska vi köpa det?” undrade Elin skeptiskt. “Det är inget större belopp,” sa Magnus. “Visst, men min mamma får samma budget.” Så de köpte en billigare modell. Birgitta blev rasande och anklagade Elin för att ha “pestat” Magnus. Nu smider hon planer på att ge igen.
