Lina var dålig. Riktigt dålig, nästan synd om henne, så dålig var hon. Alla försökte förklara för kvinnan hur dålig hon var – dålig och dessutom olycklig. Självklart har hon ingen man, sonen är vuxen och bor för sig själv. Lina är ensam, ingen behöver henne. På måndagen kom hon till jobbet, där alla skryter om hur de städade och tvättade hela helgen. Någon slet på landet, någon kokade sylt. Men Lina säger ingenting, vad skulle hon säga? Hon har ju ingen karl, barnet är stort, så hon håller tyst. Ibland går hon tidigt från jobbet, alla vet varför: för att träffa sina otaliga älskare. På jobbet är alla säkra på att Lina har mängder av älskare – så dålig är hon. De andra kvinnorna är minsann bra, gifta och upptagna med sitt, men Lina är dålig. – Lina, säger mamma, varför är du sån? – Sån hur då, mamma? – Så ensam, skulle du inte kunna hitta dig nån karl? Herregud, dotter. Det är ju inte försent att få ett barn till, nu för tiden får ju alla barn efter fyrtio… – Mamma, varför skulle jag vilja ha nån karl bara för sakens skull? Varför ett barn till? Jag har ju min Alex, det räcker gott och väl… Men en karl, som du säger, vad ska jag ha honom till? Jo, jag har faktiskt Olof. – Lina! Olof är inte din man! – Hur så? Han bjuder mig på dejt en gång i veckan, ger mig presenter, hjälper mig boka semester, klagar aldrig, skickar mig aldrig till hans mamma på landet för att putsa fönster, tvingar mig inte att tvätta kalsonger och strumpor, kräver ingen middag, lastar inga problem på mig, ligger inte som en potatis på soffan. Underbart. – Hanterar allt, sånt är det hans stackars fru får ta hand om. – Skulle du vilja att det var JAG istället, mamma? Nej tack. Jag har varit gift TVÅ gånger, minns du. Jag är över fyrtio och lyckan var verkligen inte för mig… Första gången – du tyckte jag skulle gifta mig med Alex pappa, äldre, klok och rik, va, mamma? Fem år var jag fånge, fick inte plugga, inte umgås, allt bara jobb och hushåll… Jo, jag hade smycken i guld, men han visade upp mig som ett zoo-djur. Och när jag skilde mig krävde han tillbaks allt – till och med mina trosor. Andra gången var det av kärlek. Pluggade på dagarna, jobbade kvällar, för att inte vara en belastning för dig och pappa. – Lina, när har jag någonsin nekat dig något? – Inte du mamma… Men pappa då? Och min bror, Niklas, han ansträngde sig aldrig, för han visste att du fixade allt. Så gifte jag om mig, utan kärlek hade jag ju redan levt. Hade det blivit bättre? Nej. Bara mer att bära, Lina-för-alla. Mannen låg på soffan, jag jobbade, hämtade på förskolan, handlade och släpade och lagade mat och tvättade, allting själv. Han behövde bilen, för skulle han ta spårvagnen till jobbet? Sånt gör män. Om jag säger att jag är trött – men vem gör då middagen? Jaha, när duschen på bilen gick sönder, skulle JAG betala reparationen? Vi var ju ändå en familj! – Och så stack jag, mamma. Vem skulle ha mig och mitt barn, sa han och skrattade. Jaha, där gick ännu ett äktenskap. Två gånger gift, med både högre och lägre inkomster – ingen skillnad. Alla har det bra – bara inte jag. – Alla lever så, Lina… – Låt dem, mamma, men jag VÄGRAR. – Hur hade du det i lördags? – Niklas och Maja dumpade barnen hos oss så jag lekte med barnbarnen, bakade, tvättade, matade pappa, strök – la mig vid midnatt. På söndagen blev det pannkakor till frukost för barnen, stekte kyckling och bakade pizza till Niklas och Maja, sen städade jag och stupade. Mamma, jag minns inte att du någonsin tog Lilla-Alex över helgen så jag fick vila? Aldrig lät jag nån annan ta hand om mitt barn så jag kunde slappa. – Men du var så självständig… De här barnen är så krävande. – Vill du höra om min förra helg istället? På fredagen ringde Alex och undrade om jag kunde ta hand om Marinas katt. Självklart tog jag honom. Sen såg jag serier, åt pizza, ingen stress, sov ut. På lördagen såg jag din favoritkonstnär på museet, fikade, gick på stan, chillade. På söndagen sov jag till elva, skulle bjuda dig på en båttur men du var upptagen med disk och barnbarn. På kvällen gick jag ut och åt med Olof, och varför skulle jag tacka nej? Jag är fri! Jag tänker inte fråga honom om hans fru, vi pratar bara om oss, inga problem. Jag hade jättekul och var pigg på jobbet på måndan. Jag har försökt dejta singelkillar, mamma. Men det är mardröm. Antingen söker de en extramamma eller så har de massa barn och ex-kärringar att försörja med sina pengar – vi ska leva på min lön, och han ska unna sig sin fiskeresa – i utbyte får jag fisk till middag. Och på frågan om han ska hjälpa mitt barn, “nej nej, Alex har ju sin pappa.” Visst är det logiskt? Så ja, nu är jag “elak” i allas ögon. Girig, slug, smart – för jag tänker på mig själv. Nej, jag skäms inte alls för hur jag lever. Jag tycker synd om DIG, mamma, för att du lever såhär. Därför försöker jag dra ut dig ibland – som idag, när jag ljög att jag behövde hjälp. Men nu, mamma, ska vi ta hand om OSS. Med tid för oss själva, jag och din dotter. – Men Lina, hur ska det gå med pappa? – Vadå, är han sjuk? – Nej, men… maten då… – Du har ju redan lagat mat. – Men den ska värmas och Niklas… – Mamma. Jag kan faktiskt bli ledsen nu, låt mig vara bra för EN gång, följ med och vila! Snälla… På jobbet i måndags pratade kollegorna om hur “trötta de är på allt sitt helgfirande“. Men Lina log hemlighetsfullt. Alla vet att Lina är “dålig” – ändå trippar hon fram på jobbet med ett leende på läpparna, nöjd med något bara hon själv känner till. Alla VET vad som snurrar i Linas huvud – såklart, bara dåliga tankar.

Lovis var dålig.
Riktigt dålig, nästan synd om henne, så dålig var Lovis.
Alla försökte få kvinnan att förstå att hon var dålig.
Dålig, och dessutom olycklig.
Såklartingen man, sonen vuxen, bor för sig själv.
Lovis ensam, inte behövd av någon.

Hon kom till arbetet en måndag, alla skryter för varandra om hur de tvättatstädat hela helgen.
En röjer sommarstugan, någon kokar sylt.
Men Lovis är tyst, vad har hon att säga? Hon har ju ingen karl, barnet är stort, så hon tiger, gömmer sig i gardinen av andras ord.

Hon bad att få sluta tidigare idag, det händer några gånger i månaden, alla vet det.
Då skakar man osynliga huvuden, för visst vet alla; hon går säkert för att träffa sina många älskare.
Hela kontoret är säkra: Lovis har massvis med älskare, för hon är ju sådan.
Dålig. Mycket dålig.
Tantorna runt henne är ju goda och gifta och upptagna, men Lovis är dålig.

Lovis, säger mamma, varför är du sådan?
Vad menar du, mamma?
Ja, oordnad, kan du inte skaffa dig en liten man, för sjutton? Det är ju inte försent att få ett barn till, alla får ju barn efter fyrtio nuförtiden.
Mamma, varför skulle jag ha en liten man? Och varför ett till barn av någon liten man? Jag har ju min son, Erik. Det räcker.
Och en sådan där man, vad skulle jag med honom göra? Jag har ju Ola.

Lovis! utropar mamma, Ola är inte din man.
Hur då inte min? Jo visst är han min, han bjuder på dejt varje vecka, ger mig presenter, hjälper mig resa bort, går inte mig på nerverna, skickar mig aldrig till hans mamma för att putsa fönster, kräver inte sketna kalsonger tvättade, tjatar inte om middag, lastar mig inte med problem, breder inte ut sig på soffan.
Det är ren lyx.

Ja, lyx, men allt det där får ju hans stackars fru!
Skulle du vilja att jag fick det i stället då, mamma?
Skulle vara nått. Jag är drygt fyrtio, har redan varit gift två gånger och sprang ifrån lyckan så snabbt att tofflorna rök.

Första maken, om du minns, pappa till Erik, det var du som tyckte jag skulle springa och gifta mig när jag var knappt arton.
För han var äldre, alltså klokare, alltså seriös, älskade mig, respekterade mig, och var dessutom välbeställd, eller hur?
Fem år satt jag i fängelse: ingen utbildning, inga kompisar, inte ens Erik fick jag ta hand om för ung, gör väl bara fel bara slita för honom och hans mamma.
Men visst, i guld var jag.
Och så gick han ut med mig en gång i månaden, som ett litet djur till uppvisningdet här är min unga, duktiga fru, inte som era dockor.
Men själv trivdes han bland dockor på kvällarna…
Och när jag rymde, tack älskade mormor för hjälpen, krävde han tillbaka allt till och med mina trosor.

Andra gången gifte jag mig för kärleken pluggade och jobbade, minns du, mamma?
Pluggade som en galning, tog igen all förlorad tid, och jobbade om kvällarnaville inte vara på din och farsan nåd…
Lovis! Hur kan du? Har jag någonsin nekat dig mat eller tak, dig eller mitt barnbarn?
Du kanske inte. Men det finns andra… Du vet, han som oroade sig att jag skulle slå bo på din rygg, sätta mig där med mitt barn.
Pratar du om din far?
Just det. Och lillebror, Kristoffer, han som aldrig greppat livet för det finns ju alltid mamma…
Du slet på två jobb, kommer hem, måste skynda via ICA för kylskåpet är tomt och ungarna hungriga, en ligger på soffan, en spelar tv-spel…
Du lagar mat, städar, tvättar.

Så rusade jag av bara kärlek in i äktenskap nummer två. För jag visste ju hur livet var utan kärlek.
Vad förändrades?
Inget. Mer slit bara, från Lovis-ängel till Lovis-som-ska-ordna-allt.
Käre maken låg kvar på soffan, Lovis jobbade, hämtade sonen på förskolaninte belasta mannen, detta är ju inte hans unge, och även om det vore det sånt gör inte män, de jobbar ju.
Kom hem, handlade på vägen, bar barn och kass, hade ingen bil, varför skulle jag? Mannen behövde den, han kan ju inte ta spårvagnen?
Alla kvinnor har det så, vadå trött? Och middagen då?

Lagar mat, dukar, tvättar, stryker, och sense till att göra maken nöjd, annars går han till någon annan älskarinna, den dyrgripen…
Pengarna räcker inte? Ja men det gäller bara din son, om du hade fött min egen arvinge vore det annat, då kunde jag kanske anstränga mig men nu leta vidare, hitta någon annan idiot som försörjer ditt barn.
Tråkigt att du hamnat fel…

Vad menar du att du inte får pengar till att laga min bil? Den är ju vår.
Undrar hur mycket du tjänar utan att göra någonting, och hur mycket jag sliter för…
Du har ju haft tur…
Ska du gå nu?
Ha! Lycka till att bli av med barn och allt, haha!

Så mamma, jag har varit gift med en som tjänade mer, en annan som tjänade mindre det är samma sak.
Alla har det bra, utom jag.
Lovis, alla lever ju så, vännen…
Låt dem leva så! Jag tänker inte.

Hur hade du det i lördags då?
Nja, Kristoffer och Maja, de dumpade Elin och Viktor på mig och morfar, jag gick ut med barnen, stekte pannkakor, städade lite, tvättade, la barnen, matade far, strök kläder och somnade när klockan var efter midnatt.
Och barnen vaknar tidigt, så det var bara att börja om på söndagsmorgonen… och så rullade hela helgen på.

Mamma, jag minns inte att du någonsin passade Erik så där? Jag satte aldrig av honom hos dig och stack för vila och nöjen.
Lovis, du har alltid varit så självständigde här småttarna är något annat…
Vill du höra vad jag gjorde förra helgen, mamma? På fredag ringde Erik och undrade om jag kunde ha Ture över helgen. Han och flickvännen ville till fjällen.
Klart jag tog honom. Ture är Marinas katt, och om du inte var så upptagen med Kristoffer och hans familj kanske du visste vad ditt äldsta barnbarn håller på med.

Så, de kom förbi, lämnade av katten, hade med sig pizza.
Jag åt mig proppmätt och kollade serier hela natten. Jag behövde ju inte vakna tidigt för någon på lördagen.
Vaknade långsamt, matade Ture, kokade kaffe, dammade lite, tvättade några kläder, ringde dig för att bjuda med på museum eller fika.

Pappa svarade. Du stod i köket med blöta händer, diskade kanske.
Han kallade mig latmask och säger att min mor sliter och tar hand om barnbarn, medan jag strövar runt på museer som nån slags överklassfru.
Jag tänkte bli sårad men ändrade mig. Vad spelar det för roll? Han har alltid rätt.

Jag gick på museum, det var utställning med din favoritkonstnär, jag minns hur du brukade älska honom.
Satte mig på café, vandrade i affärer, kom hem och fann Ture sova djupt.
Sen orkade jag inget mer, så jag såg tv-serier.
Söndagen sov vi ut, jag och Ture till elva. Tänkte bjuda dig på båttur, men Maja svarade, du var upptagen, diskade nog.
På kvällen ringde Ola och bjöd ut mig på restaurang. Jag gick, varför skulle jag tacka nej?
Jag frågar honom inte om hans fru, vill inte veta, vi pratar inte om sånt, vi tynger inte varandra med problem.
Vi hade en fantastisk kväll och jag la mig lugn, gick till jobbet utvilad nästa morgon.

Mamma, jag har försökt med ogifta män också. Du anar inte.
De flesta är pojkar som söker mammas famn, eller bittra, med ex och barn i släptåg.

Du stirrar så, mamma. Världen är en annan nu.
En sa att jag måste ta hans barn till mig, om jag nu är kvinna och alla kvinnor älskar barn. Han skulle försörja barnen och exet, hon är ju ändå deras mamma, och så lever vi på min lön för han måste ha sitt sportfiske kvar.
Men visst, han skulle bjuda på färsk fisk.
När jag frågade om han skulle hjälpa min son, blev han stött Erik har ju en far, låt honom hjälpa.
Rättvist?
Klart det är! Därför blev han ratad. Erik har både far och mor.

Klart jag blev dålig, snål, smart, lurig, en räv. Ville bara hänga mitt barn runt halsen på en stackars man och leva gott…
Så därför, mamma, har jag Ola.

Ja, jag är dålig i era ögon, men har inget skam för mitt liv.
Det gör ont och är sorgligt att du har det som du har det, därför försöker jag dra ut dig ur huset ibland, som idag när jag ljög för dig och pappa att jag behövde hjälp.

Mamma, det är fint med mig. Nu ska vi unna oss själva lite tid. Du ska vara med mig, din dotter, göra något för oss.
Du har blivit galen, Lovis! Och pappa då?
Vad är det med pappa? Är han sjuk?
Nej, men… lunchen…
Tror inte på att du inte har lunch klart!
Men den måste värmas och Kristoffer…
Mamma! Nu blir jag snart sur på riktigt… Du vet att jag är dålig, men låt mig få vara bra. Kom, vi vilar ut… snälla…

På jobbet på måndag, pratar tanterna om hur trötta de är på att ha haft ledigt.
Men Lovis ler sitt luriga leende, alla vet att Lovis är dålig; hon går med dansande steg och småler för sig själv, åt något bara hon vet.
Alla är överens om vad som rör sig i Lovis huvud förstås bara dåliga saker.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Lina var dålig. Riktigt dålig, nästan synd om henne, så dålig var hon. Alla försökte förklara för kvinnan hur dålig hon var – dålig och dessutom olycklig. Självklart har hon ingen man, sonen är vuxen och bor för sig själv. Lina är ensam, ingen behöver henne. På måndagen kom hon till jobbet, där alla skryter om hur de städade och tvättade hela helgen. Någon slet på landet, någon kokade sylt. Men Lina säger ingenting, vad skulle hon säga? Hon har ju ingen karl, barnet är stort, så hon håller tyst. Ibland går hon tidigt från jobbet, alla vet varför: för att träffa sina otaliga älskare. På jobbet är alla säkra på att Lina har mängder av älskare – så dålig är hon. De andra kvinnorna är minsann bra, gifta och upptagna med sitt, men Lina är dålig. – Lina, säger mamma, varför är du sån? – Sån hur då, mamma? – Så ensam, skulle du inte kunna hitta dig nån karl? Herregud, dotter. Det är ju inte försent att få ett barn till, nu för tiden får ju alla barn efter fyrtio… – Mamma, varför skulle jag vilja ha nån karl bara för sakens skull? Varför ett barn till? Jag har ju min Alex, det räcker gott och väl… Men en karl, som du säger, vad ska jag ha honom till? Jo, jag har faktiskt Olof. – Lina! Olof är inte din man! – Hur så? Han bjuder mig på dejt en gång i veckan, ger mig presenter, hjälper mig boka semester, klagar aldrig, skickar mig aldrig till hans mamma på landet för att putsa fönster, tvingar mig inte att tvätta kalsonger och strumpor, kräver ingen middag, lastar inga problem på mig, ligger inte som en potatis på soffan. Underbart. – Hanterar allt, sånt är det hans stackars fru får ta hand om. – Skulle du vilja att det var JAG istället, mamma? Nej tack. Jag har varit gift TVÅ gånger, minns du. Jag är över fyrtio och lyckan var verkligen inte för mig… Första gången – du tyckte jag skulle gifta mig med Alex pappa, äldre, klok och rik, va, mamma? Fem år var jag fånge, fick inte plugga, inte umgås, allt bara jobb och hushåll… Jo, jag hade smycken i guld, men han visade upp mig som ett zoo-djur. Och när jag skilde mig krävde han tillbaks allt – till och med mina trosor. Andra gången var det av kärlek. Pluggade på dagarna, jobbade kvällar, för att inte vara en belastning för dig och pappa. – Lina, när har jag någonsin nekat dig något? – Inte du mamma… Men pappa då? Och min bror, Niklas, han ansträngde sig aldrig, för han visste att du fixade allt. Så gifte jag om mig, utan kärlek hade jag ju redan levt. Hade det blivit bättre? Nej. Bara mer att bära, Lina-för-alla. Mannen låg på soffan, jag jobbade, hämtade på förskolan, handlade och släpade och lagade mat och tvättade, allting själv. Han behövde bilen, för skulle han ta spårvagnen till jobbet? Sånt gör män. Om jag säger att jag är trött – men vem gör då middagen? Jaha, när duschen på bilen gick sönder, skulle JAG betala reparationen? Vi var ju ändå en familj! – Och så stack jag, mamma. Vem skulle ha mig och mitt barn, sa han och skrattade. Jaha, där gick ännu ett äktenskap. Två gånger gift, med både högre och lägre inkomster – ingen skillnad. Alla har det bra – bara inte jag. – Alla lever så, Lina… – Låt dem, mamma, men jag VÄGRAR. – Hur hade du det i lördags? – Niklas och Maja dumpade barnen hos oss så jag lekte med barnbarnen, bakade, tvättade, matade pappa, strök – la mig vid midnatt. På söndagen blev det pannkakor till frukost för barnen, stekte kyckling och bakade pizza till Niklas och Maja, sen städade jag och stupade. Mamma, jag minns inte att du någonsin tog Lilla-Alex över helgen så jag fick vila? Aldrig lät jag nån annan ta hand om mitt barn så jag kunde slappa. – Men du var så självständig… De här barnen är så krävande. – Vill du höra om min förra helg istället? På fredagen ringde Alex och undrade om jag kunde ta hand om Marinas katt. Självklart tog jag honom. Sen såg jag serier, åt pizza, ingen stress, sov ut. På lördagen såg jag din favoritkonstnär på museet, fikade, gick på stan, chillade. På söndagen sov jag till elva, skulle bjuda dig på en båttur men du var upptagen med disk och barnbarn. På kvällen gick jag ut och åt med Olof, och varför skulle jag tacka nej? Jag är fri! Jag tänker inte fråga honom om hans fru, vi pratar bara om oss, inga problem. Jag hade jättekul och var pigg på jobbet på måndan. Jag har försökt dejta singelkillar, mamma. Men det är mardröm. Antingen söker de en extramamma eller så har de massa barn och ex-kärringar att försörja med sina pengar – vi ska leva på min lön, och han ska unna sig sin fiskeresa – i utbyte får jag fisk till middag. Och på frågan om han ska hjälpa mitt barn, “nej nej, Alex har ju sin pappa.” Visst är det logiskt? Så ja, nu är jag “elak” i allas ögon. Girig, slug, smart – för jag tänker på mig själv. Nej, jag skäms inte alls för hur jag lever. Jag tycker synd om DIG, mamma, för att du lever såhär. Därför försöker jag dra ut dig ibland – som idag, när jag ljög att jag behövde hjälp. Men nu, mamma, ska vi ta hand om OSS. Med tid för oss själva, jag och din dotter. – Men Lina, hur ska det gå med pappa? – Vadå, är han sjuk? – Nej, men… maten då… – Du har ju redan lagat mat. – Men den ska värmas och Niklas… – Mamma. Jag kan faktiskt bli ledsen nu, låt mig vara bra för EN gång, följ med och vila! Snälla… På jobbet i måndags pratade kollegorna om hur “trötta de är på allt sitt helgfirande“. Men Lina log hemlighetsfullt. Alla vet att Lina är “dålig” – ändå trippar hon fram på jobbet med ett leende på läpparna, nöjd med något bara hon själv känner till. Alla VET vad som snurrar i Linas huvud – såklart, bara dåliga tankar.