Kvinnan sa med medkänsla till den andra kvinnan att hon var ensam och inte hade någon som kunde hjälpa henne. Hon berättade att hennes lilla pension nästan går helt till hyran och mediciner, och att det inte finns tillräckligt kvar till mat. En väninna betalade maten åt den fattiga gamla damen.
En dag ringde min barndomsvän och frågade om allt stod bra till i vår familj. Det visade sig att min vän av en slump hade sett min mormor i en matbutik, även om hon egentligen inte bor i närheten av just den butiken.
Min mormor, Gunhild, är ganska pigg för sin ålder. Tidigare var hon matematiklärare. Hon är nu pensionär, men hennes gamla elever minns henne och har fortfarande stor respekt för henne. I den där matbutiken såg min vän dock inte den energiska Gunhild, utan en sorgsen gammal kvinna.
Mormor Gunhild sa lugnt till den förstående kvinnan att hon var ensam och behövde hjälp. Hon berättade att hennes lilla pension slukas av hyra och mediciner, och att maten helt enkelt inte räcker till. Väninnan gav henne lite matvaror, till den stackars gamla damen.
Min väninna var på väg ut ur en mataffär tillsammans med en äldre kvinna och gick fram till henne. Men den gamla damen bad henne snabbt att gå tillbaka och gick sedan iväg. Jag antog att det var någon sorts missförstånd. Min väninnas mormor är ganska välbärgad och vi hjälper alltid henne. Det visade sig dock att den äldre kvinnan bara ville köpa lite mat.
Samma kväll hälsade jag på min mormor. Jag tänkte inte linda in det, så jag frågade rakt ut. När hon svarade ärligt visste jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till henne efteråt.
Mormor berättade att hon testade en ny strategi hon läst om. Hon går så långt hemifrån som möjligt för att undvika att träffa någon bekant. Och vem råkar hon springa på? Min bästa vän! Det hela blev, av en slump, hennes sociala experiment. Statistiskt fungerar det i ungefär sex fall av tio. Maten som hon får på det här sättet på vägen hem skänker hon till Svenska kyrkan istället för att själv behålla så på sätt och vis hjälper dessa människor även andra behövande!
Jag förstår verkligen inte varför man får sådana här udda passioner på äldre dagar. Om man har tråkigt kan man väl skaffa en hund eller en hamster. Vilket slöseri! En väninna har lovat att inte prata om det här med någon.
