Med medkänsla sa kvinnan till den andra damen att hon var ensam och inte hade någon som kunde hjälpa henne. Hon berättade att hennes låga pension gick till hyran och mediciner, och det räckte inte riktigt till mat. En väninna betalade maten åt den fattiga äldre kvinnan.
En dag ringde min barndomsvän och frågade hur det stod till med vår familj. Det visade sig att min vän, av en slump, hade sett min mormor i en butik trots att hon inte ens bor i närheten av den butiken.
Min mormor, Gunhild, har alltid varit energisk för sin ålder. Förr var hon mattelärare på högstadiet. Nu är hon pensionär, men hennes gamla elever minns henne fortfarande och visar stor respekt. I den där butiken såg min vän dock inte en pigg Gunhild, utan en sorgsen gammal dam.
Mormor Gunhild berättade med stillsam röst för den förstående kvinnan att hon kände sig ensam och skulle behöva hjälp. Hon förklarade att hennes lilla pension försvann på hyran och mediciner, och att det inte räckte till ordentlig mat. Väninnan hjälpte henne genom att köpa matvaror åt henne.
Min vän kom precis ut ur en butik tillsammans med en äldre kvinna när hon närmade sig henne, men den gamla damen sa snabbt gå tillbaka och gick därifrån. Jag antog det var ett missförstånd. Min väns mormor är rätt välbärgad och vi brukar alltid hjälpa henne. Men det visade sig att den där kvinnan egentligen bara ville kunna köpa lite mat.
Den kvällen hälsade jag på min mormor. Jag ville inte linda in något, så jag frågade rakt ut. När hon svarade, visste jag ärligt talat inte hur jag skulle förhålla mig efteråt.
Det hela var bara ett test av en idé jag hade läst om. Jag går till affärer så långt hemifrån som möjligt, just för att slippa träffa bekanta. Och vem ser jag där, om inte min bästa vän! Mitt sociala experiment gick ändå som vanligt. Statistiskt sett lyckas jag ungefär sex av tio gånger. Maten jag får med mig på vägen hem lämnar jag sedan till Svenska kyrkan istället för att ta hem till mig själv på så vis hjälper människorna, utan att veta det, även andra behövande!
Jag kan bara inte förstå varför mormor sysslar med såna påhitt på äldre dar. Om man är uttråkad, kan man väl skaffa en hund eller en liten hamster. Så synd! En väninna lovade i alla fall att inte berätta det här för någon annan…
Det jag lärt mig av det här är att även de vi tror står oss närmast kan överraska oss, och att det är viktigt att lyssna och fråga även när det känns obekvämt. Man vet aldrig vad som faktiskt ligger bakom.
