Klockan var precis sju på morgonen när jag vaknade av det vilda skällandet från min hund, som gjorde allt för att väcka mig, och fick se något skrämmande.
Den här morgonen hände något som jag aldrig kommer att glömma.
Det var knappt ljust ute ännu, och den stilla morgontystnaden låg kvar över gatorna. Jag njöt av en sällsynt ledig dag, utmattad efter gårdagens strapatser. Inte ens till den vanliga morgonpromenaden med hunden fanns det energi. Jag sov som en stock, och allt i drömmen var lugnt och vanligt.
Plötsligt kände jag något tungt trycka mot bröstet. Genom sömnen öppnade jag ögonen en aning där stod min hund, framför mig. Han hade satt tassarna mot mig och stirrade intensivt in i mitt ansikte.
“Vad vill du?” mumlade jag och slöt ögonen igen, övertygad om att han bara var hungrig eller ville ut.
Men han gick inte. Istället började han kliva på mig, slicka mig på kinden och gnälla lågt, som om han försökte kalla på mig. Jag förstod fortfarande inte varför han var så envis. När jag ignorerade honom skällde han plötsligt rakt i mitt öra, hoppade upp i sängen och började sedan skälla högt, skarpt, med en nästan desperat ton.
Då öppnade jag ögonen på nytt och lade märke till något underligt. Då förstod jag äntligen varför min hund betedde sig så konstigt.
Jag öppnade ögonen och kände en frän, obehaglig lukt. Först fattade jag inte vad det var. Men efter några sekunder klickade det i hjärnan rök. Och den blev bara starkare.
Jag satte mig upp med ett ryck, hjärtat bultade så att det ekade i tinningarna. Jag sprang upp, barfota ut i hallen och stelnade till.
Ur hallen välte en tjock, grå rök som redan letat sig in i mitt rum. Och i vardagsrummet spred sig lågorna de slet i halva rummet med glupskhet, knastrade och sprutade gnistor.
Hunden stod bredvid, skällde mot elden och tittade sedan på mig, som om han ville säga: “Skynda dig!”
Jag tog telefonen, slog numret till brandkåren med darrande händer och sprang ut ur lägenheten utan en sekunds fördröjning.
Först när vi stod på gatan, i säkerhet, och jag försökte få luft, gick det upp för mig: om inte han hade varit där, hade jag fortsatt att sova och kanske aldrig vaknat igen.
Senare visade det sig att jag hade strykt kläder kvällen innan och, alldeles för trött, glömt att stänga av strykjärnet. Det hade legat kvar på en tröja. Det var där elden börjat.
Jag mindes inget. Men min hund han kände lukten av rök långt före mig och gjorde allt för att väcka mig.
Om inte han hade varit där skulle jag kanske inte ha kunnat berätta den här historien idag.
