Kerstin är borta nu Hennes söner kom ut från Stockholm till byn för minnesstunden. “Tur att de åtminstone dök upp nu,” viskade grannarna. “Så de fick följa sin mamma på sista vägen.” När minnesstunden var över började sönerna med sina familjer packa ihop för att åka hem igen. Plötsligt steg moster Liselotte, Kerstins syster, in i stugan.
Moster Liselotte, nu är det dags för oss att åka, sa äldsta sonen. Vi måste låsa huset. Det är lika bra att du också åker hem nu.
Åka? svarade Liselotte förvånat. Men jag är ju hemma här! Varför skulle jag åka någonstans? Alla tittade förvånat på Liselotte.
Rita och Daniel gifte sig och flyttade in hos Daniels mamma.
Bröllopet var enkelt. De valde att spara pengar till annat istället för att lägga allt på boende.
Förut bodde de isär Daniel med sin mamma, och Rita i studentrum. Rita hade inte bott hemma eftersom hennes mamma jämt söp runt
Pappa hade hon aldrig lärt känna.
Mamman bestämde sig för att låta de unga bo själva. Hon tog semester och åkte till sin syster Kerstin på landet utanför Umeå.
Där trivdes hon alltid. Systern bodde ensam. Mannen hade gått bort, och barnen två söner tittade sällan förbi. Ringde gjorde de inte heller särskilt ofta.
De kunde väl åtminstone ringa och höra om mamma behövde något? Men de hade sina jobb och bekymmer
Kerstin tog illa vid sig. Hur svårt kan det vara att ringa sin egen mamma?
Hon bad aldrig om något. Hon klarade det mesta själv, ibland fick hon hjälp av grannen, och ibland kom systern med sitt brorsbarn och hjälpte till.
Daniel kunde allt möjligt. Tidigare hade han ofta kommit ut med sin syster, men efter bröllopet tänkte hon att även han skulle glömma bort moster, precis som Kerstins egna söner. De tog inte ens med sina fruar hem till mamma. Bara på bröllopet hade hon sett dem. Och barnbarn hade hon inte fått. Det är för tidigt, sa de.
Liselotte, vad roligt att du kom! Min syster! utbrast Kerstin glatt.
De trivdes tillsammans. De hade alltid varit nära, men Liselotte hade flyttat till staden och gift sig där, medan Kerstin blivit kvar hemma i byn. Båda blev änkor samma år och blev aldrig omgifta.
Nu får du vara husmor ett tag. Jag har bara semester ytterligare en vecka. Varför kom inte Daniel? Ni kunde ha tagit med er den nya frun ut på landet. Eller har de åkt på bröllopsresa till Gotland?
Nej, de sparar pengar. Bröllopet gick snabbt, bara en liten vigsel. Rita har nästan ingen familj. Hon har bara sin mamma som driver runt. Hon flyttade hemifrån för länge sen. Synd om henne. Hon är en så sympatisk tjej.
Varför tog du inte med dem ut hit?
Jag ville att de unga skulle få vara själva, så jag åkte. Jag ville inte störa. De får en månad tillsammans. Jag trodde aldrig Daniel skulle gifta sig, han är ju trettio. Men nu är det gjort, skönt!
De är ju redan vana vid varann! Varför ska de sitta i stan när de kan komma ut hit? Han kan väl åtminstone visa sin fru för sin moster. Ring till dem! Huset är stort, plats finns. Och gillar de det inte är det nära hem igen.
Daniel och Rita kom ut efter en dag. Moster blev glad. Hennes egna söner såg hon knappt längre.
Så glad jag blir! Mina pojkar kommer aldrig. Spelar ingen roll hur många gånger man bjuder De har ju alltid så mycket att stå i, suckade Kerstin.
Rita trivdes i byn. Det påminde henne om somrarna hos mormor. När mormor gick bort var Rita femton. Då fick hon klara sig själv, jobba extra och studera
Kerstin slet på som vanligt. Liselotte lagade mat åt hela gänget och kopplade av. Daniel lagade staketet vid bastun och bytte takpanelen på huset. Rita jobbade i trädgårdslandet från morgon till kväll.
Men du behöver väl inte hålla på så där, Rita. Jag får ta hand om det där när jag snart går på semester, sa Kerstin.
Det är lugnt! Jag hjälpte alltid mormor med det här. Jag gillar att jobba i jorden. Och du ska vila på din semester.
Semestern jättesnabbt! Gästerna åkte hem och Kerstin blev kvar själv. Allt var fixat, huset i ordning. Men nu blev det tomt och tyst. Hon ringde storasöner.
Vad har hänt?
Nä, inget särskilt. Ville bara höra hur ni har det. Kommer ni och hälsar på kanske?
Nej, vi hinner inte. Pröva lillebror, han hade ju funderingar på att inte åka till Skåne i år.
Hon ringde den yngre, men det var samma visa. Resa till Skåne, ingen tid för mamma. Jaja. Daniel hade ju lovat att komma
Åren gick. Daniel och Rita köpte lägenhet i Uppsala. De glömde aldrig moster, kom ofta ut och hjälpte till på gården. Tog med barnen också. Ibland var ungarna hos mormorna hela sommaren. Båda mormödrar Kerstin och Liselotte var pensionärer.
Kerstin fick aldrig egna barnbarn. Den yngre sonen hade en styvson, men inte biologiskt. Och den äldre hade alltid karriären och sen var det för sent. Ja, så kan det gå. Inte hinner de ringa sin mamma eller skaffa barn. Några år mellan varje besök, och så ska mamma vara nöjd och tacksam!
Men tur att Daniel, Rita och systern fanns.
Livet tuffade på tills Kerstin blev dålig. Hon behövde behandlingar, men det kostade pengar. Hon ringde den yngre sonen och berättade hur det låg till.
Men mamma, du har ju aldrig hållit på med någon kurortslyx, varför börja nu? Hemmets väggar är bästa boten, vila där du.
Daniel och Rita betalade för vistelsen på kurhotellet åt henne.
De skickade båda systrarna. Kul att de fick komma bort och umgås!
Kerstin gick bort fyra år senare. Sönerna kom till byn för minnesstunden.
Det var då på tiden, nu fick de i alla fall ta avsked av mamma, viskade grannarna.
De packade ihop sig för att köra tillbaka till Stockholm, medan Liselotte satt kvar i huset med Daniels familj.
Moster Liselotte, nu är det väl dags att stänga huset, sa den äldre sonen. Det är dags för alla att åka nu.
Men varför då? sa Liselotte förvånad. Vi är ju hemma! Var skulle vi ta vägen?
Alla stirrade på Liselotte.
Det här är mammas hus! konstaterade den yngre. Nu är det vårt och vi tänker sälja det. Vill ni ha något som minne en vas eller kaffekoppar ta det bara. Resten åker på tippen.
Det är ni som borde ta något till minne. Kerstin gav huset till mig när hon blev sjuk, direkt efter att vi kom hem från kurhotellet.
Kurhotell? Gave bort huset? Men vi är ju sönerna!
Just det! Men var var ni när hon blev sjuk? Inte ett enda besök. Söner, minsann!
Sönerna åkte. De hade inte ens något att säga till sitt försvar. Nu har de inget kvar att komma tillbaka till eller någon att ringa
Liselotte flyttade in i systerns hus. Hon hyrde ut sin lägenhet och hjälpte Daniels familj och de åkte ofta ut och hälsade på henne, hjälpte till och fixade tillsammans. En fin, gemytlig familj, men Kerstin saknas
Fast hon finns alltid nära ändå. I deras minnen.
