Karin arbetade flitigt, eftersom hennes tredje dotter snart skulle gifta sig. På jobbet surrade det av skvaller, men Karin försökte inte bry sig om det. Hon visste redan sanningen. Hon gifte sig aldrig igen efter sin första man, då hon ägnade sitt liv åt att uppfostra sina döttrar och barnbarn.
Karins man gick bort väldigt tidigt, vilket lämnade henne ensam med tre döttrar. Man kan föreställa sig hur hennes liv såg ut: hon sov lite, arbetade dubbla skift och hade mängder av hushållssysslor – städning, matlagning, och eftersom hon bodde på landet, innebar det även arbete i trädgården och på gården.
Karins liv blev något lättare när hennes äldsta dotter fyllde 10 år. Dottern hjälpte henne att ta hand om sina två yngre systrar och kunde även stanna ensam hemma med dem under grannens, Maria, vakande öga. En del av ansvaret tog dottern över, vilket gav Karin möjlighet att andas ut lite. Åren gick och döttrarna blev nästan vuxna och välutbildade. En tid kom när tjejerna började fatta egna beslut om sin framtid och söka efter sina egna livspartners.
Vid ett tillfälle förklarade den äldsta dottern att hon planerade att gifta sig. Karin var mycket glad och kunde knappt vänta på att få träffa sin blivande svärson, vilket hon bad dottern om. Robert, den blivande svärsonen, gillade också Karin mycket.
– Gå nu och gift dig med honom, han är en fantastisk man! – uppmuntrade Karin sin dotter.
Men få vet hur mycket moderns dotters bröllop kostade henne. Hela sommaren arbetade hon med att skära sockerbetor åt en bonde för att betala av skulderna hon dragit på sig för bröllopet.
Nästa svärson förde dottern Linnea hem. Modern var glad att också hennes andra dotter skulle påbörja sitt nya liv, och hon började återigen spara pengar för ett till bröllop.
När rykten började spridas i byn om att den tredje dottern Emma snart skulle gifta sig, började kollegorna på jobbet reta Karin. En kollega sa rakt ut till henne:
– Du gör rätt i att gifta bort dina döttrar så snabbt. Du är ju ung, du kan fortfarande hitta någon för dig själv.
–Jag skyndar inte att gifta bort någon. Jag har själv uppfostrat mina döttrar och jag är glad att de har goda män och att livet ler mot dem. När min yngsta dotter också gifter sig, kan jag leva lugnt för mig själv. Jag har utfört min moderliga plikt, som bara en kärleksfull mor kan förstå.
Kort därefter fylldes Karins hus återigen av bröllopsmusik och hela familjen samlades. Det behövdes inte längre att modern lånade pengar, eftersom Emmas äldre systrar hade stadgat liv och hjälpte sin mor med lillasysterns bröllop.
Numera är Karin pensionär. Hon gifte sig aldrig igen, eftersom hon vigde sitt liv åt sina döttrars och barnbarns bästa. Nu samlas hela familjen i hennes hem varje jul. Hon är mycket lycklig, men önskar ändå att hennes man vore där, han som alltid drömde om att ha söner och nu har han tre stycken. Döttrarnas lycka blev hennes belöning för år av hårt arbete och strävan för att ge dem en bra framtid.
