Nils blev förälskad. Till medvetslöshetens gräns. När den första kvävande vågen sköljde över honom vid åsynen av denna kvinna, trodde han det var en tillfällig svaghet som skulle försvinna när han stillat sitt begär.
Men efter första tillfredsställelsen exploderade längtan som en atombomb och sopade bort allt utom sig själv.
Allt kunde varit lugnt, men Nils var redan lyckligt gift och uppfostrade två efterlängtade barn – en dotter och en son.
Ljuga kunde och ville han inte. Hans hjärtefröga hotade att bryta kontakten om han inte skilde sig och gifte sig med henne.
I halvt darriga tillstånd öppnade han dörren till sitt hem, där han bott så lyckligt i tio år. Nu måste han säga de fruktansvärda orden, packa en väska, krama barnen och springa mot… en flyktig stjärna.
Han förberedde sig dagar i förväg på mardrömmen. Föreställde sig Ylva, sönderslagen av sorg… skrik, tårar, förebråelser, förbannelser, böner. Han tränade sina svar. Klev in.
Ylva satt i fåtöljen i kort morgonrock, med en smal cigarett och skrattade i telefon. “Så vacker, så älskad”, flög det genom Nils huvud. Men han rusade ändå, drog ner en stor resväska, slamrade med skåpdörrar och byrålådor… medan Ylvas muntra samtal ekade. När han äntligen packat, satt på sin parka och mössa, ställde han sig framför henne:
— Så… har det blivit, älskling. Jag älskar en annan… det är starkare än jag… förstå mig… förlåt…, stammade den bleke Nils. Ylva fnittrade fortsatt i luren.
— Jag lämnar dig!! Hör du inte?! vrålade Nils, iskall av svett.
— Jo då, svarade Ylva glatt. Maj, mumlade hon i telefonen, min man lämnar mig för någon kvinna, jag återkommer.
— Hejdå, älskling, viskade Ylva i hans öra, kysste hans kind och slog igen dörren.
Nils stod länge i trappan och hörde sin fru diskutera barn, kläder, en film på SVT, politiken… allt utom honom.
Han lämnade väskan, gick ut och ringde sin älskarinna.
— Nå, älskling?! hördes en gäll röst. Är du min nu?! Jag väntar!
— Sluta vänta, svarade Nils torrt. Jag älskar dig inte – jag älskar min fru.
Han tände sin tionde cigarett, oförmögen att finna vägen hem.
— Jag gjorde allt ni sa! skrek Ylva i telefon till sin terapeut. Men han lämnade mig ändå!
— Tvätta ansiktet, le mot honom, purrade terapisten. Han kommer tillbaka…
