Ni kan ju knappt skilja persilja från krusmynta utanför butikens etiketter! Och bär har ni väl bara sett i sylt! muttrade den förorättade grannen.
Valborg och Eskil hade kommit till sin sommarstuga. De köpte den på hösten och nu var det dags att göra allt i ordning. Stugan var fin, klar för vinter, men tomten och allt annat krävde en hel del arbete.
Den gamla trädgården behövde göras om till något vackert. Den nya bastun var redan beställd, den skulle komma om en vecka, de behövde bara välja plats.
Samtidigt skulle de bygga ett torkställ bredvid bastun, en vedbod och ett lusthus. Barnen hade lovat att komma och hjälpa till.
Det är fint här, så tyst, man skulle kunna bo här hela året. Vi är ju pensionärer nu.
Jag har kollat källaren, vi behöver bara byta dörren.
Och jag har tittat på baksidan av verandan. Minns du att vi pratade om ett lusthus? Det behövs inte. På verandan finns ett stort runt bord och gamla stolar.
De behöver bara lite kärlek, då håller de i hundra år till. Och utsikten mot trädgården är underbar. Vi kan dricka te och njuta. Dörren där måste också bytas, jag har en känsla av att någon var här under vintern eller nyligen.
Ja. Dörrarna först. Allt här på baksidan ska fixas. Inte så synligt från gatan, men ändå vackert. Och framför stugan blir det en gräsplätt och blommor.
Blommorna finns redan, fleråriga som spirar, vi måste bara lista ut vad som är vad. Kanske behöver något flyttas. Men i sommar låter vi det vara.
En vecka senare kom bastun, och barnen anlände. Arbetet med tomten började. Grannen kom för att hälsa, hennes barnbarn sprang ständigt runt huset.
Har ni barnbarn?
Ja, de kommer och hälsar på.
Varför bygger ni ett så högt staket? Vi och de andra grannarna har alltid klarat oss utan staket.
Utan staket? Vad var det då som fanns här? Vi rev precis ner det. Staketet fanns, det hade bara fallit. Ni brydde er inte, men vi vill ha ordning. Oroa dig inte, vi har inte tagit någon mark från dig. Staketet står exakt på tomtgränsen.
Ska det inte finnas en grind? Här har alltid varit en genväg.
Menar du någonstans här, mellan oss? Nej, det är inte planerat. Man kommer in från gatan.
Men hur ska barnen springa fram och tillbaka, era och våra? Jag ser att ni har huggit ner äppelträden, barnen älskade att klättra i dem.
Vi har inte huggit ner dem, vi har bara beskurit och rensat. Och planterat nya. Era barn får klättra i era egna äppelträn.
Nytt, allt är nytt hos er. Varför planterar ni buskar längs vårt staket?
Buskarna längs VÅRT staket är för skönhetens skull!
Grannen gick, men kom tillbaka med nya frågor. Hennes barnbarn sprang fortfarande omkring på Valborg och Eskils tomt tills de satte upp nya grindar.
Ni har verkligen satt er här för gott, sa grannen igen. Ska ni bo här på vintern?
Det får tiden visa.
Varför har ni stängt grinden? Barnen har alltid lekt boll framför huset, det är perfekt, platt och säkert. På vägen är det bilar, men här är det lugnt.
Här är allt upptaget av rabatter, inte som hos er. Ni kan ju knappt skilja persilja från krusmynta utanför butikens etiketter. Och bär har ni väl bara sett i sylt. Man måste vara vän med mig.
Grinden är stängd för främmande ögon och för att era barnbarn inte ska härja här. För två dagar sedan släppte de ut våra värphöns, vi hittade inte en enda.
Har ni höns? Så ni tänker bo här på riktigt?
Vi bor redan här.
I slutet av augusti firades Eskils födelsedag. Barnen kom, barnbarnen med. Hela familjen var samlad. Männen grillade kött, kvinnorna gjorde sallader och dukade bordet på verandan.
Här är vi. Kom för att gratulera, grannar emellan, så att säga. Vi brukar alltid göra så här, utan inbjudan. Vi är ju grannar. Barnen vet redan allt.
Ni förbereder er, gästerna är här, alltså är det fest. Vi sätter oss. Och barnen har roligare tillsammans. Egentligen är det dags att vi blir vänner.
Vi har väl inte bjudit in er? Det är bara familjen som är här, en familjehögtid. Vårt förhållande är grannsämja, inte släktband.
Nå, det kan ju hända med tiden. Barnen växer. Kanske blir vi släkt en dag, sa grannen glatt.
Vad de än sa, hon vred allt till sin fördel och vägrade gå. Hennes barnbarn klättrade överallt. De skakade äppel- och päronträd, klättrade på bastuns tak tur att de inte föll.
Sedan lockades de av stenarna som låg runt byggnaderna. Någon började kasta dem i den uppblåsbara poolen. Det märktes inte genast. Barnen sprang skrikande från poolen när vatten vällde ut.
Det är väl ingen fara. Snart är det höst, dags att städa undan poolen, sa grannen. Barnen hade det roligt.
Det är dags för er att gå hem!
Vi har ju inte satt oss än, barnen är hungriga. De har sprungit, aptiten är här. Kom nu, alla till bordet!
Fest
