” Ni kan inte skilja persilja från krusmynta utanför förpackningarna i affären! Och bär har ni bara sett i syltburkar!” muttrade den förolämpade grannen.
Valborg och Sten hade kommit till sitt sommarställe. De köpte det på hösten och nu var det dags att få allt i ordning. Huset var fint, man kunde bo där på vintern också, men tomten och allt annat krävde en hel del arbete.
Den gamla trädgården behövde skötsel. De hade redan beställt ett nytt bastu, den skulle levereras om en vecka, nu gällde det bara att välja plats.
Där skulle också komma en tvättbod, ett vedförråd och en uteplats. Barnen hade lovat att hjälpa till när de kom på besök.
Det är fint här, lugnt. Man kan bo här året runt. Vi är ju pensionärer nu.
Jag tittade i källaren, det är bara att byta dörren där.
Och jag kollade baksidan av verandan. Minns du att vi pratade om en uteplats? Det behövs inte. Här står ett stort runt bord med antika stolar.
De behöver bara städas upp, då håller de i hundra år till. Och utsikten mot trädgården är fin. Vi kan dricka te och njuta. Dörren där måste också bytas, jag har en känsla av att någon var här på vintern.
Ja. Dörrarna först. Vi fixar allt på baksidan. Där syns det inte från gatan, och det blir vackert. Framför huset blir det en gräsmatta och blommor.
Det finns redan blommor, fleråriga som spirar, vi måste bara lista ut vad som växer var. Kanske behöver något flyttas. Men i sommar låter vi det vara.
En vecka senare kom bastun, och barnen anlände. Arbetet med tomten började. Grannen kom för att hälsa, hennes barnbarn sprang överallt på Valborg och Stens mark.
Har ni barnbarn?
Ja, de kommer och hälsar på.
Varför bygger ni ett så högt staket? Vi och de andra grannarna har alltid klarat oss utan.
Utan staket? Vad var det här då? Vi tog bara ner det gamla. Staketet fanns, det hade bara ramlat. Ni brydde er inte, men vi vill ha ordning. Oroa er inte, vi har inte tagit några extra meter. Staketet står exakt på gränsen.
Ska det inte finnas en grind? Här har det alltid varit en genväg.
Menar du här, mellan oss? Nej, det är inte planerat. Man kommer in från gatan.
Hur ska barnen springa då, era och våra? Jag ser att ni har tagit bort äppelträden, barnen älskade att klättra i dem.
Vi tog inte bort dem, vi beskärde dem och planterade nya. Era barn kan klättra i era egna träd.
Allt nytt hos er. Varför planterar ni buskar längs vårt staket?
Buskar längs vårt staket för att det ska vara vackert!
Grannen gick, men kom tillbaka med nya frågor. Hennes barnbarn sprang fortfarande omkring på Valborg och Stens tomt tills de satte upp nya grindar.
Ni har verkligen satt er till rätta här, sa grannen igen. Ska ni bo här på vintern?
Tiden får utvisa.
Varför har ni stängt grinden? Här framför huset har barnen alltid spelat boll, det är bra och platt. På vägen är det bilar, här är det säkert.
Här är det fullt av rabatter, inte som hos er. Ni kan inte skilja persilja från krusmynta utanför förpackningarna. Och bär har ni bara sett i sylt. Man ska vara vänlig mot grannar.
Grinden är stängd för främmande ögon, och så att era barnbarn inte styr och ställer här. För två dagar sedan släppte de ut våra höns, vi hittade ingen av dem.
Ni har höns? Så ni tänker bo här?
Vi bor redan här.
I slutet av augusti firade de Stens födelsedag. Barnen och barnbarnen kom, hela familjen samlades. Männen grillade kött, kvinnorna gjorde sallader och dukade bord på verandan.
Där är vi. Kom för att gratulera, som grannar brukar. Vi har alltid gjort så här förr, utan inbjudan. Vi är ju grannar. Barnen vet redan allt.
Ni förbereder, gästerna har kommit, då är det fest. Vi sitter här en stund. Barnen har roligare tillsammans. Det är dags att vi blir vänner.
Vi har faktiskt inte bjudit er. Det är en familjefest, bara släkten. Vårt förhållande är grannsämja, inte blodsband.
Nå, det kanske ändras. Barnen växer upp. Kanske blir vi släkt en dag, sa grannen muntert.
Vad de än sa, hon vred på allt och stannade kvar. Hennes barnbarn klättrade överallt. De skakade äppel- och päronträd, klättrade upp på bastuns tak tur att de inte föll.
Sedan lockades de av stenarna runt byggnaderna. Någon började kasta dem i den uppblåsbara poolen. Det märktes inte förrän det var för sent. Barnen sprang skrattande från poolen när vattnet forsade ut.
Äsch. Snart är det höst, poolen ska ändå packas ihop, sa grannen. Barnen har haft kul.
Det är dags för er att gå hem!
Vi har inte ens satt oss, barnen är hungriga. De har sprungit och fått aptit. Kom nu, alla till bordet!
Feststämningen var förstörd. Men det väntade en till. En vecka senare kom barnen igen. Nu firade de Valborg och Stens bröllopsdag trettiofem år tillsammans.
Någon var klok nog att låsa grinden direkt. Det visade sig vara deras yngsta barnbarn, sju år gammal.
Det hördes knackningar på grinden. Familjen låtsades som ingenting. Doften av grillat och frisk luft fyllde luften. Det började bli svalt.
När väntar staden er tillbaka?
Vi får se. Hösten kommer först, vi stannar ett tag. Sen får vi se. Äpplena ska skördas också. Det blir en bra skörd i år. Vi trivs här med allt utom grannen. Men hon är inget hinder. Vi har lärt oss att hantera henne.
Alla skrattade.
Gästerna åkte hem, Valborg och Sten stannade. Framför dem låg hösten, sedan vintern De skulle prova. Om det inte funkade, kunde de alltid återvända till lägenheten i stan.
Men grannen åkte. Det var dags för skolstart, dottern klarade sig inte ensam farmor skulle hjälpa till. Valborg och Sten drog bara en lättnadens suck. Tack och lov för sådana grannar
Vad tycker ni? Skriv i kommentarerna och gilla om ni vill!
