Jag ville göra en överraskning för min man. Jag bestämde mig för att gå till hans arbete och ta med mig lunch. När jag kom fram till dörren hörde jag ett samtal som chockade mig.
Jag är tjugonio år. Kanske är jag den mest naiva kvinnan i världen, för fram till nyligen trodde jag att allt var bra i min familj. Men jag hade fel i mitt val… Min man visade sig vara en förrädare och egoist. Jag kan fortfarande inte tro att han gjorde så mot mig.
Vi har känt varandra i tio år, varav sex år har vi varit gifta. Han heter Markus, är otroligt omtänksam och omsorgsfull, och har tagit hand om mig och barnen ekonomiskt. Vi har två barn: en son och en dotter. Med min hjälp lyckades Markus starta ett företag. Verksamheten gick bra och gav god inkomst.
Jag arbetade som försäljningsassistent. På senaste tiden har jag även startat en egen webbshop med kläder. Så när dottern är på förskolan och sonen sover, jobbar jag och tjänar pengar.
Min vikt har alltid legat runt femtiofyra kilo. Efter barnafödelsen gick jag upp tjugo kilo. Först hoppades jag att skötseln av två barn skulle hjälpa mig att gå ner i vikt. Men allt är inte så enkelt som det verkar. Jag satte målet att bli av med övervikten: jag åt hälsosamt, tränade, drack mycket vatten och slutade med mjölprodukter. Men vikten förändrades inte, och det gjorde mig ledsen. Jag började känna mig osäker på mig själv.
Efter andra barnet gillade jag inte längre min egen spegelbild. Jag kände mig inte kvinnlig eller attraktiv längre. Och Markus förändrades framför mina ögon. Han slutade kyssas och kramas med mig. Inte ens andra intimiteter förekom. Jag minns inte när vi senast pratade om något djupare. Alla våra samtal handlade bara om vardagliga familjeangelägenheter.
Jag erkänner, före barnen kände jag mig självsäkrare och vackrare. Nu känner jag mig obekväm när jag ser mig i spegeln. Jag förstår att vårt förhållande har försämrats på grund av detta. Så jag bestämde mig för att försöka fixa situationen. En dag ville jag överraska min man. Jag tog med mig lunch till hans arbete. När jag kom fram till dörren hörde jag ett samtal:
“Älskling, oroa dig inte, jag kommer till dig efter jobbet. Jag har sagt till min fru att jag har fullt upp. Hon vet inte ens att du existerar!”
Jag gick inte in. Jag vände mig om och lämnade stället.
Han förstår väl inte att jag gick upp i vikt för att jag födde våra gemensamma barn? Han är inte perfekt heller, men han ser bara mina brister. Han har själv lite övervikt.
Jag började undra: tror min man att jag är dum i huvudet också?
Jag kunde inte berätta för Markus att jag hört allt. Vad ska jag göra? Begära skilsmässa… Men barnen? Hur kommer de att må utan sin pappa? Låtsas som ingenting? Det klarar jag nog inte av.
Just nu har jag bestämt mig för att fortsätta ta hand om mig själv. Jag har börjat gymma. Först ska jag visa min man precis vad han förlorar sedan får vi se.
Ibland är det bästa sättet att hitta styrkan inom sig själv, inte i någon annans bekräftelse.
