Jag vill inte bo med min dotters familj! Jag ska berätta varför.
Min dotter och hennes familj blev hemlösa efter att deras lägenhet i Malmö blev obeboelig på grund av översvämning. Den behöver nu renoveras. Självklart tog jag då emot dem hemma hos mig i Lund.
De hade inga andra alternativ, så det var ingen tvekan om saken, men efter ett samtal med min dotter Ebba och min svärson Gustav kom vi överens om att detta bara var en tillfällig lösning och att de skulle flytta hem igen så fort det blev möjligt.
Jag har en fantastisk dotter, och min svärson är förnuftig, så de delade min uppfattning: en familj är sin egen gemenskap och man är van vid sin egen rytm och sina egna vanor. Alla andra utanför kärnfamiljen blir ett slags störande moment. Jag ser på det här ganska allvarligt, och här är varför.
Jag har min egen vardagsrytm som är väldigt olik både Ebbas och Gustavs. Visst står jag ut med att dottern är omkring, men svärsonen är trots allt en främling – ändå har han rätt till sitt privatliv. Små saker kan bli till stora problem, som att jag somnar framför TV:n sent på kvällen eller att Ebba och Gustav plötsligt vill bjuda över vänner en vardag. Alla har olika nivåer av städning de står ut med, och att tjafsa om disk i köket känns verkligen onödigt. Småsaker kan faktiskt riva upp de bästa relationer.
Vi gillar inte ens samma mat, och spontana middagsgäster blir ofta en utmaning för husfriden. Det är inte ovanligt att någon nallar av någon annans pålägg i kylskåpet och det går ju direkt inte att låsa in maten.
Våra sömnrutiner krockar också. Jag är kvällsmänniska medan de vill lägga sig tidigt, vilket betyder att man ska tassa på tå ständigt. En dålig nattsömn kan göra vem som helst grinig och leda till onödiga bråk. Det krävs bara en liten gnista för att tända hela krutdurken.
Jag vill inte heller lägga mig i Ebbas och Gustavs liv. Jag har gjort mitt jobb som förälder nu vill jag bara få ta del av det de själva vill visa. Om man bor ihop under samma tak är det omöjligt att dra den gränsen.
Och framför allt vill jag själv bestämma hur och när jag hjälper till och göra det för att jag vill, inte för att jag måste. Jag vill också ha tid för mina egna intressen och mitt eget liv.
