Jag hade två år i fjärran land i den vidsträckta amerikanska staden Denver och när jag återvände till min lilla radhus i Lillköping fick jag veta att min son hade upplevt en oväntad överraskning.
Min dotter, den envisa Eira Lindberg, hade gift sig med en medborgare från Norge. Jag bodde två år hos dem, tog hand om mitt lilla barnbarn och skötte hushållet som en gammal spindel i ensamt hörn.
Eira och hennes man, Anders Nilsen, arbetade på samma kontor och kom bara hem när skymningen lagt sig. Jag hoppades att detta skulle bestå, men drömmen vände snart. En kväll berättade de att de inte längre behövde min hjälp och bad mig att lämna lägenheten. En månad senare stod jag åter i mitt eget hus, men även där var jag en främling. Medan jag fortfarande bodde hos Eira bröt min son, Viktor Andersson, ihop med sin första fru, lämnade deras liten lägenhet och flyttade in i mitt hus.
Han kom med sin andra hustru, Lina, som redan bar ett foster. Han hade inte ens tänkt på att fråga om lov. Vad skulle jag göra? Kasta ut min son och hans svängande mage? Nej. Men hur skulle vi tre, snart fyra, få plats i ett enda rum? Varken jag eller Viktor hade några kronor att hyra en egen bostad. Jag ringde Eira och förklarade vårt knipa, i hopp om att hon skulle bjuda in mig igen. Hon svarade med tystnad hennes värld var ett annat landskap.
Viktors handlingar var begripliga; han hade inte räknat med min återkomst. Så jag fick sova på soffan i köket, som om den var en liten öken under stjärnorna. På dagarna lämnade jag huset, gick till marknaden, besökte vänner. Viktor och Lina pratade som två tysta älvor, utan bråk, men min svärdotter ignorerade mig som en skugga i solnedgången.
Det var tydligt att hon ogillade mig i deras hem. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag, i sextioårsåldern, skulle bli överflödig och låta någon annan sköta mitt lilla rike. Viktor tänkte bara på sin gravida fru och såg inte ens den knappa ytorna som blev vårt problem.
Jag började söka ett deltidsjobb, så att jag kunde klara mig på egen hand, i en egen lägenhet. De nya svärföräldrarna bodde på landet, bland sädesfält och tystnad. Skulle jag be Lina att flytta till mina föräldrar? Skulle Viktor kunna finna arbete där? Jag såg inget svar, som en dimma över fjärdarna. Jag kunde inte bestämma vad jag skulle göra
