Alltså, du måste höra vad som har hänt med Matilda. Hon berättade nyligen för mig att hon var tvungen att skaffa ett helt eget kylskåp, och det låter ju helt galet, men det fanns verkligen ingen annan lösning. Jag har inget emot att sälja lägenheten och dela pengarna, sa hon till mig. Men mamma vägrar.
Matilda fyllde precis 24. Hon har pluggat klart på universitetet och fått jobb, men hon har inte gift sig än. Att bo hemma är allt annat än enkelt. Hon äger halva lägenheten den var ju hennes pappas innan. När han dog, ärvde Matilda och hennes mamma huset lika. Då var Matilda bara 14.
Tiden efter pappans död var supertuff. Familjen hade nästan inga pengar och mamman, Ingrid, var van att ta hand om hemmet, inte jobba. Hon slutade jobba när Matilda var liten och tog aldrig ut någon föräldrapenning pappan tjänade ändå bra, så de klarade sig. Men nu, när hon blev ensam, grät hon ofta och sa till Matilda: Vem skulle anställa mig nu, jag är fyrtio? Bara som städare kanske?
Matilda berättade vidare att de fick efterlevandepension, men pengarna räckte knappt. Ändå fortsatte Ingrid att gå på salong och köpa nya saker, trots att det var kärvt. I början fick de hjälp av hennes bror, men han blev trött på att alltid behöva vara stöttepelare.
Matildas morbror sa till Ingrid att hon måste hitta ett jobb två barn och allt annat, det går ju inte att bara hoppas på att folk fixar allt åt en. Efter ett år dök en man upp hemma hos dem. Han hette Samuel. Ingrid hade bestämt att han skulle flytta in hennes lösning på pengaproblemet var att gifta sig igen. Samuel tjänade faktiskt rätt bra, men han och Matilda gick verkligen inte ihop.
Samuel sa ofta: Du bara äter och gör inget annat. Varför fixar du inte tvätten eller städar? Ska du verkligen plugga vidare? Vad ska du ha universitet till, du borde jobba. Eller tror du att jag ska försörja dig hela livet?
Matilda kunde inte säga emot. Hon fick ju pension, men pengarna gick till mamman. Ingrid valde att inte backa upp Matilda mot Samuel hon var rädd att förlora familjens nya försörjare. Hur ska vi leva utan honom? frågade hon Matilda. Bråka inte, gör som han säger. Han är vår försörjare.
Trots allt lyckades Matilda plugga och skaffa sig ett jobb. Men hela tiden blev hon påmind om att hon var en extra mun och att Samuel tyckte hon låg honom till last, att han ständigt räknade på hur mycket hon kostade.
Sex månader efter att jag fått jobb, köpte jag ett kylskåp för mina egna pengar, sa Matilda. Jag ställde det i mitt rum, för Samuel låste det andra kylskåpet i köket.
Samuel sa: Har du jobb, kan du köpa din egen mat, och Ingrid teg. Hon sa inget ens när Samuel visade Matilda räkningar el, vatten, allt och krävde tillbaka allt han tyckte han lagt ut på henne genom åren. Sen blev Samuel av med jobbet. Då började både han och Ingrid sälja Matildas kylskåp för att få in pengar. Alla klagomål hamnade på Matilda, hon fick betala för allt. Samuel var arbetslös nästan ett år. Till slut tröttnade Matilda och satte lås på sitt kylskåp. Ingrid blev sur och sa att Samuel ändå hade gett dem mat hela tiden.
Matilda sa: Vill du hjälpa mig, varsågod. Jag var inte först med att börja dela upp saker här hemma. Hon tyckte att Ingrid kunde hitta ett jobb också.
Nu har Samuel flyttat härifrån. Ingrid tröttnade på att han aldrig tog hem pengar. Matilda vägrar fortfarande ta bort låset på kylskåpet och tycker att mamman borde börja jobba hon med. Vad tycker du har hon rätt?
