Jag kommer välja dig…
Redan första dagen på universitetet lade två flickor märke till varandra. Båda vackra, på något sätt lika. Sedan dess sågs de alltid tillsammans.
Lena trodde hon förtjänade bättre än att tillbringa hela sitt liv i en liten håla, som sina föräldrar. Mamman jobbade i en butik, pappan var byggarbetare och drack, så klart. Efter gymnasiet meddelade hon att hon flyttade till Stockholm för att studera.
Föräldrarna suckade men försökte inte hindra henne. De resonerade att hon kanske skulle ha mer tur än hennes äldre syster, som gift sig illa och nu var ensamstående med två barn. De kunde inte skicka mycket pengar, men de skulle skicka grönsaker från trädgården och hemförvaring när tillfälle gavs. En granne jobbade som tågvärd precis på Stockholmslinjen.
När hon kom till Stockholm bestämde sig Lena för att göra allt för att inte behöva åka hem igen. Hon blev vän med Åsa just för att hon var stockholmare. Åsas pappa var läkare, mamman ekonom. En fin, bildad familj.
Åsa kände medlidande med Lena, och Lena utnyttjade det. Klagade hon på att hennes kängor läckte och att hon inte hade råd med nya? Åsa delade genast med sig av ett extra par. Inget att ha på en fest? Åsa gav henne en ny klänning, tur att de var lika smala. Lena sov ofta över hos Åsa, särskilt under tentaperioder. I korridoren kunde man ju inte plugga.
Lena avskydde studierna men slet ändå med böckerna, även om hon hellre ville festa. Det gör inget, tänkte hon, när hon väl fått examen och fått fotfäste i Stockholm skulle hon få festa så mycket hon ville.
Åsa däremot hade allt lätt, utan ansträngning. Lena avundades henne, även om hon inte visade det. Som så ofta i sådana fall blev båda förälskade i samma kille, en snygg och sportig pojke. Han kom från en militärstad där hans far var stationerad. Snart bildades en trio – de var tillsammans överallt.
“Danne, vad har du, turordning eller tillsammans? Dela med dig av en”, skojade killarna.
Även lärare skämtade och undrade vem han egentligen var kär i.
Danne brydde sig inte. Han föredrog den lugna och mjuka Åsa. Men han vågade inte visa det, av rädsla för att folk skulle tro att han valde henne för att hon var stockholmare.
På föreläsningar rörde hans knä vid hennes lår som av en slump, han lutade huvudet mot henne som om han ville säga något. Det som alla andra missade, förstod Lena direkt av deras spända ansikten i såna stunder. Och en våg av ilska över orättvisan dränkte henne. Inte nog med att Åsa var född i Stockholm, i en fin bildad familj – nu hade hon fått den snyggaste killen kär i sig också.
Danne tröttnade på att dölja sina känslor och bekände sin kärlek till Åsa. Samtidigt lät han Lena förstå att hon var en femte hjulet. Gruppen höll på att falla sönder. Det passade inte Lena. Hon ville inte förlora Åsa, och ännu mindre ge upp Danne.
Så hon började fundera på en plan för att återställa rättvisan, att sätta stopp för deras förhållande. Hon kunde inte gå rakt på sak, utan måste få dem att gräla och göra slut. Hon hade ingen tid att förlora. Tredje året var snart slut, bara tentorna kvar. Tänk om de gifte sig innan examen?
“Om hon kunde bryta benet och sitta hemma. Nej. Då skulle Danne bära henne. Bättre om hon fick finnar. Jag köper jordgubbar åt henne…”, tänkte Lena.
På något obegripligt sätt skyddade ödet Åsa. Hon bröt inte benet, men finnarna dök upp på Lenas eget ansikte.
Strax innan tentorna blev Dannes mamma allvarligt sjuk. Han ordnade med att göra tentorna i augusti och åkte hem. Det var en ovanligt varm och solig sommar för Stockholm. Perfekt väder för att ligga på stranden, inte sitta med böcker. Efter första tentan gick de två vännerna genom stan. Lena stannade vid en skyltfönster med bröllopsklänningar.
“Vilken klänning skulle du välja till bröllopet?” frågade hon Åsa.
“Vet inte, har inte tänkt på det än.”
“Kom igen. Alla tjejer drömmer om en vit klänning. Jag skulle vilja ha den här”, pekade Lena på en klänning med volangliknande kjol. “Passar den mig, tror du? Hörru, vi går in och provar? Det kostar ju inget.”
“Nej då. För varmt att klä om i nylon. Vi köper glass istället”, drog Åsa henne bort.
“Åh, kom igen. Det är som att jag är brud och letar klänning och du är brudtärna eller vittne”, tjatade Lena.
“Att prova klänning innan man är förlovad är otur, man gifter sig aldrig”, försökte Åsa resonera.
“Struntprat, gammalt vidskepelse. Du kommer väl välja klänning i förväg, inte precis inför bröllopet? Alla gör så och gifter sig ändå. Bara en klänning, snälla”, bad Lena.
“Okej då”, gav Åsa med sig.
De gick in i butiken och möttes av en uttråkad och värmeslagen expedI nästa stund öppnade dörren till butiken med en mjuk klockringning, och en vind av doftande rosor svepte in, som om bröllopet redan hade börjat utan dem.
