Jag misstänkte att min man hade en älskarinna, så jag installerade en hemlig kamera men sanningen var värre: jag önskar nästan att han bara varit otrogen.
Det hade känts länge som om något var skumt med min man. Han var spänd, stannade ofta över på kontoret i Göteborg, mumlade i telefonen och lade på så fort jag kom in i rummet. Hans blick var borta, och han undvek all fysisk kontakt som om jag hade pesten.
Jag försökte intala mig att jag överreagerade, men svartsjukan gnagde som en hungrig räv. Alla tecken pekade på otrohet: sena kvällar, konstiga sms han snabbt raderade, och en främmande parfymdoft på hans skjorta. Jag var säker han höll på med någon annan.
I min förtvivlan tog jag ett drastiskt beslut: jag satte upp en liten kamera på hans arbetsplats. Jag tänkte att om jag såg honom med en annan kvinna skulle det göra ont men åtminstone skulle jag få veta sanningen.
När jag spelade upp filmen stannade hjärtat. Hellre hade jag sett honom med en älskarinna än det här
Jag tryckte darrande på play. På skärmen dök en kvinna upp i en chockrosa klänning ung, snygg, med blänkande örhängen och en makeup så tjock att hon kunde få jobb på en teater. Min första tanke: *Där har vi henne, den andra.*
Min man hälsade varmt på henne, de kramades som gamla kompisar och började prata intensivt. Han log mot henne på ett sätt han inte gjort mot mig på månader. Hjärtat låg som en sten i bröstet.
Jag ville sluta titta, men något fick mig att fortsätta.
Efter en stund började de viska. Kvinnan i rosa plockade fram en mapp ur sin handväska och visade min man några foton jag trodde knappt mina ögon.
Det var bilder på olika människor med datum och konstiga anteckningar. Min man studerade dem noga, ställde frågor, och sedan började de diskutera detaljer.
*Den här snackar för mycket,* sa rosa-kvinnan. *Bäst att ta bort honom innan månaden är slut.*
Min man nickade och skrev ner något i sitt block.
Blodet isade sig i mina ådror. De planerade mord hur de skulle sopa igen spåren, vad det skulle kosta i kronor, och vem som skulle betala. Alla skratt och glada miner förbyttes plötsligt i ren skräck.
Först var jag svartsjuk på en annan kvinna. Nu önskar jag fanimej att det var allt. För sanningen var värre min man hade blivit medbrottsling åt rosa-kvinnan, och tillsammans planerade de riktiga brott.
