Varför har du bestämt dig för att skilja dig? frågade svärmor, som om det låg på hennes bord att avgöra. Sigrid hade verkligen ingen lust att bo ihop med sin mans föräldrar i ett radhus i Sundbyberg. Det var faktiskt Oskar som övertalade henne. Hans mamma kunde inte släppa taget om sin lilla pojke. En liten pojke på trettiofyra år! Men Sigrid tyckte synd om honom, så hon gick med på det.
Vi har olika syn på livet. Så är det ibland. Vi är varken först eller sist, sa Sigrid, trots att hon innerst inne ville säga rakt ut hur det egentligen låg till.
Vad var anledningen? Orsaken var att svärmor varje dag ringde videosamtal till Oskar för att kontrollera att Sigrid skötte allt ordentligt. Detta när svärmor inte själv kunde komma förbi och inspektera. På bröllopet, när hon lyckönskade de nygifta, kläckte hon ur sig:
Jag är så glad att min kära son äntligen har gift sig. Såklart hade han kunnat hitta något bättre. Men ja ja. Bli inte ledsen nu, Sigrid.
Kanske borde Sigrid ha gått redan då. Svärmor hade i åratal drömt om att Sigrid skulle lämna Oskar och gjorde sitt bästa för att det skulle ske. Oskar? Alltså, han försökte inte ens försvara sin fru. Och den där dagen då de körde förbi svärmors hus på väg in till stan, och svärmor inte släppte in Sigrid, då satt Oskar bara tyst och pillade på mobilen i bilen. Jag vill prata ensam med min son, sa svärmor. Sigrid fick stå ute i kylan en timme.
Och frågan man måste ställa är ju: varför gick hon inte bara? Hon vet själv inte. Men nu har hon bestämt sig. Börja inte nu. “Olika åsikter”. Sånt finns bara i svenska serier på SVT. Kom igen nu, säg rakt ut vad du inte gillar med Oskar, sa svärmor. “Jag erkänner, du är inte riktigt den jag önskat för min Oskar. Och nu när det blivit så här kan jag inte bara låta dig gå. Så, säg vad som är fel.
Sigrid log småelakt. Hon behövde verkligen inte be svärmor om lov. Hon stannade bara för Oskars skull från första början, och det fanns bara en anledning till skilsmässan. Svärmor. Jag drar nu, sa Sigrid lugnt. Det tillåter jag inte, svarade svärmor. Vet du? Det struntar jag totalt i, sa Sigrid. Ge mig tillbaka halva priset för ringen! skrek svärmor. Förlåt, vad sa du? Ge mig hälften av vad min son betalade för ringen tillbaka. Den han köpte åt dig.
Sigrid skrattade. Snackar du om ringen bara för att det är det enda Oskar har köpt själv i hela sitt liv? Ta den du, jag behöver den inte.
Och där gick de skilda vägar. Sigrid försökte klura ut hur hon i hela friden kunnat gå med på att gifta sig med en karl som Oskar. Svärmor hade ju haft sitt rätta ansikte framme redan före bröllopet. Hur tänkte Sigrid ens? Endast Gud vet.
Och jag ska gifta mig, pep Sigrids kollega Lina på jobbet en dag. Oj, med vem? Gissa… Det kan inte vara sant, sa Sigrid. Men hon visste. Jo… med Oskar. Ditt ex. Skämtar du nu? Du visste ju precis hur det slutade mellan oss. Jo, men det är ju olika för alla. Oskar är så omtänksam. Och hans mamma hjälper oss båda. Ibland lite för mycket, men det får gå.
Ja, lycka till då. Själv är jag bara glad att det är över, suckade Sigrid. Och kolla, titta på ringen Oskar gav mig. Kolla vad fin.
Sigrid visste redan vad hon skulle få se. Det var exakt samma ring som Oskar köpt till henne. Inte ens råd med en ny, såklart.
Och där stod det För alltid tillsammans ingraverat. Sigrid önskar bara att hon kunde sudda bort texten.
