Jag tänkte precis att vi nog är en konstig familj, du och jag.
Vad skönt att jag har dig, sa Alexander och höll om sin fru.
Och jag är så glad att jag har dig! svarade Johanna.
Vem annars skulle jag vara med? skrattade mannen. Naturligtvis bara med dig. För du är mitt öde. Du är den bästa kvinnan i världen.
Johanna svarade inte, hon kysste mannen på kinden och skyndade sig till köket för att ta pajen ur ugnen.
Idag firade paret Lindström sitt silverbröllop. De hade bestämt sig för att fira enkelt, bara med sin närmaste familj. De och deras två barn. Sonen Erik, som gick i tionde klass, och dottern Elin.
Elin hade nyligen tagit examen och börjat jobba, och hon hade flyttat hemifrån. Hon hyrde en lägenhet nära jobbet. Trots att Johanna försökte övertala henne att stanna det fanns ju plats för alla hemma ville Elin prova på att bo själv.
Varför ska du slösa pengar på hyra? frågade Johanna. Du har ju ditt eget rum här, vi lever så fint tillsammans. Varför ska du flytta? När du gifter dig kan du ju flytta då.
Mamma, jag älskar dig och pappa så mycket, och jag vet att ni inte skulle köra ut mig. Men jag vill prova att klara mig själv. Och, mamma, ta inte illa upp, men du lagar så himla gott och bakar så underbara pajer att jag är rädd att bli en val. Du är ju mager, du kan äta vad som helst utan att gå upp, men jag är tyvärr inte lika tursam! Jag måste passa på min figur, och hur ska jag kunna göra det om jag bor hemma? Det är omöjligt att säga nej till dina godsaker.
Johanna log mot sin dotter. Elin såg inte alls ut som henne. Johanna var liten och späd, nästan bräcklig. Hon kunde fortfarande ibland bli tagen för en tonåring. Hennes utseende var helt vanligt.
Dessutom strävade hon inte efter att försköna sig. Hon använde nästan ingen smink, satt oftast håret i en hästsvans och klädde sig enkelt. Elin däremot var en riktig skönhet, lik sin far.
Alexander var en iögonenfallande man. Lång, med en fin kroppsbyggnad. Med åren hade han lagt på sig lite, vilket inte var konstigt med tanke på Johannas bakverk. I sin ungdom hade han varit mycket stilig, och nu, vid fyrtioåtta års ålder, var han fortfarande en mycket attraktiv man.
Johanna visste att hon inte såg speciell ut bredvid honom. Hon hade vant sig vid viskningarna bakom ryggen och brydde sig inte om dem, för hon visste för sin man var hon den vackraste kvinnan i världen. Den mest önskvärda.
***
När Johanna träffade Alexander var hon tjugo år gammal, han tjugotvå.
Den där septemberdagen var studenten Johanna på väg till sin kurskamrat och vän Linnéas födelsedagsfest. Hon hade redan förberett en present, men på väg till festen stannade hon till för att köpa en liten bukett blommor.
I blomsteraffären var det bara en ung man bland kunderna. Han stod och valde en bukett. Exped
