Jag rådde dig att sluta efter det tredje barnet. Jag köpte till och med speciella piller i hopp om att få dig att tänka efter. Men mina ansträngningar verkar ha varit förgäves. – Hur många barn har du egentligen tänkt skaffa? frågade min svärmor, med sarkasm i rösten. – Kan vi skippa sarkasmen? Är du så upprörd för att Peter berättade om min graviditet? svarade Monika lugnt. – Självklart! Jag har sagt till dig att sluta efter tre barn. Jag köpte till och med särskilda piller åt dig, i hopp om att få dig att tänka efter. Men tydligen var mina ansträngningar förgäves, klagade min svärmor. – Vi känner till din åsikt, men vi vill inte gå emot naturen, svarade Monika. – Skämtar ni med mig? Och då kan ni sluta räkna med min hjälp! utbrast Maria. Monika skulle just säga något när telefonen plötsligt ringde. Maria har aldrig riktigt stöttat sina barn. Hon tar aldrig med barnbarnen någonstans, spenderar aldrig tid med dem och ger dem bara presenter och godis på deras födelsedagar. Monika och Peter har alltid varit ekonomiskt självständiga. När Monika blev gravid med sitt tredje barn, insisterade svärmor på abort, men paret vägrade och till slut blev Maria ändå förtjust i sitt barnbarn. Sen blev Monika gravid igen! Hon försökte undvika att visa sin spända relation med sin svärmor inför maken så länge hon och barnen mådde bra. Peter har ett välbetalt jobb och Monika jobbar deltid hemifrån, och när hennes lilla företag började gå bättre anställde hon till och med en assistent för att hjälpa till med barnen. Allt hade varit bra om det inte vore för Marias attityd. Redan från början gillade inte svärmor Monika och hoppades till och med att hennes son skulle skilja sig. Marias önskan blev inte verklighet. Och barnen kom, en efter en. Enligt Monika motsätter sig svärmor starkt att ett fjärde barn ska födas, eftersom hon är rädd att alla pengar Peter tjänar istället går till familjen och inte till att hjälpa sin mamma med spa-besök, tandläkare och renoveringar. Hon är van att leva bekvämt. Tanken på att hon inte längre ska få ekonomiskt stöd gör Maria mycket upprörd—hon vill kunna unna sig. Monika har försökt ignorera sin svärmors konstanta negativitet, men det påverkar hennes känslomässiga mående. Ändå verkar det osannolikt att Maria skulle kunna påverka sonens och sonhustruns beslut. De kommer få sitt fjärde barn! Hur bemöter man en mamma som lägger sig i sina vuxna barns liv på det här sättet?

Jag har sagt till dig att sluta efter tredje barnet. Jag köpte till och med speciella tabletter åt dig, i hopp om att du skulle tänka efter innan du tog ett beslut. Men det verkar som att allt mitt slit var förgäves.

Hur många barn tänker ni skaffa egentligen? frågade min svärmor, Astrid, med sin isande ironi.

Snälla, kan du låta bli att vara så sarkastisk? Är du så här upprörd bara för att Gustav berättade om min graviditet? svarade Linnéa med ett lugn i rösten.

Såklart jag är upprörd! Jag har ju sagt åt dig att ni borde stanna vid tre barn. Jag köpte till och med särskilda piller, för att få dig att verkligen tänka igenom allting. Men tydligen var det ingen idé, gnällde Astrid högt.

Vi respekterar din uppfattning, men vi vill inte gå emot det som känns naturligt, sa Linnéa mjukt.

Är ni egentligen bara ute efter att reta mig? Då ska ni inte räkna med mitt stöd något mer! skrek Astrid plötsligt.

Linnéa skulle just svara, men då ringde telefonen.

Astrid hade aldrig riktigt stöttat sina barn. Hon tog aldrig med barnbarnen på utflykt eller stannade och lekte med dem; presenter och sötsaker kom bara på födelsedagar. Ekonomiskt var Linnéa och Gustav helt oberoende. När Linnéa väntade tredje barnet, krävde Astrid att hon skulle göra abort, men paret vägrade och till slut lärde Astrid sig att älska sitt barnbarn. Men när Linnéa blev gravid igen blev allt spänt igen.

Linnéa försökte dölja sin ansträngda relation med svärmor inför sin man, så länge hon och barnen hade det bra. Gustav hade ett välbetalt jobb och Linnéa drev en egen liten verksamhet hemifrån på deltid. När hennes lilla firma började blomstra anställde hon dessutom en assistent som hjälpte till med barnen. Allt gick att ordna om bara Astrids ständig misstro hade fått vara.

Från början hade Astrid aldrig riktigt tyckt om sin svärdotter och hoppades innerligt att sonen en dag skulle skilja sig. Men den drömmen grusades. Och sedan kom barnen, ett efter ett.

Enligt Linnéa handlade svärmors motstånd mot ett fjärde barn om pengar. Allt Gustav tjänade skulle nu gå till familjen inget skulle bli över till Astrid. Hon var van vid att leva gott, få tandläkarbesöken betalda, bli bortskämd med spa-helger och renoveringar hemma i huset. Nu såg hon hur allt det var på väg att ta slut. Inga fler pengar, inget mer ekonomiskt stöd. Astrid var så upprörd över tanken på att behöva avstå från något hon så gärna ville ha.

Linnéa försökte ignorera svärmors ständiga negativa kommentarer, men det tärde på hennes humör och ork. Samtidigt kände hon innerst inne att Astrid ändå inte kunde påverka deras beslut. Ett fjärde barn skulle komma oavsett vad svärmor sa.

Hur hanterar man en mamma som tränger sig på i sina barns liv så här djupt?