Jag har fått nog, nu räcker det, jag drar! Hur länge ska man stå ut egentligen
Jag satt bakom ratten, rökte nervöst och tänkte att idag var nog sista punkten i vårt förhållande. Emma är alltid trött, det är bara barn, barn, hjälp mig, hjälp mig och jag vill bara ut och träffa folk igen som förr! Jag vill ha sex! Jag jobbar ju! Hallå! Jag vill komma hem till min älskade, till en kvinna nu bor jag hos min polare ett tag, sen skaffar jag mig en yngre ja ja
Vår historia är ju urtypisk. Vi träffades, blev kära, allt var passionerat ingen tänkte på skydd. Och några månader senare så står Emma där med ett graviditetstest två blå linjer. Klart du ska föda, vi fixar det, sa jag och alla tanter och farbröder nickade så där svenskt och sa att de förstås skulle hjälpa till, bara hon födde. Sen blev det bröllop, lyckotårar efter sonen kom och allt såg så bra ut.
Men den där bekymmersfria lyckan tog slut snabbt Emma blev som en trött höna, håret alltid rufsigt, barnet skrek både dag och natt, hjälp mig, hjälp mig blev hennes standardfras Var tog min lilla tjej vägen? Släkten dök upp på dopet men sen såg man dem knappt vi stod där själva med vårt föräldraskap.
Jag är inte redo, sa jag till Emma idag, smällde igen dörren och lät henne stå där gråtandes med bebisen i famnen.
Det blev ett gällt ljud av bromsar plötsligt stod en mörk, hukad gestalt framför bilen.
Hallå, har du tröttnat på att leva eller? Flög ur bilen och sprang fram till figuren.
Den gamla mannen i trenchcoat rätade på sig, tittade på mig med sorgsna ögon och viskade:
Ja.
Jag blev helförvånad.
Farbror, behöver du hjälp? Behöver du någon att prata med?
Jag vill faktiskt inte leva längre.
Men vad är det för tankar, kom, jag kör dig hem. Berätta, kanske kan jag hjälpa? Jag tog honom mjukt i handen, ledde honom till bilen.
Ja, berätta nu, farbror, sa jag och tände en cigg.
Det är en lång historia, svarade han.
Jag har tid.
Gubben spanade på mig, sneglade upp mot kortet som hängde i bilen.
För femtio år sen träffade jag en tjej, blev kär direkt, allting gick fort familj, barn, son, arvinge man borde ju ha varit lycklig! Men jag ville ha det som förr, passion, ungdom. Men min fru var trött, jobba, barn, vardag jag lade allt på henne, hjälpte aldrig till. På jobbet mötte jag en annan kvinna det blev något mellan oss. Min fru fick reda på det, skilsmässa, och det var det. Och med den nya blev det inget, jag gick vidare, festade runt. Hon gifte om sig, såg så lycklig ut, och sonen började kalla hennes nya för pappa. Mig struntade de i.
Men vad hände sen? frågade jag, och tände en till cigg.
Ja, jag festade klart. Sen fanns det ingen familj, ingen fru, inga barn. Idag är min son femtio, jag gick dit för att gratulera, men han släppte inte ens in mig jag har mig själv att skylla, han sa: Du är inte min pappa, stick och festa vidare.
Och var bor du då? Jag började trumma på ratten.
Bara här i närheten, det är lugnt kör vidare, oroa dig inte för mig. Farbror steg ur, lunkade mot det gula höghuset. Jag såg till att han kom in i porten innan jag körde iväg.
Jag svängde in på ICA, köpte en bukett tulpaner och gick hem.
Förlåt mig, förlåt, sa jag, och gick ned på knä framför Emma som stod gråtande i hallen. Ta det lugnt, älskling.
Jag tog vår son ur hennes armar, gick till sovrummet, vaggade honom och började sjunga Bä bä vita lamm med min raspiga stämma.
Vår son somnade snabbt, la sin lilla hand mot mitt bultande hjärta. Jag såg på honom med värme: Jag vill se min pojke växa upp, jag vill höra honom säga pappa.
När farbror kom hem mötte hans fru honom med ett leende i dörren. Du har varit ute och räddat ungdomen igen, va?
Jo, det behövs någon måste påminna dem om att livet är inte så enkelt.
Hur vet du vilka som behöver hjälp?
Jag behövde ju själv den där hjälpen när jag var ung
Kom nu och ät, räddare. Förresten, glöm inte, imorgon är det jubileum hos sonen inga räddningsaktioner på kvällen, sa hon mjukt.
Jag har inte glömt femtio år har vår son fyllt, vår kärlek, hur ska man kunna glömma det? Han la armen om henne, log och följde med till köket.
