Jag lagar inte mat åt alla längre! Bara åt mig själv och Agnes. Varför då? fräste Niklas. För att i den här familjen, som jag har förstått, ska alla klara sig själva. Så lev med det!
Mamma, var är min frukost? Emma stormade in i sovrummet utan att knacka. Jag kommer för sent till skolan!
Nina försökte sätta sig upp, men huvudet snurrade. Termometern visade 38,7. Halsen brände och bröstet väste.
Emma, jag är sjuk Ta något från kylen.
Det finns inget där! Bara yoghurt till lilla Agnes! Dottern stod i dörren med armarna i kors. Du tänker bara på henne!
Från barnrummet hördes gråt. Agnes hade vaknat. Nina tvingade sig upp. Benen vek sig under henne, och synen blev suddig.
Nina, var är min skjorta? Niklas stack ut huvudet från badrummet. Den blårandiga?
I garderoben, tror jag
Den finns inte! Strykte du den igår?
Nina lutade sig mot väggen. Igår hade hon varit sjuk hela dagen och försökt ta hand om den lilla.
Nej, hann inte.
Skit också! Jag skulle till ett möte! Han smällde irriterat igen badrumsdörren.
Agnes grät allt högre. Nina släpade sig till barnrummet, lyfte upp dottern. Den lilla klamrade sig fast, snyftande.
Mamma! Emmas skrik från köket. Det finns inget här! Inte ens bröd!
Det ligger pengar på bordet, köp något på vägen.
Jag har ingen tid att gå till affären! Jag har ett prov! Och förresten är det din plikt att se till att vi får mat!
Nina gick tyst in i köket med Agnes i famnen. Tog fram köttbullarna ur frysen, satte en stekpanna på spisen.
Och koka pasta! befallde Emma, med näsan i telefonen.
Medan frukosten lagades kom Niklas ut från sovrummet i en skrynklig skjorta.
Fick ta den här. Ser ut som en luffare. Tack ska du ha!
Nina sa inget. Det gjorde ont att prata, och hon orkade inte förklara.
Idag är Saras födelsedag, meddelade Emma och skopade upp pasta. Jag går dit efter skolan. Kommer hem sent.
Emma, jag mår riktigt dåligt. Kan du stanna hemma? Hjälpa till med lillasyster?
Ja, visst! Jag har väntat på den här festen i ett halvår! Och förresten bad jag inte om en syster! Det är ert problem!
Hon snappade åt sig väskan och smällde igen dörren.
Niklas åt sin frukost och bläddrade genom nyheterna på telefonen.
Niklas, kan du komma hem tidigare idag? Jag mår verkligen inte bra.
Kan inte. Vi har AW efter jobbet. Plikterna, du vet.
Men jag är sjuk
Ta något då. Paracetamol eller så. Du ligger ju inte till sängs. Fixa det bara.
Han pussade henne på pannan het och fuktig av svett och gick.
Nina blev ensam med den treåriga dottern. Agnes krävde uppmärksamhet, mat, lekar. Nina gjorde allt som krävdes automatiskt, medan krafterna sinade.
Vid lunchtid hade febern stigit till 39. Nina fick i barnet något att äta, lade henne att sova och sjönk ner på soffan. Huvudet bultade, hjärtat bankade.
Telefonen pep. Ett meddelande från Emma: “Mamma, ge mig pengar till present till Sara. Nu!”
Nina svarade inte. Hon orkade inte ens ta telefonen.
På kvällen kom Niklas hem först. På gott humör, med en påse från affären.
Köpte öl och chips! Det är match ikväll! Han sjönk ner i soffan och slog på tv:n.
Niklas, mata Agnes, snälla. Jag kan inte resa mig.
Är du verkligen så dålig? Han tittade äntligen på henne. Varför är du så röd?
Hög feber. Hela dagen
Ring då läkaren om det är så illa. Var är Agnes?
I sängen. Hon vaknar snart.
Okej, jag matar henne. Men först när hon vaknar.
Dottern vaknade efter en halvtimme. Grät, ropade på mamma. Niklas tog motvilligt upp henne.
Varför gråter du? Kom till pappa!
Men barnet ville bara till mamma, grät ännu högre. Niklas blev förvirrad.
Nina, hon vill ha dig!
Ge henne en kaka från skåpet. Och juice.
Var? Jag hittar inte!
Hon var tvungen att resa sig. Rummet snurrade, hon fick ta stöd mot väggen. Nina hämtade en kaka, hällde juice i en bägare. Agnes lugnade sig lite.
Emma kom hem efter midnatt. Nina hade inte sovit febern höll henne vaken.
Varför svarade du inte på meddelandet? började dottern direkt. Jag fick låna pengar av Saras mamma! Skämmigt!
Emma, jag har haft nästan 40 graders feber hela dagen
Jaha? Kunde du inte ta telefonen? Det tar två sekunder!
Nästa morgon väcktes Nina av att Niklas skakade henne i axeln.
Nina, upp nu! Jag måste till jobbet, och Agnes skriker!
Febern hade sjunkit, men tröttheten fanns kvar. Nina reste sig, tog dottern och började klä på henne.
Och frukost? frågade Niklas.
Gör själv. Jag ska lämna Agnes på förskolan.
Själv? Jag kan inte! Och har ingen tid!
Du lär dig.
Något i hennes röst fick Niklas att tystna. Han muttrade något och gick till köket.
När Nina kom hem från förskolan var det kaos. Smutsiga tallrikar, kläder överallt, en bäddad säng. Vanligtvis skulle hon ha städat direkt. Men inte idag.
Hon duschade, drack te och lade sig.
På kvällen samlades familjen till middag. Eller rättare sagt, runt ett tomt bord.
Mamma, vad blir det till middag? frågade Emma.
Vet inte. Vad du lagar blir det.
Vad menar du? Emma stirrade.
Vad du hör. Jag lagar inte mat åt alla längre. Bara åt mig och Agnes.
Varför då? Niklas blev arg.
För att i den här familjen, som jag har förstått, ska alla klara sig själva. Så lev med det!
Nina, vad är det med dig? Han försökte omfamna henne, men Nina backade undan.
Jag är trött på att vara tjänare! Ni visade igår att jag bara är gratis personal.
Mamma, jag sa ju förlåt! ljög Emma.
Nej, det gjorde du inte. Och inte pappa heller. Ingen ens frågade hur jag mådde.
Ja, förlåt då! muttrade Emma. Ska vi svälta nu?
Kylen är full. Ni har händer. Laga mat.
Den första veckan var ett helvete. Emma kastade tantrum, Niklas muttrade och smällde dörrar. Nina höll fast. Lagade mat bara åt sig och Agnes, tvättade bara deras kläder, städade b
