Jag drev min egen klädbutik, och en kväll precis innan stängning kom en gravid kvinna in. Jag skulle precis låsa, men hon gick runt och tittade på klänningarna. Vi började prata, och hon berättade att hennes man hade lämnat henne med två barn. Det var tufft för henne, hon var tvungen att flytta från sin hyreslägenhet till sina föräldrar. Hos föräldrarna fick hon lite stöd, men sen visade det sig att hon dessutom var gravid. För abort var det för sent. Hon var tvungen att föda. Hon hade inget att ha på sig, hon hade gått upp i storlek. En främmande historia. Jag förstod att hon letade efter det billigaste, men hade inte ens råd med det. Trött som jag var tänkte jag att det inte skulle göra mig fattigare att ge bort en klänning. Kvinnan blev överlycklig och otroligt tacksam. Sedan gick hon. Tiden gick, och jag glömde den här historien.
En helt vanlig dag kom en kvinna in, log, och jag försökte komma ihåg var jag kände igen henne ifrån. Ur sin enkla väska tog hon fram ett paket och började berätta.
Minns ni när jag var gravid och kom in hit, men inte hade råd med den där klänningen? Och ni gav den till mig. Vi pratade, och ni sa att allt skulle bli bra, att det inte finns något i livet vi inte klarar av. Jag kände så mycket stöd från er, och det stämdejag kom igenom den tiden. Jag födde barnet. Jag är ensam med tre barn nu. Men jag har det bra. Och jag tror att det blir ännu bättre. Tack för att ni stödde mig då. Det betydde så mycket för mig.
Vi kramades och önskade varandra allt gott. Sedan gick hon. Jag öppnade paketet. Där låg ett par vingarvanliga änglavingar. Jag blev lite generad. Jag mindes att jag gav henne den klänningen mest för att bli av med problemet jag såg. Men på något sätt hade jag i det ögonblicket blivit en stödjande ängel, någon som lyssnade, förstod, och gav henne några uppmuntrande ord från hjärtatoch en enkel klänning.
Så lite som krävs för att lyfta någon ur mörkret. Ibland räcker det med några varma ord och ett leende.
