Jag heter Anders. Jag är 65 år gammal. Jag har varit gift i 34 år, men nu, på äldre dagar, har jag blivit kär i en annan kvinna. Min fru, Ingalill, är 62. Vi har en vuxen son, Johan, som själv är gift och har barn.
Efter att Johan vuxit upp och flyttat hemifrån märkte jag att Ingalill och jag gled ifrån varandra mer och mer. När vi båda gick i pension ville jag köpa ett sommarhus ute på landet. Ingalill var inte särskilt sugen, men jag lyckades ändå övertala henne. Snart köpte vi en liten, röd stuga med vita knutar. Vi flyttade dit över sommaren.
Jag trivdes väldigt bra där ute, men Ingalill fann sig aldrig tillrätta. Hon ville helst ligga på soffan, läsa deckare och se på svensk TV. Hon vägrade hjälpa mig med trädgården och sa att hon mådde dåligt. Det slutade med att jag fick ta hand om allt själv.
När hösten kom flyttade vi tillbaka till Göteborg. Ingalill blev lättad av att vara hemma igen, men jag längtade bara ut tillbaka till landet. Efter en vecka packade jag mina saker och åkte till stugan. Där kände jag mig fri och lugn. Ingalill stannade kvar i Göteborg, och nu ses vi sällan.
I byn har jag träffat en kvinna, Karin, som är 60 år. Till en början besvarade hon inte mina känslor, men nu har det utvecklats något fint mellan oss. Jag vill skilja mig från Ingalill, men jag oroar mig väldigt för hur Johan och barnbarnen kommer att reagera. Just nu säger jag bara till Ingalill att jag måste fixa saker med huset och i trädgården. I verkligheten tillbringar jag mycket tid med Karin, kvinnan jag älskar.
Ingalill vet inget om det här än. Jag är kluven och vet inte om jag ska berätta att jag vill skiljas. Jag känner mig vilsen och vet ärligt talat inte hur jag ska gå vidare.
