Jag står verkligen inte ut längre med att ni kommer varje helg!
Kanske har ni stött på den där typen av människa som är övertygad om att världen snurrar kring just dem, och fullständigt ignorerar att vi andra faktiskt har ett eget liv och egna planer. Min svåger och hela hans familj gör precis så de dyker upp hos oss varje helg, och stannar hela helgen. Svågerns familj består av honom själv, hans fru, deras två barn och hennes bror. Hela gänget dundrar in hos oss för att sova över, utan att så mycket som fråga om vi ens kan ta emot dem.
Det här har pågått i nästan ett år, och mitt tålamod är fullständigt slut. Jag tycker om att ha gäster, men någon måtta får det faktiskt vara jag kommer knappt åt att ta tag i mina egna saker eller slappna av i lugn och ro efter en tuff arbetsvecka.
Istället för att vila, så står jag hela helgerna vid spisen, underhåller gästerna med samtal, bäddar extra sängar och efteråt tvättar jag mängder av sängkläder. Varje gång fick jag samma tanke fattar de verkligen inte att det är jättesjälviskt att bara komma sådär, oinbjudna, även om vi är släkt? Kanske hade jag inte reagerat så starkt om det hänt någon gång ibland men tre gånger i månaden, minst!
Varken jag eller min man gör så här mot våra släktingar, så kanske borde vi hälsa på dem lika ofta, så de får smaka på sin egen medicin? Jag har bett min man säga ifrån, men han vet inte hur han ska lägga fram det han är rädd för att såra dem. Kanske är han helt okej med situationen? Hur som helst, han vägrade säga något, så jag fick ta saken i egna händer.
Först slutade jag laga mat på helgerna, vilket innebar att gästerna fick äta resterna som fanns kvar i kylskåpet om något saknades fick de fixa maten själva. Jag klarar mig gott och väl utan att äta ibland.
En gång satt de alla vid köksbordet och väntade på middag, och jag kände deras blickar, fyllda med förväntan. Då sa jag rakt ut att det inte fanns någon mat idag var de hungriga fick de gärna laga något själva. Ingen sa ett ord och ingen började laga mat heller, de satt bara och drack te innan de gick och lade sig.
Dessutom slutade jag storstäda hela lägenheten inför varje besök. En dag sa svägerskan att hennes dotters vita strumpor blivit gråa av vårt golv. Jag svarade att jag inte hunnit skura golven, men att om hon ville ha det renare fanns både hink och mopp i badrummet. Hon nämnde aldrig det mer efter det.
Det viktigaste av allt var att jag slutade prioritera bort mig själv. Jag la inte mina egna planer åt sidan bara för att släkten dök upp. Efter en timmes umgänge ursäktade jag mig och sa att jag hade egna saker att ta itu med ville min man umgås med dem fick han gärna göra det själv. Och om jag inte hade något särskilt planerat brukade jag demonstrativt börja storstäda så att jag inte behövde prata så mycket med dem ändå.
Efter ännu en sådan helg, lutade sig svågern mot min man och sa: “Har vi kanske fått slut på vår välkomsttid?” Jodå, han hade visst förstått. Nu för tiden ringer gästerna alltid först innan de kommer, och övernattning är det inte tal om längre och det händer betydligt mer sällan. Har ni råkat ut för något liknande och hur löste ni det?
