Jag är ogift och fyller snart 45 år. Tidigare var jag gift med en fantastisk kvinna i femton år. Jag säger kvinna, för hon hade verkligen det där utsökta och eleganta i hela sitt uttryck. Vacker, välvårdad och alltid perfekt stylad.
Alltid välgjort, klassiskt manikyr, doften av liljekonvalj, ren, glänsande hy. Kroppen var också slående nästintill perfekt. Hon såg så mycket yngre ut än sin ålder. Det fanns något aristokratiskt över min före detta fru. Till och med hennes klädstil alltid med stil och fingertoppskänsla. Och hennes sätt att röra sig det var en konstform i sig. Det sätt hon mjukt och långsamt vaggade sina vackra höfter, det glömmer jag aldrig.
Vad är då poängen? Under vårt äktenskap blev jag van vid den här typen av kvinnor stolta, aristokratiska lejoninnor. Precis så. Vi gick skilda vägar på grund av våra olika personligheter. Sådant händer, det är livet. Efter skilsmässan har jag inte haft några seriösa förhållanden. Jag träffade olika tjejer i hotell och hyrda lägenheter för natten, mest för hälsans skull, som man brukar säga. Jag ville inte kliva in i ett nytt förhållande av rädsla att det skulle sluta på samma sätt efter alla dessa år.
Men livet har ju sina oväntade gåvor, eller hur? Och till slut fick jag en överraskning i form av Elin. Jag hade knappt ens tänkt på att träffa någon, men där var hon vi träffades på en vernissage på Galleri Rönnquist i Stockholm. Elin var förstås inte exakt som min nästan perfekta ex-fru, men hon hade en särskild charm. En touch av aristokrati som blandades modigt med en sarkastisk och intellektuell sida. Hon var en sådan kvinna som kunde fascinerar med både utseende och tankeskärpa. Och ärligt talat, en smart kvinna är det mest attraktiva som finns.
Vi träffades några månader, hon kom oftast till mig. Sedan bestämde vi oss för att ses hemma hos henne. Jag förberedde mig ordentligt, köpte hennes favoritblommor kalla, en flaska fin chardonnay och några stearinljus. När jag kom till hennes lägenhet och såg mig omkring, var allt så smakfullt och snyggt.
Plötsligt var jag tvungen att gå på toaletten. Och där blev jag förbluffad.
I hennes badrum fanns det inga krämer, burkar, schampon, parfymer. Bara någon billig duschgelé och schampo. Det var allt. En sån kvinna verkar inte bry sig om sig själv. Visst, om en kvinna använder många produkter för att ta hand om sig då älskar hon sig själv.
Det är den typen av kvinna man vill imponera på och skämma bort. Det fanns inte hos Elin. Då insåg jag att hon inte var rätt för mig. Jag gick hem direkt. Nu förstår jag att det är svårt att hitta en så stolt lejoninna som min ex-fru igen. Då är det bättre att vara ensam. Så får det vara.
