Jag är ogift och har fyllt 45 år. Jag var tidigare gift med en vacker fru i femton år. Jag säger fru för hennes stil och utseende matchade det hon utstrålade. Alltid elegant, välvårdad och med perfekt manikyr, doftande av liljekonvaljparfym och med en hud som var ren och glänsande. Hennes kropp var också fantastisk verkligen, jag skulle säga felfri. Hon såg mycket yngre ut än sin ålder. Det fanns något aristokratiskt över min exfru. Både kläderna alltid välklädd och med smak och hennes sätt att röra sig. Hennes gång var nästan som en konstform. Det graciösa sätt hon sakta vaggade höfterna på kommer jag aldrig glömma.
Så, varför berättar jag det här? Under vårt äktenskap vande jag mig vid den typen av kvinnor stolta, aristokratiska lejoninnor. Så var det. Vi gick skilda vägar på grund av våra olikheter i personlighet. Vad ska man göra sånt händer. Efter skilsmässan har jag inte haft något seriöst förhållande. Jag träffade lite olika tjejer på hotell och hyrda lägenheter över natten, mest för min egen hälsas skull, som man säger. Jag ville inte hamna i ett förhållande igen av rädsla för att allt ändå skulle rinna ut i sanden efter många år.
Men som man brukar säga ödet har sina oväntade gåvor, eller hur? Och faktiskt, det fanns en sådan överraskning för mig i form av Ylva. Jag hade inte ens tänkt på att starta något nytt men så stod hon där vi möttes på en vernissage i Göteborgs konstmuseum. Naturligtvis var hon inte exakt som min föredetta fru, men det fanns en speciell fascination hos henne också. Ett aristokratiskt stråk som blandades med hennes skarpa och intellektuella sätt. Hon var en sådan kvinna som fångar en inte bara med sitt utseende, utan även med sitt sinne. Och jag måste erkänna, intelligens hos en kvinna är det mest attraktiva som finns.
Vi umgicks i några månader, främst hemma hos mig. Men så bestämde vi oss en dag för att träffas hos henne istället. Jag förberedde mig noggrant, köpte hennes favoritblommor kalla, en flaska exklusiv chardonnay och några levande ljus. När jag kom hem till henne blev jag imponerad av hur smakfullt allt var inrett. Efter ett tag var jag tvungen att gå på toaletten. Och där blev jag överraskad.
Hennes badrum var inte fyllt med olika burkar, krämer, schampo och parfymer det fanns bara en billig duschgel och ett schampo. Det var allt. Sådana kvinnor behandlar sig själva lite nonchalant, om du förstår vad jag menar. Om en kvinna använder många produkter och bryr sig om sig själv då älskar hon sig själv. Det är den typen av kvinna jag vill ha. Sådant fanns inte hos Ylva. Då förstod jag att hon egentligen inte var rätt för mig. Jag gick därifrån.
Nu inser jag att det är sällsynt att hitta en lika stolt lejoninna som min exfru. Kanske är det bättre att vara ensam, än att försöka tvinga sig in i något som inte känns rätt. Så är det. Och om jag har lärt mig något, är det att man måste vara ärlig mot sig själv och inte nöja sig med mindre än det man verkligen söker även om det innebär att man blir ensam.
