Jag gjorde ett DNA-test och ångrade mig bittert Jag var tvungen att gifta mig när jag fick veta att min flickvän var gravid. Efter bröllopet tog jag med min fru hem till mina föräldrar eftersom vi inte hade möjlighet att bo själva. Tiden gick och jag blev pappa till en fantastisk pojke. Så småningom bestämde vi oss för att ta ett bolån och börja ett eget liv tillsammans. Efter en tid berättade min fru att hon var gravid igen, och så föddes vår prinsessa Anna. Barnen växte upp i rasande fart. Med varje år blev det tydligare för mig att de inte alls liknade mig – inte ens i personligheten. För övrigt var både sonen och dottern helt olika min fru. Båda var rödhåriga och fräkniga – var kom det ifrån i vår familj? Tankarna började snurra: borde jag göra ett faderskapstest? Kanske inte det mest smickrande initiativet, men jag hade inga andra alternativ. Jag ville vara säker på att barnen verkligen var mina. Jag gjorde testet. Det tog två veckor att få svaren. Så fort labbet ringde, kastade jag mig iväg för att hämta dem. Tack och lov stod det svart på vitt: jag var deras pappa. Jag gömde pappren hemma för att min fru inte skulle hitta dem – men varför tog jag inte bara bort dem på en gång? Snart skulle jag få betala dyrt för min dumhet. Bara några dagar senare kastade min fru dokumenten i ansiktet på mig. Hon blev så arg att hela huset nästan skakade. Jag förstår henne nu, men allt kunde ha lösts lugnare. Hon kunde inte förlåta och idag är jag ensam. Fem år har gått och min fru låter mig inte träffa barnen längre. Så stal en enkel nyfikenhet det dyrbaraste jag hade: min familj. Jag hoppas att min fru en dag kan förlåta mig…

Alltså, du skulle bara veta vad som hände mig. Jag gjorde ett DNA-test och jag kan helt ärligt säga att jag ångrar det djupt.

Du vet ju, jag gifte mig rätt snabbt för jag fick veta att min flickvän var gravid. Efter bröllopet flyttade jag och min fru hem till mina föräldrar vi hade liksom inte möjlighet att bo själva då. Tiden gick och jag fick en underbar liten pojke. Sen bestämde vi oss för att ta ett bolån så att vi kunde skaffa oss ett eget ställe.

Ett tag senare berättade min fru att hon var gravid igen, och ut kom vår lilla prinsessa Maja. Barnen växte upp fort, verkligen det var som att man blinkade och de blev stora. Men ju äldre de blev, desto mer märkte jag att de inte var ett dugg lika mig. Inte ens till sättet! Lite udda var det, för de var inte särskilt lika min fru heller. Båda två var rödhåriga och hade massor av fräknar och det finns liksom ingen sån gener i vår släkt, vad jag vet!

Till slut började jag tänka: Tänk om… och ja, det kanske inte var världens bästa idé men jag såg ingen annan utväg jag behövde veta om barnen verkligen var mina. Så jag gjorde ett faderskapstest. Två långa veckor fick jag vänta på svaret. När de ringde sprang jag till labbet direkt. Och gissa vad, det visade sig tack och lov att jag var pappa till båda.

Jag gick hem och stoppade snabbt undan papperna. Tänkte inte direkt på att slänga dom på en gång och det skulle jag ha gjort, för det kostade mig dyrt!

Några dagar senare hittade min fru de där dokumenten och kastade dem rakt i ansiktet på mig. Hon blev fullständigt vansinnig, hela huset skakade. Jag fattar henne ju, men det där kunde man kanske ha löst på ett lugnare sätt. Hon kunde helt enkelt inte förlåta mig, och nu sitter jag här själv. Det har gått fem år nu och hon låter mig inte ens träffa barnen.

Ja, du min egen nyfikenhet gjorde så att jag förlorade det viktigaste jag hade. Jag hoppas ändå att Maja någon gång kan förlåta mig…