Jag hade min bästa vän Märta. Vi hade varit vänner i många år. Flera gånger berättade hon för mig hur tufft hennes liv var. Allt det berodde på att hon i tjugo år levde tillsammans med sin make och sin mamma.
Ingrid hon var precis den typen av kvinna som gärna utnyttjade andra, och det spelade ingen roll att det var hennes egen dotter. Ingenting var någonsin bra nog för henne. Märtas mamma var 85 år, men det bör nämnas att hon fortfarande var ganska pigg för sin ålder.
Ingrid ansåg att hennes dotter ständigt stod i skuld till henne att det var hennes plikt att ge tillbaka allt. Det gick tillbaka till när Ingrid blev gravid och hennes man lämnade henne för en annan kvinna. Hela hennes bitterhet tog hon ut över Märta, eftersom hon liknade sin pappa.
Märta var aldrig den älskade dottern hon var hushållerska, städerska, slav, men aldrig en riktig dotter. Märta arbetade hårt på två jobb. När hon kom hem från arbetet började hon genast att städa golven och laga mat. Hennes mamma ville inte lyfta ett finger i hemmet. Dessutom hände det ofta att Ingrid gjorde livet svårt för Märta, om hon råkat laga något som inte passade moderns smak. Och vad tror ni stackars Märta sade upp sig från jobbet och åkte tvärs över Stockholm för att laga den mat som hennes mamma ville ha.
Den dagen fyllde Märta år. Vi samlades kring bordet hon hade själv fixat ett fantastiskt fika men jag såg att min vän var mycket ledsen. Hon berättade för mig om ett bråk som uppstått med mamman. Alla lämnade festen tidigare än vanligt.
Nästa dag på morgonen fick jag veta att Märta inte längre fanns kvar. Det visade sig att efter vi alla gått från festen, hade Ingrid startat ännu ett bråk. Märtas hjärta orkade inte mer, och ingen ringde ambulans. Hon gick bort under natten. Så styrde en mor sitt barn till nattens mörker.
