20240412
Jag tror fortfarande inte på vad som hände. Min egen mamma, Inga Persson, gick så långt att hon ville ta bort sin dotter ur min existens.
Jag har haft min bästa vän, Majken Berg, sedan vi var små. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, år efter år. Hon brukade ofta berätta hur tungt hennes liv kändes, helt enkelt för att hon hade tillbringat tjugo år med sin make och sin egen mamma under samma tak.
Inga Persson var exakt den sortens kvinna som utnyttjade alla omkring sig utan någon skamkänsla, även när det handlade om sin egen dotter. Allt verkade alltid gå fel för Majken. Majkens mamma var 85 år gammal, men man får inte glömma att hon i den åldern fortfarande rörde sig mer än de flesta unga.
Inga var övertygad om att hennes dotter var skyldig henne för livet. När Majken blev gravid övergav maken henne och hittade en ny kärlek. All sin ilska dumpade hon på Majken, som påminde så mycket om sin far.
Majken var aldrig den dotter som Inga älskade hon var snarare en tjänare, en städare, en slav, men inte en älskad dotter. Hon jobbade två heltidsjobb, och när hon kom hem från skiftet slet hon med att torka golven och laga mat. Inga ville inte ha någon hjälp i hemmet. Ibland kastade hon små bittra kommentarer bara för att Majken hade lagat något som hon inte gillade. Till sist gav Majken upp sitt jobb, lämnade sin tjänst i Stockholms centrum och körde till förorten där Inga bodde, bara för att laga det hon ville ha.
Den dagen var det Majkens födelsedag. Vi hade samlats runt bordet med hennes utsökta bjudning, men jag märkte hur djupt sorgsen hon var. Hon berättade för mig att ett bråk hade blossat upp med sin mamma. Vi alla gick sedan hem tidigare än planerat.
När morgonen kom nästa dag upptäckte jag att Majken var borta. Det visade sig att efter att vi lämnat, hade Inga återigen startat ett drama. Majkens hjärta slog slut, men ingen ringde efter ambulans. Hon gick bort under natten. Så föll en mor till en annan i den mörkaste timmen.
Det känns som om jag ser på allt i efterhand som en gåta utan svar. Jag sitter här, i min lägenhet i Göteborg, och kan bara undra hur en kärlek så förvriden kan leda till så tragiska slut.
