Jag skrev i dag i min dagbok och kände hur hjärtat slog hårt när jag tänkte på den lögn jag burit med mig. Jag hade sagt till min fästman att vi bodde i en hyreslägenhet, men sanningen var att vi faktiskt bodde i min egen lägenhet i Stockholm.
Jag växte upp i ett hem där bara mamma och mormor fanns. Min pappa lämnade mamman när jag var liten och försvann ur våra liv, så jag fick ingen manlig förebild. Det var kvinnor som formade mig mamma och mormor lärde mig att vara stark och självständig. Jag kämpade hårt, tog studierna på allvar och jobbade. Vid 27 års ålder hade jag sparat ihop tillräckligt för att köpa min egen bostadsrätt i en hyresrättsförening, helt på egen hand. Då började jag fundera på hur jag skulle hantera relationer.
Jag har dejtat killar förut, men så fort de fick veta att jag ägde en lägenhet såg de mig inte som en kvinna utan som en ekonomisk lösning, ett sätt att lösa deras egna pengaproblem. Det kändes tomt. Jag ville bli älskad för den jag är, inte för vad jag äger.
När jag träffade Erik och vi började dejta, bjöd han in till mitt hem. Jag sa att jag hyrde, bara för att se hur han skulle behandla mig när jag tydde på att jag saknade något eget. Erik svarade att det inte spelade någon roll att jag inte hade ett fast boende. Han lovade att arbeta hårt, spara och en dag köpa ett gemensamt hem där vi kunde bo tillsammans. Jag gillade hans hållning. Under de två år vi bodde ihop sparade Erik verkligen, och vi drömde om att köpa en lägenhet tillsammans.
Nu är bröllopsdagen nära. Erik har redan planerat att köpa en lägenhet åt oss så snart vi är gifta. Jag känner en klump i magen för jag har i tysthet tagit pengar från hyresbetalningarna och låtsas att de kommer från min lön. Ska jag berätta för honom nu?
Mormor och mamma menar att det inte är någon sak att bekänna. De säger att det är bra att jag har min egen bostad och att mannen ska försörja sin fru med ett hem. Men hur kan man börja ett äktenskap på en lögn? Jag sitter här och funderar på om ärlighet är värd att riskera den trygghet vi byggt, eller om jag ska låta hemligheten fortsätta att ligga som en skugga över vår framtid.
