Jag är tjugonio år gammal. Kanske är jag den mest godtrogna kvinnan i världen, för fram tills nyligen trodde jag att allt var bra i min familj. Jag valde fel Min man visade sig vara självisk och otrogen. Jag kan fortfarande inte förstå att han har gjort så mot mig.
Vi har känt varandra i tio år och har varit gifta i sex. Han heter Gustav och är omtänksam och hjälpsam, har alltid försörjt både mig och barnen. Vi har två barn, en son och en dotter. Med min hjälp lyckades Gustav starta eget företag, något som gått bra och gett oss en stabil inkomst.
Själv jobbade jag som butikssäljare, men på senare tid har jag öppnat min egen webbshop för kläder. Så medan min dotter är på förskolan och sonen sover middag, passar jag på att jobba och tjäna lite extra.
Min vikt har alltid pendlat runt femtiofyra kilo. Efter att jag fick barn gick jag upp tjugo kilo till. Jag trodde först att vardagen med två små skulle få mig att gå ner igen, men så enkelt var det verkligen inte. Jag satte upp målet att gå ner i vikt: började äta rätt, träna, dricka mycket vatten och undvek allt med vetemjöl. Inget hände vikten stod still, och det gjorde mig nedstämd och osäker.
Efter andra förlossningen började jag ogilla min egen spegelbild. Jag kände mig inte kvinnlig eller attraktiv alls längre. Och Gustav förändrades framför mina ögon. Han slutade kyssa mig, slutade att krama mig. Vi pratade knappt om något annat än barnen och hushållet.
Jag måste erkänna att jag kände mig mycket mer självsäker och fin före graviditeten. Nu har jag svårt att se mig själv i spegeln. Jag förstår att vår relation blivit sämre just på grund av detta. Så jag bestämde mig för att försöka ändra på situationen. En dag ville jag överraska Gustav med lunch på jobbet. När jag närmade mig hans kontor råkade jag höra honom prata i telefon:
“Älskling, oroa dig inte, jag kommer till dig efter jobbet. Jag har sagt till min fru att jag är begravd i jobb. Hon vet inte ens att du finns!”
Jag gick därifrån. Gick inte ens in.
Han verkar inte förstå att jag gick upp i vikt för att ge oss våra barn. Han är inte perfekt själv, men ändå ser han bara mina brister. Själv har han också gått upp i vikt.
Plötsligt började jag undra, tror han att jag är så naiv?
Jag kan inte berätta för Gustav vad jag hörde. Vad ska jag göra nu? Ska jag ansöka om skilsmässa tänk på barnen? Hur kommer de att må utan en pappa? Eller ska jag låtsas som ingenting? Det orkar jag nog inte.
För tillfället har jag bestämt mig för att fokusera på mig själv. Jag har skaffat gymkort. Först ska jag visa Gustav vad han förlorar sen får vi se vad som händer.
