Jag är pensionär medan jag sålde kringlor försökte de lura mig.
Idag stod jag som vanligt på mitt lilla stånd med mina nygräddade kringlor, där på hörnet vid Nytorget i Stockholm, när två män närmade sig. De var prydligt klädda i kostym med slips och skinnportfölj. Typen man känner igen såna som ser viktiga ut, men ändå är det något skumt med blicken.
God morgon, frun, sa den ena och log lite för brett. Är det du som äger det här ståndet?
Jajemän, pojk, det är mitt. Får det lov att vara en varm kringla? De är precis klara.
Nej, det är inget sånt, fortsatte han. Ditt stånd ligger i ett område med högt kommersiellt värde, så du måste ordna med rätt papper.
Där blev jag genast misstänksam, men jag bestämde mig för att spela dum.
Oj du, ordna papper jag har nog av att ordna mitt blodsocker, ska jag säga dig. Diabetes, högt blodtryck och kolesterolet är uppe i det blå. Har ni kolesterol, grabbar? Jag har det, vill ni höra vilka piller jag ska ta?
Frun, det räcker att du skriver under här… försökte han avbryta.
Nej, vet du vad, man avbryter inte en äldre dam. Och piller ja… Jag har svullnat upp till en ballong! Sen min dotter stackarn ska skilja sig. Hennes karl var en slarver, värre än min första, frid över hans minne… fast han var likadan i livet också.
Den andre såg redan irriterad ut och tog fram några papper.
Det gäller en böter på femtusen kronor och…
Fem tusen? Nej du lilla vän, jag kämpar för att få ihop till hyran varje månad. Har du sett elpriserna nu? Och gasen? Mitt yngsta barnbarn, som vill bli djurskötare men går i skolan än, säger hela tiden: “Mormor, stäng av varmvattenberedaren! Men i min ålder utan varmvatten gör det för ont i lederna.
Kan vi bara få förklara…
Nej, nu får ni lyssna på mig! Vet ni hur det är att sälja kringlor vid 69 års ålder? Min pension räcker knappt till medicinerna. Jag har artros i knän, rygg och nacke, får ofta inte sova av värk. Men här står jag, dag ut och dag in regn eller snö. Skulle jag inte komma, ja, då har jag inget att äta. Och nu säger ni att jag ska betala fem tusen? Då faller jag hellre ihop här så får ni problem istället.
Männen såg förlägna ut och svettades.
Vi… vi kan kanske ordna avbetalning…
Avbetalning? Jag betalar redan på avbetalning till banken, till apoteket, till Konsum, till och med till min granne för nya löständerna. Vet du vad ett nytt par tänder kostar? Tretusen kronor, och det alltså hos folktandvården!
Nu började de packa ihop sina papper.
Men vänta, jag är inte färdig än. Min syster går på dialys. Vet ni hur det är? Tre gånger i veckan, fyra timmar i maskin. En plåga, och försäkringen täcker inte allt. Vi syskon hjälps åt, men från kringlorna kan jag bara bidra med hundra kronor i månaden. Och nu vill ni ha böter? Till vad? Jag har alla mina papper i ordning tillstånd från kommunen, registrerad och skattad lite eftersom jag tjänar lite. Jag har till och med giltig sjukvårdsbok. Vill ni se?
Jag plockade fram plånboken, full med papper.
Se här! Mitt tillstånd gäller hela nästa år. Påskrivet och stämplat. Vilken avdelning sa ni att ni kom ifrån, sa ni?
De började backa.
Sa ni inte? Skumt. För även om jag är pensionär är jag inte dum. Jag jobbade på stadsförvaltningen i 37 år innan jag sålde kringlor just på tillståndsavdelningen. Jag vet precis vad som gäller, och en riktig inspektör går inte runt i billig kostym och ber om pengar under bordet utan kvitto.
Och en sak till det sitter en kamera i hörnet. Och min svärson är polis. Han fixade min plats just för säkerhetens skull. Ska jag ringa honom? Han är här på Söder.
Då nästan sprang de iväg.
Förlåt frun, det blev visst ett misstag…
Ta varsin kringla med er på vägen! ropade jag efter dem. Jag är inte långsint, vet ni!
En stamkund skrattade så tårarna rann.
En halvtimme höll du dem på halster!
Hälften var lögn, vet du. Ingen diabetes, dottern min är lyckligt gift och min syster är pigg. Men sådana skojare tror att gammal och fattig betyder dum.
Och polissvärsonen?
Han är på riktigt. Och kameran också. Och pappren speciellt dem. Det är skillnad på att vara fattig och att vara okunnig. Jag säljer kringlor för att pensionen är usel, inte för att jag inte kan räkna.
Jag la fram extra socker på kringlorna och fortsatte min dag.
Och nu funderar jag är det så att fattigdom gör en sårbar, eller värderas livserfarenhet och finurlighet mer än all världens diplom?
