Jag är 89 år. Någon försökte lura mig per telefon. Men jag är ingenjör. När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag och drack pepparmyntste och löste sudoku. Jag är 93 nu, men huvudet är fortfarande skarpt – precis som när jag på 60-talet programmerade i Stockholm. – Fru Andersson? – lät en sliskig röst i luren. – Vi ringer om misstänkta aktiviteter på ditt bankkonto. Vi har upptäckt oegentligheter. Jaha. Ytterligare en. – Nämen oj, så otäckt – svarade jag med mitt bästa darriga “tantiga” röstläge. – Vad ska jag göra nu, unge man? – Vi behöver att du bekräftar ditt bankkortsnummer. – Naturligtvis, bara jag hittar mina glasögon… – lät det tystna lite. – Men vet du vad? Säg du de sista fyra siffrorna, så kan jag bekräfta att du är legit. Obekväm tystnad. – Så funkar det inte, frun. Vi behöver hela numret. – Jag förstår – suckade jag. – Säg bara en sak… använder ni en vanlig VoIP-linje, eller är det kryptering punkt-till-punkt? Ännu en paus. – Frun, vi behöver bara… – Frågar mest eftersom jag redan nu spårat din IP-adress medan vi pratar. Intressant… samtal från ett internetcafé. Vet du, jag har konstruerat säkerhetssystem i fyrtio år. Systemingenjör. Det lär man sig ett och annat av. – Jag… frun… – Och en sak till – lade jag till. – Jag har just aktiverat ett script som drar information från din enhet. Vill du att jag ska läsa upp dina kontakter, eller ska jag bara skicka dem direkt till rätt myndigheter? Jag hörde honom svälja. – Det är olagligt… – Olagligt? – skrattade jag. – Pojkspoling, jag skrev kod innan din farmor ens kunde gå. Dessutom spelar jag in hela samtalet – med all metadata. Och vet du vad det bästa är? Jag ser din skärm nu. Hej, Tobias. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med? Klick. Han la på. Jag skrattade så att jag nästan spillde mitt te. Sen ringde jag mitt barnbarn – han som alltid skämtar om att jag inte fattar teknik. – Alexander, sa jag när han svarade, jag har precis lurat en bedragare som försökte råna mig. Tycker du fortfarande att jag inte kan nåt om “internet”?

Jag är 89 år gammal. De ringde mig för att försöka lura mig. Men jag var ingenjör.

Den där tisdagsmorgonen, när telefonen ringde, satt jag vid köksbordet i min lilla lägenhet i Uppsala och drack kamomillte medan jag löste dagens korsord.
Jag var 93 år då, och huvudet hade ännu kvar skärpan från den tiden på 60-talet när jag arbetade med programmering på Ericsson.

Fru Svensson? hördes en halssvag och oljig röst i luren. Vi ringer angående oegentligheter med ert konto. Vi har upptäckt misstänkt verksamhet.

Jaså.
En till.

Oj då, så otäckt, sa jag med min mjukaste darrande tant-röst. Vad ska jag göra nu, min gosse?

Ni behöver bekräfta era bankkortsuppgifter.

Självklart, självklart jag måste bara hitta mina glasögon jag lät tystnaden dra ut lite. Vet du vad? Säg du de sista fyra siffrorna, så ska jag bekräfta dem. Så jag vet att du verkligen är den du säger.

Tystnad föll.

Så fungerar det inte, frun. Vi behöver hela numret.

Jag förstår, suckade jag. Bara säg mig en sak använder er linje standard VoIP, eller har ni punkt-till-punkt-kryptering?

En ny paus.

Fru Svensson, ni behöver bara

Jag frågar, för medan vi pratar, har jag redan spårat din IP-adress. Intressant samtal från ett internetkafé i Stockholm. Du vet, i fyrtio år byggde jag säkerhetssystem. Systemingenjör är vad jag är. Man lär sig en del då.

Jag frun

Och förresten, lade jag till. Jag har just aktiverat ett skript på telefonlinjen. Den hämtar information från din enhet nu. Vill du att jag ska läsa upp din kontaktlista, eller ska jag bara ge allt till polisen direkt?

Han svalde hörbart.

Det där är olagligt

Olagligt? skrattade jag. Grabben, jag skrev kod innan din mormor var född. Dessutom spelar jag in hela samtalet metadata och allt. Och vet du vad det bästa är? Jag kan se din skärm. Hej, Mattias. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med?

Klick.

Han la på.

Jag skrattade så jag nästan spillde ut teet över bordet. Sen ringde jag mitt barnbarn han som alltid skojar om att jag inte förstår det där med datorer.

Erik, sa jag när han svarade, jag lurade just en bedragare som försökte stjäla mina pengar. Tror du fortfarande att jag inte kan något om internet?

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Jag är 89 år. Någon försökte lura mig per telefon. Men jag är ingenjör. När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag och drack pepparmyntste och löste sudoku. Jag är 93 nu, men huvudet är fortfarande skarpt – precis som när jag på 60-talet programmerade i Stockholm. – Fru Andersson? – lät en sliskig röst i luren. – Vi ringer om misstänkta aktiviteter på ditt bankkonto. Vi har upptäckt oegentligheter. Jaha. Ytterligare en. – Nämen oj, så otäckt – svarade jag med mitt bästa darriga “tantiga” röstläge. – Vad ska jag göra nu, unge man? – Vi behöver att du bekräftar ditt bankkortsnummer. – Naturligtvis, bara jag hittar mina glasögon… – lät det tystna lite. – Men vet du vad? Säg du de sista fyra siffrorna, så kan jag bekräfta att du är legit. Obekväm tystnad. – Så funkar det inte, frun. Vi behöver hela numret. – Jag förstår – suckade jag. – Säg bara en sak… använder ni en vanlig VoIP-linje, eller är det kryptering punkt-till-punkt? Ännu en paus. – Frun, vi behöver bara… – Frågar mest eftersom jag redan nu spårat din IP-adress medan vi pratar. Intressant… samtal från ett internetcafé. Vet du, jag har konstruerat säkerhetssystem i fyrtio år. Systemingenjör. Det lär man sig ett och annat av. – Jag… frun… – Och en sak till – lade jag till. – Jag har just aktiverat ett script som drar information från din enhet. Vill du att jag ska läsa upp dina kontakter, eller ska jag bara skicka dem direkt till rätt myndigheter? Jag hörde honom svälja. – Det är olagligt… – Olagligt? – skrattade jag. – Pojkspoling, jag skrev kod innan din farmor ens kunde gå. Dessutom spelar jag in hela samtalet – med all metadata. Och vet du vad det bästa är? Jag ser din skärm nu. Hej, Tobias. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med? Klick. Han la på. Jag skrattade så att jag nästan spillde mitt te. Sen ringde jag mitt barnbarn – han som alltid skämtar om att jag inte fattar teknik. – Alexander, sa jag när han svarade, jag har precis lurat en bedragare som försökte råna mig. Tycker du fortfarande att jag inte kan nåt om “internet”?