Jag är 45 år – och släpper inte längre in gäster i mitt hem Vissa tror att de kan göra som de vill när de hälsar på – de glömmer att de är gäster, beter sig ohyfsat, ger “goda råd” och dröjer sig kvar sent in på natten. Förr var jag riktigt gästvänlig, men jag har helt ändrat inställning. När jag passerade fyrtio, slutade jag bjuda hem folk. Varför skulle jag? Det är bara stressande med sådana gäster. Min senaste födelsedag firade jag på restaurang i stället – och jag älskade det! Nu tänker jag alltid göra så. Här förklarar jag varför. Att ha bjudning hemma kostar skjortan. En vanlig middag slukar pengar, och ska man fixa storhelgsfirande blir det ännu dyrare. Gästerna kommer ofta med ganska enkla presenter – det är ju tuffa tider – och sitter kvar halva natten. Själv vill jag vila, inte stå med disk och städning i timmar efteråt. Numera väntar jag inte på någon i min lägenhet. Jag städar och lagar mat precis när jag vill. Förr kände jag mig utmattad och nedstämd efter bjudningar på helger och storhelger. Nu kan jag koppla av efter festligheterna – ta ett långt bad och gå tidigt till sängs. Jag har mycket mer ledig tid och använder den klokt. Mina vänner kan gärna titta förbi på en kopp te, men jag oroar mig inte för att det måste finnas hembakat. Nu säger jag vad jag tycker. Om jag vill vila, visar jag vägen ut. Det kanske verkar oartigt – men jag bryr mig inte längre. Min egen bekvämlighet går först. Det som fascinerar mig mest är att de som älskar att komma till andras hem sällan bjuder hem någon till sig själva. Det är mycket enklare att roa sig hos någon annan, utan att behöva bry sig om disk och städning. Brukar du bjuda hem gäster? Tycker du att du är gästfri?

Jag är 45 år gammal. Och jag bjuder inte längre hem folk till mitt hem.

Vissa människor glömmer bort att de är gäster när de hälsar på hos någon. De kan vara oförskämda, komma med ovälkomna råd och verkar inte ha bråttom att gå därifrån.

Jag brukade vara väldigt gästvänlig förr, men snart ändrades min inställning. När jag passerade fyrtioårsstrecket slutade jag bjuda hem folk. Varför skulle jag? Det är stressande att ha sådana gäster.

Min senaste födelsedag firade jag på restaurang. Det var verkligen trevligt så tänker jag göra framöver. Nu ska jag försöka förklara varför.

Att ordna bjudning hemma är dyrt. Även en enkel middag kräver en rejäl slant. Om det dessutom är till en högtid, så drar kostnaden iväg ännu mer. Gästerna kanske har med sig små presenter, för det är tufft ekonomiskt för många. Sedan sitter de kvar till långt in på natten. Jag vill kunna ta det lugnt, inte stå och diska ett berg med tallrikar mitt i natten.

Jag väntar inte längre på någon innanför mina egna väggar. Jag städar och lagar mat när det passar mig. Förr, efter att ha haft folk hemma över julen, var jag ofta både trött och nere. Nu, efter helgen, kan jag koppla av, bada och gå och lägga mig tidigt.

Jag har mycket ledig tid nuförtiden, och jag använder den på bästa sätt. Mina vänner får gärna komma över på en fika, men jag oroar mig inte det minsta om jag inte har något hembakat hemma. Jag säger rakt ut vad jag tycker och känner. Om jag vill vila, så visar jag var dörren är. Det kanske inte är så artigt, men jag bryr mig inte längre om det. Min egen trivsel kommer först.

Det mest fascinerande är att de människor som mest gillar att hälsa på hos andra, själv sällan eller aldrig bjuder hem någon. Det är bekvämare att roa sig hos andra, så slipper de själva stå för jobbet och disken.

Bjuder du hem folk? Kan du kalla dig själv för gästfri?

Med åren har jag lärt mig att värdesätta min tid och mitt lugn. Det är inte själviskt att prioritera sig själv det är att leva med respekt för både sig själv och andra.