**Dagbok**
Jag åkte till sommarstugan utan att säga något till min man, bara för att ta reda på vad han höll på med i hemlighet. Det jag såg fick mig att skälva av skräck.
Vi har en liten stuga ute i skogen. Förr åkte vi dit nästan varje helg odlade grönsaker, plockade bär eller bara vilade oss från stadens stress. Men på sistone hittade han alltid anledningar att stanna hemma. Jobb, trötthet, annat att göra. Jag tänkte inte så mycket på det alla har ju perioder när det är tungt.
Men en dag ringde granntanten.
“Jag såg din man på stugan igår,” sa hon.
Jag blev stel.
“Nej, det stämmer inte. Han jobbade natt.”
“Jo, det var han, jag är säker,” insisterade hon.
När jag lade på luren började tankarna snurra. *Har han en älskarinna? Möter han henne i smyg där ute?*
Nästa helg sa han igen att han inte ville åka.
“Jag kan väl åka ensam då?” föreslog jag.
“Nej!” svarade han skarpt. “Jag vill inte att du åker dit ensam.”
Hans skärpa gjorde mig ännu mer misstänksam. När han gick ut bestämde jag mig för att följa efter honom. Och precis som jag trodde han körde mot stugan.
Jag väntade en stund och åkte sedan efter. Hjärtat bultade när jag smög fram till dörren. Jag öppnade den och stelnade till. *Hellre en älskarinna än det här.*
Ljudlöst steg jag in. Tystnad. Men från uthuset kom en underlig lukt tung, sötaktig, nästan metallisk. Jag gick ditåt, hjärtat i halsgropen.
Där inne hängde djurhudar på bjälkarna. Illa nog i sig, men det som fick mig att frysa var något annat något som såg alldeles för mycket ut som människohud.
Jag trodde inte mina ögon.
Då dök han upp i dörren. Ansiktet vitnade när han insåg vad jag sett.
“Det är bara jakt,” stammade han och tog ett steg närmare. “Jag började nyligen. Ville inte skrämma dig.”
Jag stirrade, orörlig. Inombords skrek allt inom mig att han ljög. Men jag låtsades tro honom, pressade fram ett leende.
“Okej. Jag förstår. Det var bara oväntat.”
Han slappnade av, sänkte axlarna. Vi gick tillbaka in under tystnad, men jag kände hans blick i ryggen som om han försökte lista ut om jag verkligen trodde honom.
Den natten sov jag inte. När han gick ut nästa morgon ringde jag polisen med darrande händer. *Låt dem kolla. Hellre det än att min värsta misstanke stämmer.*
