“Jag åker på semester – tänker inte passa någon annans barn!” Svärmor svek mig, men jag gav igen. Varje familj har sina hemligheter och bekymmer. I vissa handlar det om arv, i andra om missbruk, otrohet eller olika värderingar. Vi har inga sådana problem – om det inte vore för min svärmor. Jag försökte komma överens med henne länge, men utan lycka. Jag förstår att relationen mellan föräldrar och barn ofta är nära. Men en riktig mammadalt vid 37 är lite väl! Min man och svärmor har alltid sina hemligheter, viskar och diskuterar saker bakom min rygg. Dessutom känns det som att svärmor inte gillar vårt barn, sitt eget barnbarn. För inte så länge sedan hände detta i vår familj: Varje sommar är vår son nästan hela sommaren hos mina föräldrar i deras sommarstuga, men min svärmor kan inte ta honom ens en vecka eller två. På grund av pandemin kunde min mamma, som är läkare, inte få semester, och pappa kan inte ta hand om barnbarnet ensam på grund av hälsan. Själv kunde jag inte heller ta ledigt… Så vi hoppades på svärmor och bokade in henne i god tid. En vecka innan ringer hon och säger: – Jag har fått en resa i present, så du får hitta en annan lösning för barnet. Jag blev mållös och la på. Det fanns inga andra alternativ. Svärmor skulle iväg på härlig semester och bekymrade sig inte om sitt barnbarn. Senare fick jag veta att hon köpt resan själv – och visste mycket väl vilket ansvar hon hade då. Innan resan bad hon min man sköta växthus och trädgård medan hon var bortrest. Men han har fullt upp på jobbet, så det blev automatiskt mitt ansvar. Då sa jag ifrån: – Du svek mig och ljög. Jag kommer inte göra dig någon tjänst. Ville du vila – då får du vila. Dina grönsaker får torka, det är inte mitt problem. Självklart blev hon arg, men avbokade inte resan. Nu letar jag febrilt efter sommarkollo till vår son. Gjorde jag rätt?

Jag ska på semester, jag tänker inte vara barnvakt åt någon! Min svärmor svek mig, men jag gav igen.

Alla familjer har sina egna hemligheter eller bekymmer. Vissa bråkar om arv, andra har problem med alkohol eller otrohet, och vissa saknar gemensamma intressen och värderingar. Vi har egentligen inga större problem om det inte vore för min svärmor. Jag har försökt få en bra relation med henne länge, men det har aldrig fungerat.

Jag förstår verkligen att bandet mellan föräldrar och barn kan vara väldigt starkt. Men en mammas pojke vid 37 års ålder är lite för mycket! Min man och hans mamma har alltid något på gång, viskar och diskuterar saker bakom min rygg. Dessutom får jag känslan av att min svärmor inte är särskilt förtjust i vårt barn, hennes barnbarn.

Det här hände för inte så länge sen. Vår son är nästan hela sommaren hos mina föräldrar i deras sommarstuga utanför Värnamo. Min svärmor har aldrig kunnat ta hand om honom ens en vecka eller två.

Men i år var vi tvungna att tänka om. På grund av en kraftig influensa fick min mamma, som jobbar som läkare, inte ta ut sin semester. Min pappa klarar inte av att ta hand om barnbarnet ensam på grund av sin hälsa. Och jag själv fick inte ledigt från jobbet. Därför hade vi planerat i god tid och frågat min svärmor om hjälp. Allt skulle vara klart minst en månad i förväg.

En vecka innan ringde min svärmor, Ingrid, och sa:
Jag har fått en resa i present, så du får lösa barnpassningen på annat sätt.

Jag blev så ställd att jag inte ens visste vad jag skulle säga och la bara på luren. Jag hade ingen plan B. Ingrid såg bara till sitt eget och var på väg på semester, nöjd och glad utan att fundera på sitt barnbarn. Sen fick jag veta att hon inte alls hade fått resan hon köpte den själv, trots att hon visste att vår son skulle vara hos henne just då.

Som om det inte var nog bad hon min man, Erik, se efter hennes växthus och vattna hennes rabatter när hon var borta. Men eftersom han jobbar sent blev uppgiften min. Då sa jag klart och tydligt:
Du lämnade mig i sticket och ljög. Jag tänker inte hjälpa dig med något vill du ha semester så får du ta konsekvenserna. Torka blommorna ut, det är inte mitt bekymmer.

Ingrid blev förstås arg, men ändrade inte sina planer. Själv fick jag jaga runt och leta efter ett sommarläger till vår son, Ebbe, för att lösa situationen.

Ibland måste man stå upp för sig själv, även om det känns svårt. Genom att säga nej markeras ibland gränser som behövs för att bli respekterad. Ibland är det bättre att låta folk ta konsekvenserna av sina egna val för bara då kan de inse vad som faktiskt är viktigt här i livet: omtanke om varandra.