“Jag ska på semester, tänker inte passa någon!” Svärmor svek mig, men jag gav igen.
Alla familjer har sina hemligheter eller bekymmer. Hos vissa handlar det om arv, hos andra om alkoholproblem eller otrohet, och i vissa helt enkelt om skilda värderingar och intressen. Vi har inga sådana stora bekymmer, men Om det inte vore för min svärmor skulle allt vara perfekt. Jag försöker länge komma överens med henne, men det funkar bara inte.
Jag förstår att banden mellan föräldrar och barn kan vara starka, men en riktig mammas pojke vid 37 års ålder är för mycket! Min man och svärmor har alltid sina egna små hemligheter, viskar och pratar så fort jag inte hör. Dessutom får jag känslan av att svärmor inte alls bryr sig särskilt om vårt barn, sitt eget barnbarn.
För inte så länge sedan hände det här hos oss: Vår son är nästan hela sommaren varje år hos mina föräldrar på deras sommarställe utanför Örebro, men svärmor kan inte ta hand om honom ens en vecka eller två.
Min mamma fick inte någon semester på grund av pandemin, hon jobbar som läkare på sjukhuset i Uppsala. Pappa kan inte ta hand om barnbarnet själv, på grund av sin hälsa. Jag får heller inte ledigt från jobbet Så vi hoppades på svärmor. Vi bestämde detta med henne en månad i förväg.
En vecka innan ringer hon och säger:
Jag fick en resa till Gran Canaria i present, så du får lösa barnpassningen på annat sätt.
Jag blev helt ställd, bara lade på. Helt ärligt rann all energi ur mig vi hade ju inga andra alternativ. Svärmor skulle få sin fina semester och struntade i vårt barnbarn. Senare fick jag veta att hon minsann hade köpt resan själv, trots att hon visste att vårt barn skulle vara hos henne under den perioden.
Svärmor bad min man att hålla ett öga på hennes växthus och vattna trädgården medan hon är bortrest. Min man jobbar jämt, så ansvaret föll naturligt på mig. Men jag sa direkt ifrån jag gör inget.
Du svek mig och ljög. Jag tänker inte göra dig någon tjänst. Ville du vila upp dig så får du göra det men då får du ta konsekvenserna själv. Om dina plantor vissnar är det inte mitt bekymmer, sa jag till henne.
Så klart blev svärmor arg, men hon ändrade inte sina semesterplaner. Nu springer jag runt och försöker hitta ett sommarläger åt sonen, för han måste ju vara någonstans.
Gjorde jag rätt?
