När Henrik klev in på kontoret kändes allt plötsligt skevt. Kollegorna stod i en cirkel kring kaffemaskinen och drog upp serpentiner ur bleka kartonger. Är det någon högtid idag? undrade Henrik medan han försökte låsa upp sitt skåp, men nyckeln blev mjuk som smör och gled ur handen. Ja, vi firar att min fru äntligen väntar barn, sade Björn, vars röst lät som den kom genom en gammal radio.
Alla omkring Henrik var vågor av glädje, dansande på mattan som havsgräs. Plötsligt steg Ella fram, hennes hår helt av moln, och viskade: Du är den första mannen jag sett fira att hans fru är gravid. Vanligtvis firar folk när barnet har kommit till världen, som att man väntar tills en ny midsommar. Men du, du är fantastisk! Var beredd: nu kommer alla börja ge dig goda råd och berättelser som skrämmer dig om faderskap. Henriks blick gled iväg genom fönstret där stockrosorna böjde sig och svarade tyst: Vad händer då?
Björn nickade så långsamt att hans huvud blev en pendel. Under de närmaste nio månaderna måste du lyssna på allt vad din fru sägermin lät mig aldrig vila när vårt första barn kom. Då blev det en flod av önskemål och en skur av Swish-förfrågningar. Lyckan är som en cykel; går ofta fort men ibland är däcken tomma. Någon frågade: Hur många barn har du och hur gamla är de? Björn svarade: Två, men åldern har försvunnit ur mitt minnemin dotter är nog sju eller kanske sex. Henrik blev tyst som en skuggig tall.
När han sedan kom hem låg köket upp och nerborden svävade och hans fru, Sigrid, flöt mot honom som en lövskugga. Han kramade henne och sade: Du, det är tur att de inte berättade på jobbet att du ska föda om några dagar. De tror fortfarande att det är nio månader kvar. Du klarar nog inte att hålla tyst för alltid. Jag ska försöka låta bli, log Sigrid och hennes leende blev till ett fönster mot solen.
Snart födde hon en pojke under ett norrsken och de gav honom namnet Max. Henrik tog ledigt från jobbet, och varje dag sprang han hem som om han jagade eldflugor över en svensk sommaräng. Kollegorna förstod honom aldrig riktigthan lade alltid familjen först, framför alla klockslag och Swish-betalningar och eviga fikapauser.
