Bertil Bergström vaknade
Redan där började dagen ganska fint. När man fyller 118 år är att bara vakna ett smärre rekord.
Först på schemat: besiktning. Vänster öga check, höger hm, lite suddigt. Sköljde, droppade lite, och voilà som nytt.
Böjde och sträckte allt som fortfarande gick att böja på, smorde det som gnällde, som gamla gångjärn på sommarstugan i Dalarna. Kollade fram- och backgång, lite nackgnissel som vanligt. Efter att ha konstaterat att allt vred och knakade på plats, tog han två stamp och tre klapp, och började sin dag.
Klockan åtta prick enligt schema ringde dom från Pensionsmyndigheten.
Hej Barbro, skrekspruttade födelsedagsbarnet glatt i luren.
God morgon, Bertil Bergström, svarade Barbro med den där speciella tonen som låter som när någon just insett att kaffet är slut på jobbet. Hur mår ni idag?
Jag kan inte klaga, log farbror Bertil.
Stackars mig, suckade Barbro. Det är femte gången i år jag får tillsägelse för din skull, Bertil! Vet du, i dag är det precis trettio år sedan du slutade få premiepension och gick över till garantipension!
Ja, förlåt så mycket. Men det ryktas om höjning i år?
Jodå, det blir lite höjning sa hon med en röst som om hon tappat sista biten prinsesstårta i golvet. Förresten, du jobbar inte svart någonstans, va? för att ändå försöka.
Nope, pengarna räcker till allt jag behöver.
Synd Nåväl, ha men hon avslutade inte ens utan la bara på.
Vid nio satte sig Bertil för att äta frukost med sitt barnbarnsbarnsbarn (hur man nu benämner sånt), som aldrig bott där, men ändå alltid hade egen nyckel och kom och gick. Han började alltid med att mäta saker: ibland köket, ibland badrummet. Sen satt han där och adderade byggmaterial och ritade om möbler på servetter.
Idag hade han glömt måttbandet.
Ta det på skänken, sa Bertil. Den från din farfar, du vet, fnissade han och fixade teet.
Barnbarnet suckade bara djupt och åt farfars legendariska äggröra.
Klockan tio gick Bertil ut för att ta en cigg vid porten.
Nämen Bertil, du röker fortfarande! Vet du att det där började grannen, men tystnade när han såg denna uråldrige man, som började röka vid en ålder då folk brukar dö av det man varnar för.
Vi ska till Stockholm idag, sa grannen.
Jaha, vad ska ni göra där då?
Åka tunnelbana, kolla in Sergels torg, kanske vinka åt kungen från Slottsbacken.
Jahaja, vad är det att se? En kung som en kung.
Men har du sett honom själv då?
Jajamen, han kom faktiskt till vår by en gång.
I likkista?!
Nä då, i första klass på tåget.
Du, hur gammal är du egentligen?
Arton fyllda, mumlade Bertil genom cigarettfiltret.
Jo tjena.
Absolut, tog ett extravarv på myndighetsåldern.
Ja men grattis på nya myndigheten då!
Tackar! sa Bertil och gled hemåt igen.
Klockan elva ringde Telia-chefen och bad tårögd om att Bertil skulle byta mobilabonnemang. Den han hade fanns kvar enbart för hans skull räknade man om det i kronor just nu så var det så billigt att Telia egentligen betalade honom för att ringa.
Klockan fem traskade Bertil till ICA Maxi, där det på födelsedagen blir rabatt motsvarande åldern. Han tog en prinsesstårta, ett kilo bananer och en bred TV. För växeln beställde han taxi och flyttgubbar.
Klockan sju ringde bårhuset och bad honom äntligen hämta sin försäkring och sina tofflor.
Vid åtta kom gästerna; Bertil dukade fram, slog på nya TV:n och hällde upp rödvin. Skålarna var återhållsamma ingen visste riktigt vad de skulle önska längre, så de ställde sig upp en efter en och log.
Vid tio kom polisen för att be honom sänka volymen, för det bodde gamla människor i huset bredvid. Dörren öppnades av jubilaren själv, vilket orsakade ett ordentligt hjärnsläpp hos ordningsmakten.
Sist slog Bertil ihop ögonen först mot midnatt, när gästerna var sömniga och utspridda över hela Stockholm och halva akuten. Leende åt tomrummet plockade han av sig och la magiska guldringen den som gjort honom långlivad, inskriptionen han beställt till förmån för sin fru: Lev för oss båda.
Precis det gjorde han.
