Om du har börjat prata, får du faktiskt fullfölja! Anders höjer rösten mot Maja. Hör du inte ordentligt, behöver du inte bara gå runt och babbla
Jo då, jag vet precis, Maja flinar och ser honom rakt i ögonen. Vi hade inga hemligheter, hon och jag
Anders och Linnéa träffades på ett väldigt vardagligt sätt. Det var vinter, ishalka på trottoaren. Linnéa halkade omkull tidigt på morgonen på väg till jobbet och slog knäet rejält. Anders hjälpte henne upp och följde henne, hela vägen till närakuten.
Röntgen visade att det inte var något brutet, och Linnéa fick komma hem med några enkla råd: vila och elastiskt bandage på knäet. Hela tiden stannade Anders hos henne, han till och med ringde chefen och bad om ledigt resten av förmiddagen. Först när han hjälpt in Linnéa i en taxi och fått hennes löfte att ringa när hon kommit hem, kunde han slappna av och gå vidare till sitt eget jobb.
Linnéa blev verkligen imponerad av den omtänksamma och snälla killen. Hon hade aldrig mött någon sådan tidigare; hon var helt förtjust. De kom in i en romantisk fas, ringde till varandra hela dagarna, messade, pratade om allt mellan himmel och jord. Anders oroade sig för allt som gällde Linnéa om hon klädde sig varmt, hade ätit, sovit, hur dagen varit, önskade henne god morgon och god natt.
För Anders var det inget särskilt. Så hade det alltid varit i hans familj. Han bodde i sin egen lägenhet, som han ärvt från sin farmor, medan föräldrarna Lars och Agneta bodde i en annan stad inte långt bort. De hade alla bott tillsammans tidigare, och farmors lägenhet hyrde de ut då. De stod varandra nära, bråkade aldrig, och Anders växte upp med värme och tillit. När farmor gick bort, var Anders vuxen nog att flytta, så han tog över hennes lägenhet.
Det hade aldrig gått riktigt bra med tjejerna för Anders. Han var blyg nog att inte våga ta kontakt på måfå på stan, gick inte på fester och hade inte många vänner att gå ut med. Med Linnéa blev det annorlunda: det var ödet, bestämde han. Flickan behövde hjälp och han skulle aldrig kunna gå vidare, det låg inte för honom.
Två månader senare blev de gifta. Det var spontant Anders skojade om att de borde gifta sig och Linnéa sa:
Varför inte? Vi gör det nu! Kom, vi går och lämnar in ansökan!
De hann precis till stadshuset innan de stängde och bokade den närmaste tiden för vigseln. Anders föräldrar blev lite överraskade över hastigheten, men gillade Linnéa direkt och var glada för deras beslut.
Linnéas mamma bodde i nästa stad. Hon fick höra det på telefon, men kunde inte komma, då Linnéas mormor blivit sjuk och behövde omvårdnad.
Familjelivet blev fint. De blev lyckliga, gick aldrig i klinch och romantiken bestod, kanske växte kärleken till och med. De fick en son, Viggo, och lyckan var total, men också mer ansvar. En gång, på ett kalas, blev Linnéas bästa vän, Maja, ganska dragen så de fick ordna taxi hem för henne.
De firade bröllopsdag på en restaurang. Anders föräldrar, Agneta och Lars, var där, lille Viggo, som var fem, satt stolt med vid bordet och höll högtidliga skålar med äpplejuice, och Linnéa hade förstås bjudit sin närmaste vän Maja. De hade varit som systrar ända sedan skoltiden, vissa år nästan ännu närmare. Maja hade dock aldrig riktigt lyckats med kärleken: hon, liksom Linnéa, var trettio, men fortfarande ensam. I jämförelse med eleganta Linnéa kände sig Maja alltid osäker: kort, lite satt, och med ett ansikte hon själv kallade skiss utan färg. Män var alltid mer intresserade av Linnéa, men vänskapen gav henne ändå mycket. Med Maja fick Linnéa alltid lov att gå ut, och de rörde sig ofta i större gäng vilket gjorde att Maja också fick viss uppmärksamhet. Men ingen friade till Maja som till Linnéa, som redan i gymnasiet fick förslag på samboskap eller äktenskap. Men hon var kräsen, och först när hon träffade Anders, slog det gnistor
Maja hade svårt att ta sig ner för trappan på restaurangen och ramlade nästan tre gånger om inte Anders hade hjälpt henne. Där uppe väntade familjen, men taxin väntade redan utanför för Maja, som knappt kunde stå. Anders hade aldrig sett henne så innan, så han erbjöd sig gärna att hjälpa.
Lycka till med äktenskapet! Haha! Någon får alltid lyckan och någon… tja. Jag har dålig tur! Men Linnéa, hon har alltid haft flyt! Ända sedan vi lärde känna varandra. Allt bara rinner av henne! Männen dansar efter hennes pipa, och ni går på! Ni borde använda skallen, inte bara… Klart hon är snygg er hjärna kopplar väl ur då!
När de till slut gått ut genom dörren och bara hade några steg kvar till taxin, drog sig Maja plötsligt ur Anders grepp och sa, med oväntat stadig röst:
Vet du vems son du egentligen uppfostrar? Det är inte din egen!
Vad pratar du om?! Anders fick kämpa för att inte tappa besinningen. Gatlyktornas sken snurrade runt, han knep ihop ögonen och försökte få världen att stå still. Helst ville han ruska om Maja så hon slutade prata, men hon fortsatte obönhörligt:
Du ser ju själv! Viggo föddes för tidigt! Och det där snabba bröllopet Tror du verkligen att Linnéa bara blev så förälskad att hon var tvungen att gifta sig direkt? Och pojken han är inte lik dig! Fanns en annan kille innan dig, som hon tänkte gifta sig med. Men han var otrogen, svek henne och stack! Surt sa räven!
Med ilsken rörelse satte Anders Maja i taxin och smällde igen dörren, ville inte höra mer. Men när taxin åkte, ringde Maja honom igen. Utan att tänka svarade han.
Fråga din kära fru nu! Haha! Varför ska det bara vara jag som har det tungt nu ska hon få känna på! Låt henne svettas!
Majas skratt följde honom hela kvällen. Hur han än försökte kunde han inte skaka av sig det hon sagt. Det stämde ju Viggo föddes för tidigt, men Anders hade aldrig tänkt på det, barn föds ju ibland för tidigt… och aldrig funderat på olikheter i utseende han var bara lycklig, och älskade sin son sedan första sekunden. Hans föräldrar älskade sitt barnbarn och tog ofta med honom på zoo, museer och besökte honom på helgerna. Förbannade Maja hon hade som förgiftat all glädje.
Olikheterna gnagde dock nu. Viggo växte upp som mager blond liten kille, Anders var mörkhårig och bredaxlad. Hans mamma, Agneta, sa alltid att barns hår ändras så många gånger, men ändå varifrån kom Viggos spensliga kropp när både Anders och Linnéa var långa och starka? Och ögonen Till slut blev tankarna för många. I en hel vecka teg Anders, tills han inte orkade. Han frågade Linnéa.
Linnéa gav honom en lång blick och sade sedan:
Jag visste att du skulle fråga förr eller senare. Men, vad väntade du på alla dessa fem år? Hade du sagt det direkt, hade vi väl skilt oss då? Är det inte det du vill du är ju så grundlurad! Jaha, nu får du väl skrika på mig då!
Anders ryggade undan. Varför sa hon allt det här? Han… han älskade henne så mycket, och även om han vetat sanningen från start hade han troligen ändå gift sig, han kunde förlåta! Och nu? Hon pratade om det som om hon bara gått och väntat i fem år på detta. Skilja sig? Han hade aldrig tänkt det Viggo hans älskade pojke… Vem brydde sig om blodband han skulle ändå aldrig lämna honom. Men föräldrarna? Skulle de, om de fick veta? Eller bättre att låta allt vara?
Men Linnéa verkade osäker på kärleken. De grälade högljutt. Anders packade ihop och flyttade till farmors lägenhet, som just nu stod tom. Han bodde där i exakt två veckor. Allt kändes tungt; han saknade sonen vansinnigt mycket. Och Linnéa. Till sist bestämde han sig det får vara som det är. Maja ville förstöra deras lycka, men det ska hon aldrig lyckas med!
Han flyttar hem till Linnéa och Viggo, för alltid.
Förlåt mig! Jag sa så mycket taskigt som du aldrig förtjänat, gråter Linnéa, Jag trodde du skulle älska mig mindre, eller sluta älska helt nu när du vetat sanningen. Jag borde lika gärna sagt det på en gång, jag bara väntade och var rädd hela tiden!
Åh Linnéa, Anders kramar henne mjukt, Fem år tillsammans och ändå känner du mig inte. Tror du att jag skulle lämna er? Jag älskar er båda, ingenting kan förändra det. Jag förstår dig, dömer dig inte Vad skulle du ha gjort då? Du var rädd, så klart, annars hade du berättat. Kärleken vi har är verklig och ingenting någon kan förstöra.
Ja, viskar Linnéa och torkar tårarna, Men jag vill aldrig mer se Maja!
Och mina föräldrar då? frågar Anders, De älskar Viggo så mycket Hur säger vi det här?
Det gjorde de aldrig. En och en halv månad senare berättade de någonting helt annat: att Linnéa var gravid igen, och att det snart skulle komma ett till barnbarn.
