Ingen magi Nyår närmar sig i rasande fart, som ett SJ-tåg som aldrig stannar. Lena blir nästan andfådd av tempot. Det är som att hon står ensam på perrongen på Stockholms Central och inser: hon har ingen biljett, ingenting kommer att ordna sig, någon nyårslycka kommer det inte bli – och julstämningen är lika långt borta som ett ledigt hotellrum i Åre under sportlovet. Och varför bjöd hon ens gäster? Vem vill fira in ett nytt år tillsammans med en hopplös förlorare? *** 31 december börjar med en lokal katastrof: efter trogen tjänst i ett decennium ger tvättmaskinen upp och fixar en rejäl översvämning mitt i badrummet. Att hitta en rörmokare på självaste nyårsafton är som att försöka boka bord på Frantzén samma kväll! Det tar timmar och tär på både nerver och humör, men Lena lyckas – i sista stund. Men… Mitt på dagen har hennes röda katt, Gustav, en självutnämnd finsmakare, mumsat i sig hela korven som var tänkt till nyårens allra viktigaste rätt: svensk potatissallad. Kvar blev bara lite ärtor och ett par ättiksgurkor. Men den där kattkrabaten nöjer sig inte med det. Han försöker även fånga en talgoxe som landat på den öppna köksfönsterbrädan… Den stora monsteran åker i golvet, river med sig granen och tillintetgör den gamla ljusslingan som Lena hört ihop med sedan barnsben. https://clck.ru/3R634b Skärvor av krukor och julkulor – några så gamla att hon knappt minns varifrån de kommer – blandas nu med jord och barr… Lena är så nära att gråta när hon städar upp allt. Sedan kom den trasiga karaffen, en bränd kyckling och – som grädde på moset – upptäcker Lena, när gästerna redan är på väg, att hon har glömt köpa tårta. Hon ringer panikslaget sin syster. – Katja, total katastrof! Ingen tårta! – Chilla! – hörs det från Katja genom luren, – jag är redan här nere. Kom ut! Vi hinner fixa det. – Var är du? – Säger ju det: utanför porten! När Lena kommer ut möts hon av en riktig svensk tavla: bredvid Katjas bil står bästa vännen Maja med en gigantisk påse, och moster Gunilla håller ett helt fat med nyårsstek. – Varför har du med en hel stek, Gunilla? Och dessutom ett helt fat? – utropar Lena. – Man vet aldrig! – säger moster med pondus. Hon ÄLSKAR att ge goda råd ingen bett om, – jag vet hur ni lagar mat nu för tiden! Och dessutom, hela natten väntar oss ju! Men ni har väl åtminstone potatissallad? Lena rycker på axlarna… Medan tjejerna jagar tårta, hänger Maja upp serpentiner – som katten Gustav naturligtvis trasslar in sig i, så han ser ut som en utomjording från Umeå. Katja’s man, Jens, kliver in direkt från jobbet och lyckas precis i rätt tid rädda Gustav från serpentinerna. Gustav verkar först samarbeta, tills han får syn på Lena, och i sin lycka lämnar han ett klösmärke på Jens hand. Jens får plåster, hyllas som hjälte och erbjuder sig sedan att hjälpa till i köket – vilket snabbt visar sig vara filosofiska reflektioner om att “sallad handlar mer om själ än om ingredienser”. Men för Katja och Lena räcker det gott. – Lena, vad är det där för låda? – ropar Maja från vardagsrummet. – “Gott Nytt År” står det! Och redan här: ”Öppnas på natten. Farmor Birgitta.” Lena skyndar sig dit: – Just det! Katja! Den där lämnade farmor till oss! Hon sa åt mig att vi skulle öppna den på nyårsafton runt två-tiden. Hon lovade en överraskning. https://clck.ru/3R62hu – Vad kan det vara? – Katja undersöker lådan, – ska vi ta och kika nu? Lena skakar på huvudet: – Är du galen? Hon kommer märka om vi tjuvöppnar! Tänk om det är ett hänglås eller något… Vi väntar tills det är dags, som farmor sa. Intrigen tätnar, alla – till och med moster Gunilla – samlas nyfiket kring lådan. *** Senare lyssnar de på kungens tal, skålar i champagne, smakar på “kattens” potatissallad, skrattar, debatterar och plötsligt… – Är klockan två? – kollar Lena. – Då är det dags! – Hon håller lådan högt: Farmors nyårssurpris! Den enda mannen i gänget, Jens, får äran att öppna. Han pillar lite innan locket höjs. Inuti, på ett fluffigt lager bomull, ligger inga pengar, inga gamla foton, utan dussintals små hoprullade lappar, prydda med färggranna band. På varje lapp sitter en etikett med namn. – Vad är det här? – undrar Jens. Lena tar den första bästa, sin egen, och läser: – Lilla Lena. Har allting kört ihop sig igen? Tvättmaskinen pajade? Katten åt vår nyårssallad? Det gör ingenting! Kom ihåg: varje problem är bara en anledning att beställa pizza och sätta på favoritserien. Och tårta kan du köpa imorgon. Det viktigaste är att vara med dem som hjälper dig äta pizzan. Älskar dig till månen och tillbaka. Din farmor Birgitta. En sekunds tystnad faller över rummet, innan skrattet bryter ut. Lena skrattar så tårarna sprutar. – Hur kan hon… Hur kunde hon veta? – Det är magi, – viskar moster Gunilla. – Min tur! – utbrister Katja och öppnar sin lapp: – Katja, du min älskling. Sluta bråka med Jens om småsaker. Krama honom istället. Han är faktiskt riktigt bra, även om han gillar att filosofera. Och om han börjar igen – kyss honom, det brukar hjälpa bäst mot manlig logik. Puss på er båda. Jens blir röd som en julstjärna och kysser Katja till massornas applåder. Maja, fnittrande, rullar upp sin lapp: – Majsan, sötnos. Hitta kärleken på biblioteket, eller i ICA runt hörnet. Där hänger de vettiga männen. Och sluta färga håret lila – ditt naturliga är så fint! – Hur visste hon om håret? – utropar Maja, – jag bytte ju färg bara för två dagar sen? Till sist får Gunilla dra sin lapp med andakt: – Gunilla, min kloka. Du har alltid koll. Men här är en hemlis: snällhet och råd är fint, men ibland är det bäst att bara äta en bit tårta och vara tyst. Kram, min vän. Gunilla rodnar, skär tårta och är märkligt tyst resten av kvällen. För första gången på åratal ger hon inga råd. https://clck.ru/3R636x Skratt, samtal och vänskap varar ända till gryningen. Tjejerna ringer farmor Birgitta på skype – hon, mjukt leende, säger: ”Kära ni! Det är inte magi. Jag känner er bara så bra. Och jag älskar er!” Morgonen därpå samlar Lena alla lappar i en vacker burk. Det är mer än bara önskningar. Det är farmors smultronrecept på lycka: våga kaos, skratta åt motgångar, uppskatta de omkring dig och ät vad du vill – bara du inte vräker i dig. Och viktigast av allt, kom ihåg att den finaste gåvan är att ha någon någonstans som älskar dig på riktigt. Alltid.

Ingen magi

Nyår närmade sig i full fart, lite som ett X2000-tåg som inte tänkte sakta ner för någon.

Linn blev alldeles yr av tempot. Känslan var att stå på perrongen och se tåget swisha förbi och biljetten, den hade hon förstås tappat bort någonstans mellan skohyllan och vardagsrumssoffan. Julkänslan lyste med sin frånvaro, och någon sorts lycka kunde man väl inte räkna med längre, lika lite som en prydlig klapp på posten.

Och varför i hela friden hade hon bjudit hem folk? Vilka vill ens fira nyår tillsammans med nån som misslyckas med allt?

***

Den 31 december började med en katastrof i miniformat: tvättmaskinen, som tjänat henne troget i ett decennium, visade plötsligt pensionsvarning genom att göra badrummet till en mindre insjö.

Att få tag på en rörmokare på nyårsafton? Snudd på omöjligt, rivaliserande med att hitta en sittplats på tåget under sportlovet. Efter många sms, svordomar och ett antal stulna timmar lyckades Linn lösa det och pustade ut i tron att nu, nu var eländet slut för idag.

Tjena.

Vid lunch tågade hennes röda katt Bosse in på scenen, självutnämnd finsmakare som han var, och smaskade utan skam i sig all prinskorv som hon sparat till sillen. Kvar blev bara sorgligt grå ärtor och inlagda gurkor.

Som om inte det räckte kände Bosse för lite jakt. Han satte efter en talgoxe som ovetandes vilade på den öppna köksluckan…

Då rasade den monstruösa benjaminfikusen, välte julgranen och lyckades dessutom nocka granens slitna ljusslinga den som Linn älskade för dess skeva men trogna ljus.

Jord, grenrester och splittrade julgransprydnader, som varit med sen Linn var barn, blandades till ekologisk röra på golvet.

Linn var nära att börja gråta där hon krattade upp spillrorna.

Sen lyckades hon slå sönder sin enda kristallkaraff, bränna grillkycklingen och droppen kom när tiden för gästerna närmade sig och hon insåg att: jösses, tårtan! Glömt! I ren panik ringde hon syrran.

Sara, kris! Jag har ingen tårta!

Ta det piano, sa Sara glatt. Jag står utanför huset redan, kom ner så fixar vi tårta och allt.

Är du här redan?

Ja! Kom ut, för bövelen.

När Linn skyndade ner såg hon scenen: bredvid Saras rostiga Volvo kombi stod bästa vännen Moa med en monsterstor kasse och tant Gun med en jättelik bunke inlagd silltårta.

Men snälla, silltårta? Och en hel balja?! pep Linn.

Man vet aldrig! fnös Gun och höjde på ögonbrynet så hon såg extra klok ut, jag har varit med förr. Och natten är lång! Har du gjort någon Janssons åtminstone?

Linn ryckte lite osäkert på axlarna.

Medan syrrorna stack iväg för tårthandling satte Moa upp serpentiner, som Bosse snabbt trasslade in sig i och blev till något slags rymdvarelse.

Räddningsinsatsen utfördes av Saras man Filip, som dök upp direkt från jobbet i kostym och med ytterst lite tålamod.

Bosse passade på att protestera först när han såg Linn. Han kastade sig mot henne i ett glädjefnatt och råkade riva till Filip så det blev ett blodspår över handleden.

Filip fick plåster och blev omedelbart utsedd till hjälte och självpåtagen kockassistent.

Ett hjälteuppdrag som mest bestod i djupa resonemang om att “en sallad är en livsfilosofi, inte bara gröna blad”, men det räckte för att hålla Linn och Sara på gott humör.

Hörru Linn, vad är det där för låda? ropade Moa från vardagsrummet. “Gott Nytt År” står på. Och någon har kladdat “Öppnas 2:00. Mormor Svea.”

Linn kom skuttande:

Men oj! Det hade jag glömt! Sara, den är från mormor! Hon sa innan hon drog till Östersund att den skulle öppnas på natten, vid tvåtiden. Lovade nåt slags överraskning.

Spännande, ska vi kika nu? undrade Sara girigt.

Nej, nej våga inte! Hon ser ALLT. Tänk om det är nån sorts kodlås och vi klantar till det? Vi väntar tills det är dags. Punkt.

Hela sällskapet värmdes upp av mysteriet. Till och med tant Gun gled närmare lådan och sneglade misstänksamt.

***

Så småningom kollade de på statsministern, skålade i bubblig cider, åt “kattad” potatissallad, skrattade åt gamla skämt och plötsligt var det dags.

Är klockan två? frågade Linn. Då kör vi! Hon greppade lådan högtidligt. Överraskning á la mormor Svea!

Filip, enda karlen till bords, fick äran att bryta förseglingen.

Vad låg däri? På ett lager bomullsvadd låg inga gamla sedlar, inga gråkalla svartvita foton utan säkert tjugo rullar små lappar, varsamt ihopvirade och knutna med färgglada snören. På varje: namnklistermärke.

Vad är det här då? mumlade Filip.

Linn slet upp en lapp märkt “Linn” och läste högt:

Linn, min kära barnbarnstjej. Stannar tvättmaskinen? Stjäl katten korven till sillen? Allt kan lagas med pizza och en film. Tårta kan du köpa i morgon. Huvudsaken är att du har någon att dela pizzan med. Älskar dig från västkust till norrsken. Din mormor Svea.

Tystnad ungefär en sekund sen la sig skrattsalvorna tjocka på kakelplattorna.

Linn skrattade så tårarna rann.

Hur hur visste hon?!

Magi, väste Gun storögt.

Min tur, ge hit! Sara grabbade sin lapp.

Sara, min kloka unge. Sluta käbbla med Filip om struntsaker. Krama honom i stället. Han är bra, även om han älskar grubbla. Om han börjar, kyss honom effektivt mot all manlig logik. Puss på er båda!

Filip blev röd som en julapelsin och slängde sig över Sara till jublande applåder.

Moa fnissade medan hon öppnade sin lapp:

Moa, snygging. Leta inte kärlek på krogen! Prova biblioteket eller ICA därhemma. Där gömmer sig vettigt folk och de bär mjuka jeans, inte galna snäva tights. Sluta färga håret lila, du är finast blond!

Hur vet hon om håret?! pep Moa. Jag färgade ju bara i förrgår?

Slutligen, tant Guns tur. Hon vecklade ut lappen som vore det ÖB:s kassabok:

Gun, kloka dam. Alla vet att du har svar på allt men hemligheten är, ibland måste man bara tiga och ta en bit tårta. Kram från Svea.

Gun blev högröd, muttrade nåt, tog en tårtbit och sa inte ett ord på resten av natten. Första gången på säkert 20 år.

Skratt och prat höll på ända till gryningen.

Sen ringde de mormor Svea på videosamtal. Hon satt i sin fåtölj uppe i Östersund och vinkade: “Ni är mina hjärtan! Inga trollkonster jag känner er så väl! Och älskar er till Vättern och tillbaka!”

Nästa morgon, när Linn plockade undan resterna av festen, samlade hon alla lappar i en glasburk och ställde i bokhyllan. Det där var inte bara hälsningar det var ett svenskt recept på lycka från hennes mormor: Var inte rädd för kaoset, garva åt missen, värdera ditt folk och ät det du gillar men utan att bli proppmätt. Och kom ihåg: Den finaste gåvan är att veta att någon alltid tänker på dig och gillar dig, precis som du är. Alltid.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Ingen magi Nyår närmar sig i rasande fart, som ett SJ-tåg som aldrig stannar. Lena blir nästan andfådd av tempot. Det är som att hon står ensam på perrongen på Stockholms Central och inser: hon har ingen biljett, ingenting kommer att ordna sig, någon nyårslycka kommer det inte bli – och julstämningen är lika långt borta som ett ledigt hotellrum i Åre under sportlovet. Och varför bjöd hon ens gäster? Vem vill fira in ett nytt år tillsammans med en hopplös förlorare? *** 31 december börjar med en lokal katastrof: efter trogen tjänst i ett decennium ger tvättmaskinen upp och fixar en rejäl översvämning mitt i badrummet. Att hitta en rörmokare på självaste nyårsafton är som att försöka boka bord på Frantzén samma kväll! Det tar timmar och tär på både nerver och humör, men Lena lyckas – i sista stund. Men… Mitt på dagen har hennes röda katt, Gustav, en självutnämnd finsmakare, mumsat i sig hela korven som var tänkt till nyårens allra viktigaste rätt: svensk potatissallad. Kvar blev bara lite ärtor och ett par ättiksgurkor. Men den där kattkrabaten nöjer sig inte med det. Han försöker även fånga en talgoxe som landat på den öppna köksfönsterbrädan… Den stora monsteran åker i golvet, river med sig granen och tillintetgör den gamla ljusslingan som Lena hört ihop med sedan barnsben. https://clck.ru/3R634b Skärvor av krukor och julkulor – några så gamla att hon knappt minns varifrån de kommer – blandas nu med jord och barr… Lena är så nära att gråta när hon städar upp allt. Sedan kom den trasiga karaffen, en bränd kyckling och – som grädde på moset – upptäcker Lena, när gästerna redan är på väg, att hon har glömt köpa tårta. Hon ringer panikslaget sin syster. – Katja, total katastrof! Ingen tårta! – Chilla! – hörs det från Katja genom luren, – jag är redan här nere. Kom ut! Vi hinner fixa det. – Var är du? – Säger ju det: utanför porten! När Lena kommer ut möts hon av en riktig svensk tavla: bredvid Katjas bil står bästa vännen Maja med en gigantisk påse, och moster Gunilla håller ett helt fat med nyårsstek. – Varför har du med en hel stek, Gunilla? Och dessutom ett helt fat? – utropar Lena. – Man vet aldrig! – säger moster med pondus. Hon ÄLSKAR att ge goda råd ingen bett om, – jag vet hur ni lagar mat nu för tiden! Och dessutom, hela natten väntar oss ju! Men ni har väl åtminstone potatissallad? Lena rycker på axlarna… Medan tjejerna jagar tårta, hänger Maja upp serpentiner – som katten Gustav naturligtvis trasslar in sig i, så han ser ut som en utomjording från Umeå. Katja’s man, Jens, kliver in direkt från jobbet och lyckas precis i rätt tid rädda Gustav från serpentinerna. Gustav verkar först samarbeta, tills han får syn på Lena, och i sin lycka lämnar han ett klösmärke på Jens hand. Jens får plåster, hyllas som hjälte och erbjuder sig sedan att hjälpa till i köket – vilket snabbt visar sig vara filosofiska reflektioner om att “sallad handlar mer om själ än om ingredienser”. Men för Katja och Lena räcker det gott. – Lena, vad är det där för låda? – ropar Maja från vardagsrummet. – “Gott Nytt År” står det! Och redan här: ”Öppnas på natten. Farmor Birgitta.” Lena skyndar sig dit: – Just det! Katja! Den där lämnade farmor till oss! Hon sa åt mig att vi skulle öppna den på nyårsafton runt två-tiden. Hon lovade en överraskning. https://clck.ru/3R62hu – Vad kan det vara? – Katja undersöker lådan, – ska vi ta och kika nu? Lena skakar på huvudet: – Är du galen? Hon kommer märka om vi tjuvöppnar! Tänk om det är ett hänglås eller något… Vi väntar tills det är dags, som farmor sa. Intrigen tätnar, alla – till och med moster Gunilla – samlas nyfiket kring lådan. *** Senare lyssnar de på kungens tal, skålar i champagne, smakar på “kattens” potatissallad, skrattar, debatterar och plötsligt… – Är klockan två? – kollar Lena. – Då är det dags! – Hon håller lådan högt: Farmors nyårssurpris! Den enda mannen i gänget, Jens, får äran att öppna. Han pillar lite innan locket höjs. Inuti, på ett fluffigt lager bomull, ligger inga pengar, inga gamla foton, utan dussintals små hoprullade lappar, prydda med färggranna band. På varje lapp sitter en etikett med namn. – Vad är det här? – undrar Jens. Lena tar den första bästa, sin egen, och läser: – Lilla Lena. Har allting kört ihop sig igen? Tvättmaskinen pajade? Katten åt vår nyårssallad? Det gör ingenting! Kom ihåg: varje problem är bara en anledning att beställa pizza och sätta på favoritserien. Och tårta kan du köpa imorgon. Det viktigaste är att vara med dem som hjälper dig äta pizzan. Älskar dig till månen och tillbaka. Din farmor Birgitta. En sekunds tystnad faller över rummet, innan skrattet bryter ut. Lena skrattar så tårarna sprutar. – Hur kan hon… Hur kunde hon veta? – Det är magi, – viskar moster Gunilla. – Min tur! – utbrister Katja och öppnar sin lapp: – Katja, du min älskling. Sluta bråka med Jens om småsaker. Krama honom istället. Han är faktiskt riktigt bra, även om han gillar att filosofera. Och om han börjar igen – kyss honom, det brukar hjälpa bäst mot manlig logik. Puss på er båda. Jens blir röd som en julstjärna och kysser Katja till massornas applåder. Maja, fnittrande, rullar upp sin lapp: – Majsan, sötnos. Hitta kärleken på biblioteket, eller i ICA runt hörnet. Där hänger de vettiga männen. Och sluta färga håret lila – ditt naturliga är så fint! – Hur visste hon om håret? – utropar Maja, – jag bytte ju färg bara för två dagar sen? Till sist får Gunilla dra sin lapp med andakt: – Gunilla, min kloka. Du har alltid koll. Men här är en hemlis: snällhet och råd är fint, men ibland är det bäst att bara äta en bit tårta och vara tyst. Kram, min vän. Gunilla rodnar, skär tårta och är märkligt tyst resten av kvällen. För första gången på åratal ger hon inga råd. https://clck.ru/3R636x Skratt, samtal och vänskap varar ända till gryningen. Tjejerna ringer farmor Birgitta på skype – hon, mjukt leende, säger: ”Kära ni! Det är inte magi. Jag känner er bara så bra. Och jag älskar er!” Morgonen därpå samlar Lena alla lappar i en vacker burk. Det är mer än bara önskningar. Det är farmors smultronrecept på lycka: våga kaos, skratta åt motgångar, uppskatta de omkring dig och ät vad du vill – bara du inte vräker i dig. Och viktigast av allt, kom ihåg att den finaste gåvan är att ha någon någonstans som älskar dig på riktigt. Alltid.