Var har du varit? frågade Rickard hårt när Elin kom in genom dörren.
Jag var på jobbet.
Det är ju lördag idag!
Jag jobbar även på lördagar.
Du jobbar, och ändå finns det inga pengar.
Du själv jobbar ju aldrig …
Passa dig för hur du pratar, väste Rickard hotfullt och tog ett steg mot henne. Ut till affären nu! Det finns ingenting att äta hemma.
Rickard, vi har bara två tusen kronor kvar och en vecka till lön. Du kan väl åtminstone ta ett jobb eller köra lite taxi med bilen.
Ska jag vara taxichaufför nu, tycker du? Var tacksam att du får bo i min lägenhet, han öppnade dörren. Gå och handla nu!
Tårarna rann tyst nedför Elins kinder. Så orättvist det kändes! Vems fel var det att livet gått så här snett? Fyra år hade de varit gifta. Allt började ju bra båda deras föräldrar hade hjälpt till att köpa en tvårumslägenhet, och snart hade de sparat ihop till en bil, en billig Volvo visserligen, men åh så glada de var! Allt stod förstås skrivet i Rickards namn. Han var trots allt familjens överhuvud. Elins föräldrar bodde kvar i Västergötland, men hade lagt in sin beskärda del.
Rickard hade en liten firma ihop med sin pappa inga stora vinster, men nog för att klara sig. Men Rickard ville ha mer, han ansåg sig för fin för små affärer och efter ett bråk med sin far förlorade han allt. Det har gått ett år sedan han slutade jobba. Han bara väntar på vad vet ingen. Och nu började han skrika på Elin, ibland slog han till och med. Elin jobbade sex dagar i veckan, ändå räckte pengarna inte till och han skyllde allt på henne. Ofta funderade hon på att flytta hem till föräldrarna på landet, men där bodde redan hennes två yngre systrar. Hon ville inte också lägga sig till last.
Elin torkade sina tårar utanför porten och gick mot närbutiken fast inte till den närmaste, utan till den lite längre bort där maten var billigare och ingen väntade på henne där hemma. Plötsligt bromsar en mörkblå Volvo XC90 in vid parkeringsplatsen. En man kliver ut, lite haltande. Hon ser honom i ögonvrån.
Elin! hörs en glad mansröst.
Hon vänder sig förvånat om.
Mattias!
Det var hennes gamla klasskamrat. Mattias hade haft en CP-skada sedan födseln benen och armarna lydde honom inte alltid. De gick i samma klass från förskolan till studenten och halva skoltiden spenderade han på sjukhus. Pojkarna retade honom ofta, men han var alltid på gott humör och bäst i klassen. Efter varje behandling blev han starkare, och trots sin halt tog han studenten med högsta betyg.
Nu kliver han ur en lyxig bil och ler stort.
Elin, det är verkligen du! Länge sen sist. Vi sågs ju på återträffen för två år sen. Maja sa att hon ringt dig, men du kom aldrig.
Det var mycket då …, svarade Elin osäkert, något som inte gick Mattias förbi.
Ska du handla? frågade han för att avleda samtalet.
Ja.
Bra, då går vi ihop, sa han och tog henne under armen mot ICA men inte den där Elin hade tänkt handla. Den här var för dyr. På hennes tvekan förstod Mattias genast vad som pågick. Han studerade henne eftertänksamt.
Elin …, började han tyst.
Nej, Mattias, jag vill inte gå in där. Förlåt.
Hon drog sig undan och gick till Lidl bredvid.
Hon handlade sparsamt, räknade varje krona noga innan hon gick ut. Vid bilen stod Mattias kvar, bestämd nu. Han gick fram, tog hennes hand, öppnade bildörren och sa:
Sätt dig.
Elin lydde och satte sig tyst. Mattias slog sig ned bredvid henne:
Nu berättar du vad som händer.
Och Elin började berätta gråtande, utan att dölja något.
Elin, lämna honom bara! Det finns lösningar.
Men Mattias, vart skulle jag ta vägen? Allt står ju på honom.
Elin, jag är en av de främsta advokaterna i Göteborg. Det spelar ingen roll vem som står som ägare hälften är ditt. Han tog upp mobilen. Ge mig ditt nummer.
Tveksamt tog hon fram mobilen och rabblade upp siffrorna. Han ringde genast så hon fick hans nummer tillbaka.
Det är lördag. På måndag ansöker du om skilsmässa. Jag guidar dig genom allt. Han började köra. Var bor du?
På Linnégatan, nära posten.
Jag har precis flyttat in i det nya huset där borta, nickade han mot det glänsande höghuset längre bort.
Vid hennes port stannade han och öppnade dörren för henne:
Ta steget nu, Elin. Jag ringer dig på måndag. Och händer det något under helgen ringer du direkt.
Mattias, jag är rädd för honom!
Du behöver inte vara det, sa han och log uppmuntrande.
Hemkommen hann Elin knappt komma in i hallen förrän Rickard rusade ut.
Vem har du suttit i bil med?
Det var en klasskamrat, Rickard.
Här sitter jag hungrig hemma och du leker runt …
Fler hårda, fula ord och så slaget.
Elin tappade kassen och rusade ut, gråten kvävde henne. Hon smet ut genom porten och sprang rakt in i … Mattias.
Hoppa in i bilen, sa han lugnt.
Han satte henne i framsätet och körde iväg.
Elin vaknade till sig och såg att Mattias tog henne till en trivsam modern trea.
Mattias, var är vi?
Det här är min lägenhet. Ingen rör dig här, jag bor själv.
Då ringde hennes mobil, och Rickards röst vrålade:
Var håller du hus?!
Bråk utbröt igen. Mattias tog telefonen ifrån Elin och sa lugnt:
Elin ansöker om skilsmässa. Lägenheten blir hennes.
Va?? Vem är du ens?! röt Rickard.
Om du fortsätter hota eller slå, ser jag till att du hamnar hos polisen i flera år.
Vem fan tror du att du är?
Jag har sagt mitt.
Mattias la på och gav tillbaka telefonen. Elin grät ljudlöst.
Lugna dig, Elin. Gå och tvätta ansiktet nu, vi fixar lite te strax.
Medan Elin var i badrummet satte Mattias på vatten på spisen, och ringde någon.
De satt tyst över varsin kopp, ingen av dem fick riktigt i sig maten.
Mattias såg på henne, bestämt:
Nu reder vi ut det med din man!
Nej! Hon såg livrädd ut. Jag vågar inte …
Elin, hans röst värmde, det blir som du vill.
Ute vid porten väntade nu en polisbil. En yngre kvinnlig polis steg ur och hälsade.
Mattias Svensson, vi står till ert förfogande.
Hon satte Elin i bilen och de körde.
Några minuter senare ringde de på Rickards dörr.
Vad vill ni? Rickard öppnade, blicken kall och arrogant.
Rickard Persson? sa polisen kort.
Ja?
Jag behöver ställa några frågor.
Rickard blängde på Elin men släppte in dem.
Mattias såg lugnt på Elin:
Samla ihop dina papper och det viktigaste.
Hans varma, trygga röst var precis vad hon länge saknat. Sista tiden hade hon levt utan stöd och utan hopp, bara skrik och ångest.
Hon hämtade allt och la pliktskyldigt viktiga handlingar i Mattias hand. Han såg på henne med öm lycka i blicken. Elin började packa några kläder lite planlöst, men kände att något ljust äntligen bröt igenom Mattias skulle aldrig överge henne.
Klar, sa polisen och reste sig från köksbordet.
Tack. Lämna oss två en stund, sa Mattias.
När han satt ensam med Rickard sa han kallt:
Rickard, Elin lämnar in ansökan om skilsmässa på måndag. Du behöver också skriva under. Ni har inga barn så det går snabbt. Gemensamma tillgångar delas rättvist.
Och om jag inte vill skiljas, då? Rickard flinade snett. Allt är ändå mitt.
Då stämmer Elin dig: skilsmässa, bodelning, och framför allt misshandel. Jag leder ett av Göteborgs främsta advokatkontor. Du kan räkna med att lag och rätt gäller.
Vi får väl se ikväll när jag pratar med henne ensam, snäste Rickard.
Tror du verkligen hon blir ensam med dig mer? Om du inte släpper ut henne nu ordnar jag så du får sitta häktad tills vidare, och hon bor här tryggt.
Okej, stick då, muttrade Rickard efter en stund.
Bra. På måndag hämtar jag er, så går vi tillsammans till tingsrätten.
Plötsligt ringde Elins mobil. Hon log överraskat det var mamma. Efter skilsmässan hade relationen varit frostig föräldrarna hade varit tillsammans i över trettio år utan gräl.
Hej, mamma! ropade Elin glatt.
Hej, min dotter, mammas röst lät sorgtyngd.
Vad har hänt? Varför låter du ledsen?
Du låter däremot glad … Är du lycklig över skilsmässan kanske?
Helt ärligt, ja, svarade Elin resolut.
Nåväl, det är ditt liv.
Mamma, varför ringer du?
Josefin funderar också på att gifta sig. Han är från stan, men har varken bostad eller pengar. Hans föräldrar bor trångt. Vi har gått ihop om att köpa en liten etta, ingen stor bröllopsfest. Men Josefin är deppig ändå.
De kan bo i min lägenhet så länge, vi löser det.
Men var ska du bo då, Elin?
Mamma … hennes röst sjöng nästan av lycka jag gifter mig igen.
Har du redan träffat någon? Så snabbt …
Jag lovar, det här är för livet. Han heter Mattias. Och jag älskar honom mer än någonting annat.
