Jag har alltid försökt uppfostra min son så att han i första hand ska visa respekt för kvinnor sin farmor, mamma, fru, dotter Enligt min mening är det den finaste egenskapen en man kan ha: att respektera kvinnor. Jag och min man har gett vår son en fantastisk uppfostran och en bra utbildning, och vi har gett honom allt han behövt för att själv kunna skapa sig en ljus framtid. Vi ville egentligen inte hjälpa honom mer, men ändå köpte vi till slut en tvåa till honom. Han jobbade och klarade sig på egen hand, men hade inte riktigt råd med en egen lägenhet.
Vi gav honom inte lägenheten direkt som present och sa inget om köpet. Varför? Vår son bodde nämligen tillsammans med en tjej det var därför. Han hade bott med Elin i ungefär ett år nu, men vi hade aldrig träffat hennes föräldrar och det kändes märkligt för mig.
Senare fick jag veta genom en barndomsvän att Elins mamma var gammal granne till min vän. Hon berättade något som gjorde mig illa till mods. Det visade sig att Elins mamma hade kastat ut sin man ur huset när han började tjäna sämre än förut, men det absurda var bara början. Efteråt började hon dejta en gift men välbärgad man, som varit lite av en fadersgestalt för Elin. Vad gäller Elins pappa Ja, Elins mormor låg inte långt efter dottern. Hon hade också en affär med en gift man. Dessutom brukade hon tvinga både dotter och dotterdotter att komma ut till hennes sommarstuga för att hjälpa till med alla sysslor. Det har redan lett till flera konflikter mellan min son och hans blivande svärmor. Men det som oroar mig mest är att mamman och mormodern lyckas vända Elin mot hennes pappa.
Flickan är uppenbarligen fäst vid sin far, men på grund av de där två kvinnorna är hennes relation med pappan allvarligt hotad. Och som grädde på moset: Elin har bestämt sig för att hoppa av universitetet. Hon anser att en man ska försörja familjen. Det tycker även jag vi har ju förberett vår son för det, men Gud förbjude att han får problem i livet. Hur ska Elin hjälpa sin man om svårigheter uppstår? För övrigt lät jag skriva över lägenheten på mig själv, för jag vet att jag har uppfostrat en riktig älgko, som man säger. Ja allt man skaffat innan ett giftermål delas ju inte vid skilsmässa, men Elin är så finurlig att det vore lätt hänt att min “herre” blev stående där i bara kalsongernatill slut blev lurad på allt vi kämpat för. Tiderna förändras, men jag tänker stå kvar vid att det är bättre att vara försiktig även när det gäller kärlek.
Min son förstår kanske inte ännu varför vi valt som vi gjort. Han ser bara den kärlek han har, och tror fortfarande gott om världen. Kanske är det rätta sättet att leva sitt unga liv. Men när han en dag själv blir far, kommer han att ana oron som blandas med stolthet, och kanhända förstår han då vad det egentligen innebär att vilja skydda någon från allt man själv aldrig kunnat kontrollera.
Världen gör oss inte snällare eller starkare den bara lär oss att hoppas. Och när jag i hallen hör Elins skratt blanda sig med min sons lågmälda röst, tänker jag att det faktiskt kanske finns plats för kärleken ändå. Bara vi lär oss att be om förlåtelse och vågar tro på varandra, trots världens alla rykten och rädslor.
Det är ingen garanti men det kanske är tillräckligt.
