Jag minns väl hur vi alltid försökte uppfostra vår son till att i första hand visa respekt för kvinnor för sin farmor, sin mor, sin fru, sin dotter… I mina ögon är det den finaste egenskap en man kan ha: respekt för kvinnor. Jag och min make gav vår son en god uppfostran, utbildning och allt det han behövde för att med lätthet bygga upp sin egen ljusa framtid. Vi ville egentligen inte hjälpa honom mer, men ändå köpte vi till slut en tvårumslägenhet till vår son. Han jobbade och stod på egna ben, men hade inte tillräckligt med pengar för att köpa en egen bostad.
Vi gav honom inte lägenheten direkt och berättade heller inte om det på en gång. Varför inte? Jo, för han bodde då med en flicka. Vår son hade bott tillsammans med Elin i ungefär ett år, men vi kände inte hennes föräldrar och det kändes märkligt.
Senare fick jag veta att Elins mamma var tidigare granne till en av mina väninnor. Hon berättade saker som gjorde mig olustig. Elins mamma hade, efter att hennes man börjat tjäna sämre, kastat ut honom ur hemmet men det var bara början på det märkliga. Därefter började kvinnan träffa en gift men rik äldre man som mer eller mindre blev en fadersgestalt åt Elin. Vad gäller pappan… ja, Elins mormor låg inte långt efter sin dotter. Hon hade också ett förhållande med en gift man. Dessutom tvingade hon både dotter och dotterdotter att komma ut till hennes torp på landet för att hjälpa till med gårdsarbetet. På grund av detta hade min son redan hunnit gräla flera gånger med sin blivande svärmor. Men det som oroade mig mest i allt detta var att både mamma och mormor försökte vända Elin mot hennes egen far.
Det syntes tydligt att Elin stod nära sin pappa, men på grund av de här två kvinnorna hotades deras relation. Och som pricken över i:et Elin hade bestämt sig för att hoppa av universitetet. Hon ansåg att det var mannens ansvar att försörja familjen. Visst, det tycker jag med vi har förberett vår son på det men Herre Gud, tänk om livet blir svårt någon gång? Var finns tryggheten då? Hur ska Elin kunna hjälpa sin man om det behövs? Förresten, jag skrev tillbaka lägenheten på mig själv, för jag vet att jag har fostrat en älg, som man säger här. Visst, allt man köpt före ett äktenskap räknas som ens eget vid skilsmässa, men Elin är en sådan slug kvinna att hon lätt skulle kunna lämna min “pojke” endast med kalsongerna på, så att säga.
