Det var länge sedan nu, men jag minns hur Astrid kom från en liten ort i Värmland. Det var där kärlekens pilar träffade henne. Astrid blev förälskad i Fredrik, och han i henne. Tillsammans bestämde de sig för att lämna sitt lilla hemland och bege sig till Stockholm. De berättade för sina föräldrar att de skulle till huvudstaden för att samla ihop pengar till bröllopsfesten. Och de åkte faktisk för att arbeta ihop pengar.
Men så småningom bestämde de sig för att inte lägga pengar på bröllopet. De hade fått nog av Stockholms unga, som dyker upp på sina bröllop i sneakers och jeans, vill bara ha pengar i present, ordnar en enkel buffé istället för fest, eller till och med nöjer sig med en digital konferens och använder presentpengarna till handpenningen på lägenheten.
Så gjorde även Astrid och Fredrik. Men deras mödrar, när de återvände till sina hemtrakter, ordnade ändå en liten och enkel fest för dem. De kände ingen i Stockholm. Allt detta kanske inte har någon betydelse för berättelsen jag ville bara att ni skulle förstå vem dessa två var, så ni kunde gestalta deras karaktär…
Fem år har gått sedan bröllopet. Paret valde att vänta med barn, och betalade tillsammans på bostadslånet. Astrids mor var en bestämd kvinna, hon hade uppfostrat Astrid på egen hand, och varje telefonsamtal påminde hon om att hon var mer än redo för att bli mormor. Astrid visste dock att om de hade bott hos hennes mor, så hade de snabbt gått skilda vägar. Det fanns ingen stress, så de tog det lugnt med barnen.
Sedan började Astrid känna samma irritation mot sin make som hon ibland känt förut. Tidigare hade hon kunnat distrahera sig, men nu var det svårare. Hon ringde mig:
Han pratar länge med andra i telefon, men när det gäller mig blir det bara ett hej och ett adjö… När han kommer hem efter jobbet kan ni prata mer. Jag vill se en lugn film om kärlek efter jobbet, men han är fast i sina skräckfilmer. Hur många tv-apparater har ni? Numera kan man ju titta på film på datorn med hörlurar. Fast det känns ju inte som familjeliv om båda sitter bredvid varandra och tänker på helt olika saker. Precis, det är det jag känner! Jag tror inte att Fredrik förstår mig! Det var en ovanlig tanke. Skrattar du åt mig? Nej, förlåt, jag ska sluta. Astrid, när brukar ni ha det trevligt ihop? När vi är på semester, eller när vi har gäster… Då är han alltid så omtänksam…
Samtalet med Astrid pågick nästan en timme. Hon berättade hur de träffades, och hur alla flickor var avundsjuka på henne. Jag insåg att problemet egentligen låg i att Astrid hade ett behov av att visa upp sig för andra, men i Stockholm fanns inga bekanta att imponera på. Det var första problemet, och det andra…
Astrid, hur ser du på det perfekta äktenskapet? Självklart med barn. Det är vanligt att tala om barn, men många äktenskap spricker efter att barnen kommit… Min man borde vara intresserad av hur jag mår, hur jobbet går… Han borde kunna ge beröm för min klädsel och min matlagning… Gör han det aldrig? Nej, han säger att det är gott, men det räcker inte för mig. Berätta mer… Han kommer hem, du serverar mat säg potatisgratäng med köttbullar och… Han gnider händerna och ler. Det är ju ändå en sorts komplimang! Du hade nog blivit besviken om han sköt bort tallriken och sa att han inte har någon aptit…
Astrid blev tyst jag tror inte hon riktigt förstod poängen med sin klagan. Men på något sätt var hon missnöjd med sin make. Vad det egentligen handlade om visste jag för länge sedan. För att bekräfta mina tankar frågade jag om hennes relation till sin mor.
Jag fick veta att hennes mor var en känslosam och omhändertagande kvinna. Hon ställde massor med frågor, och när Astrid hade det svårt fanns mamman alltid där för att stötta och säga att det ordnar sig.
Man säger ibland att vi gifter oss med personer som liknar våra föräldrar, eller sådana som kan ge oss den kärlek vi saknat. Astrid hade aldrig haft en far, så hon kunde inte riktigt förstå att alla inte är så känslosamt uttrycksfulla.
Jag sa till Astrid att hon i grund och botten varit gift med sin mor i fem år och förväntat sig att Fredrik skulle vara exakt likadan. Först såg hon förvånad ut, men efter ett tag höll hon med.
Hur skiljer jag mig då från min mamma? Det är enkelt. Varje gång du känner dig irriterad, tänk att det egentligen inte är Fredrik du saknar, utan din omtänksamma mamma. Och han kan aldrig konkurrera med henne! Är det allt? Det är allt! Och du får se att irritationen kommer att försvinna av sig självt.
