I fem år har hon trott att hon lever tillsammans med sin man, men det visar sig att hon egentligen söker samma närhet som till sin mamma.
Frida kommer från en liten svensk småstad. Det var där hon träffade sin stora kärlek, Erik. De blev förälskade i varandra och bestämde sig snart för att lämna sin barndomsstad bakom sig. Till sina föräldrar sa de att de skulle till Stockholm för att tjäna ihop pengar till bröllopet. Och visst åkte de till huvudstaden för att tjäna pengar men efteråt bestämde de sig för att inte lägga dyra pengar på ett stort bröllop.
De gjorde som så många gör nuförtiden: bröllop i sneakers och jeans, presenter önskades i kontanter, och istället för traditionell bröllopsfest blev det enkel buffé. Pengarna från gåvorna gick direkt som insats på bostadslånet. Mammorna däremot, ordnade ändå ett litet firande när de kom hem till byn.
Nu har det gått fem år sedan bröllopet. Frida och Erik försöker bli skuldfria bröllopspengarna räckte inte hela vägen, så de har valt att skjuta upp barnplanerna. Fridas mamma, som alltid varit viljestark och ensam uppfostrat henne, ringer regelbundet och hintar om barnbarn, men Frida känner sig inte redo än. Ingen stress de har tiden på sin sida.
Plötsligt börjar Frida störa sig på saker hon tidigare kunnat hålla inne med. Hon ringer mig och berättar upprört:
Han pratar hur länge som helst med andra i telefon, men till mig blir det bara hej då och inget mer
Men när han kommer hem så har ni tid då?
Jag vill titta på romantiska filmer på kvällarna, men han glor bara på skräckfilmer!
Hur många tv-apparater har ni? Eller så kan man ju se film på datorn med hörlurar, men det är ju inget familjeliv om ni ändå sitter ihop men är inne i olika världar.
Precis så känner jag! Jag tror inte att Erik verkligen förstår mig!
Det var en oväntad kommentar.
Varför skrattar du?
Förlåt, jag ska sluta. Frida, när tycker du att ni har roligt tillsammans?
På semestern eller när vi har gäster. Då är han så omtänksam.
Samtalet med Frida går vidare nästan en timme. Hon berättar om hur hon och Erik blev ett par och hur avundsjuka hennes vänner var på dem. Det blir tydligt för mig att Fridas första problem är att hon saknar bekräftelse, och den andra
Frida, hur ser du på det perfekta äktenskapet?
Med barn, det är självklart.
Ja, man brukar säga det, men många äktenskap går ju sönder efter barnen kommer
Han borde intressera sig för mitt humör, fråga hur det går på jobbet, kommentera hur jag klär mig och berömma min matlagning
Och det gör han inte?
Han säger ju att det är gott, men inte på det sättet jag vill höra det.
Okej, berätta hur det brukar vara Han kommer hem, du serverar till exempel potatismos och pannbiff, och då?
Då gnuggar han händerna och ler.
Men det är väl också ett sorts beröm? Du hade nog inte gillat om han skjutit undan tallriken och sagt att han inte var hungrig
Frida blir tyst. Hon verkar inte riktigt förstå vad som egentligen gör henne missnöjd. Jag funderade länge vad är det egentligen hon saknar? För att kontrollera min teori, frågade jag hur hennes relation till mamman är.
Jag får höra att hennes mamma är väldigt känslosam; hon har pockat på och ställt frågor hela tiden. Men när något gått snett har hon alltid tröstat Frida och sagt att allt kommer bli bra.
Ibland hör man att vi gifter oss med någon som liknar våra föräldrar, eller någon som ger oss den kärlek vi saknar. Frida har aldrig haft en pappa, så hon vet inte att alla inte uttrycker känslor lika tydligt som hennes mamma.
Sedan berättade jag för Frida: i fem år har du varit gift med din mamma du har förväntat dig att din man ska agera precis som hon. Först blev Frida förvånad, men efter lite eftertanke höll hon med.
Hur bryter jag då “giftermålet” med mamma?
Det är enkelt. Varje gång du känner dig besviken, påminn dig om att Erik faktiskt inte har något med det att göra det är din omtänksamma mamma du jämför med. Ingen kan tävla med henne!
Just det!
Och då kommer du se, att gnabbandet försvinner av sig själv!
