Jag hyrde en man för att göra min väninna avundsjuk och sen blev jag hopplöst kär i honom.
“Inna, fick du inbjudan till Ritas bröllop?”
“Jo, men jag tänker inte gå,” sa jag i luren.
“Va? Hur kan du inte gå? Det är vår väninna, dessutom blir det ett superfint bröllop hon gifter sig ju med en utlänning! Vi fira på finaste restaurangen!” sa Julia.
“Nej, jag har ingen att gå med. Du vet hur det är med mig och Igor. Jag tänker inte gå ensam, Rita kommer bara att skratta åt mig, du känner henne!”
“Okej, jag kommer över ikväll. Vi hittar på något,” sa Julia och la på.
Jag och Rita hade varit vänner länge, vi gick på högskolan tillsammans. Med Julia har jag fortfarande kontakt, men med Rita nästan inte alls. Hon flyttade utomlands för några år sedan, och nu plötsligt kom det här bröllopsinbjudan.
Rita har alltid varit stursk och självgod. Till och med nu, när hon bjuder in oss till bröllopet, förväntar hon sig att vi ska komma med våra respektive. Men jag hade ingen, jag var ensam, så jag tänkte strunta i det hela för att undvika att bli utskrattad.
Julia kom över på kvällen, som hon lovat.
“Inna, jag har en idé! Vi skaffar en pojkvän åt dig. Eller en man, beroende på vad du föredrar.”
“Va? Vilken man? Vad pratar du om nu?”
Julia hade alltid de mest bisarra idéer ibland blev man alldeles snurrig av henne. Hon var den typen som trodde att det fanns en lösning på allt!
“Jag har kollat upp det! Det finns ju de där agenturerna där man kan hyra en man för tillfället! Det är precis vad vi behöver!”
“Nej, aldrig i livet! Det sista jag tänker göra är att beställa en kille som en pizzaleverans!” sa jag argt.
“Inna, inte en kille, en gentleman! Även om han inte är äkta. Det viktiga är väl att Rita får se dig med någon, eller hur? Så kör för fan! Dessutom har jag redan ringt och fixat allt!”
“Julia, är du helt! Hur vet jag ens vem de skickar?”
“Jag har beställt en snygg, charmig kille med en fin bil. Räcker det? Du träffar honom imorgon klockan 19 utanför biografen. Ni kan gå igenom detaljerna han kan spela rollen som din kärleksfulla man eller fästman, beroende på vad du vill.”
“Vänta, hur ska jag känna igen honom? Och hur mycket kostar det här?”
“Slappna av, det är inte så dyrt. Han känner igen dig, jag skickade ditt foto till agenturen. Nu får det vara nog med frågor vi måste shoppa bröllopsklänning!”
Nästa dag gick jag för att träffa min “uthyrda man.” Efter att ha gått fram och tillbaka utanför biografen ett tag satte jag mig på en bänk.
“God kväll, är du Inna?” hörde jag en främmande man säga. “Jag heter Vilhelm.”
Jag tittade upp och var nöjd med vad jag såg. Julia hade rätt han var verkligen jättesnygg.
“Inna, din väninna förklarade allt. Oroa dig inte, det kommer gå bra. Jag klarar rollen som din blivande man. Här!” Vilhelm log och räckte mig en vacker bukett.
“Åh, det behövde du inte!” sa jag och blev alldeles röd.
“Inna, vill du ta en promenad? Berätta lite om dig så jag vet vad jag ska veta. Det behövs för jobbet.”
“Ja, visst!”
Vi gick runt i stan i några timmar, och sen skrev Vilhelm ner min adress och sa att han skulle vänta utanför min port på lördag.
Jag var imponerad. Han verkade vara en fantastisk kille jag fattade inte varför han valt ett sånt här jobb.
På lördagen ringde Vilhelm.
“Inna, är du redo? Jag är där om tio minuter.”
“Ja, ja, jag kommer ner nu.”
När jag såg honom utanför porten höll jag på att svimma. Vilhelm stod där i en fin, dyr kostym bredvid en lika fin och dyr bil. Han var så otroligt snygg att jag knappt kunde andas.
“God morgon, älskling! Hoppa in, vi har bråttom,” sa Vilhelm med ett leende. “Hur är min roll hittills?”
“Perfekt!” skrattade jag.
Ritas bröllop var verkligen överdådigt. Min väninna log belåtet när hon såg mig, men leendet försvann så fort hon fick syn på min “man.” Inte konstigt hennes blivande var dubbelt så gammal, flintskallig och tjock.
Jag njöt av stunden. Rita hade alltid retat mig för att jag var för blyg och vanlig, att ingen någonsin skulle vilja gifta sig med mig. Kanske hade hon rätt, men idag skulle jag bevisa motsatsen och det gjorde jag. Vilhelm stannade vid min sida hela dagen. Han tittade inte ens på andra tjejer, all hans uppmärksamhet var på mig.
“Inna, är du nöjd?” viskade Julia.
“Ja, tack ska du ha!”
“Tycker du om Vilhelm? Gillar du honom?”
“Jättemycket, men vad är poängen? Imorgon kommer han glömma mig,” suckade jag. Jag önskade att dagen aldrig skulle ta slut.
Julia log hemlighetsfullt och försvann.
“Inna, har du någonsin sett vår stad på natten?” frågade Vilhelm.
“Nej, jag brukar sova på nätterna,” skrattade jag.
“Vilket slöseri! Det är otroligt vackert. Vill du smita härifrån så jag kan visa dig?”
“Ja, gärna!”
Vi gick fram till brudparet för att säga hej då.
“Tack, Rita! Allt var jättefint, du är verkligen bäst!” sa jag.
“Gjorde det verkligen dig glad?”
“Ja, fantastiskt bröllop! Vi går nu, vi vill vara ensamma lite,” sa Vilhelm och lade armen om mig.
“Jaha, men visst! Så kul att träffa din man!” sa Rita och gav mig en elak blick.
Hela natten körde Vilhelm och jag runt i stan. Han berättade massor av intressanta saker jag förstod inte hur han kunde veta så mycket. Man skulle ju inte tro det av hans jobb.
När gryningen kom körde han mig hem.
“Inna, jag är så glad att vi träffades! Du är en underbar tjej.”
“Tack, Vilhelm. Hur mycket är jag skyldig dig?”
“Behövs inte, din väninna har redan betalat.”
“Tack igen, och hej då!” sa jag och klev ur bilen.
Jag brast i gråt när jag kom hem. Det var så sorgligt jag insåg att jag blivit kär i honom. Snart ringde Julia.
“Hur går det?” frågade hon.
“Så dåligt som det bara kan,” suckade jag.
“Så du gillade honom?”
“Självklart! Hur skulle man inte kunna göra det? Men vad är vitsen? Jag kan ju inte hyra honom för evigt.”
“Okej, var inte så sur. Vi sover på saken, men vänta mig ikväll!” sa Julia och la
