Dagbok, torsdag
Ja, vi kom fram till att det vore bäst så. Vi pratade lugnt om det, båda höll oss sansade till och med några skämt dök upp. Vi är ju ändå civiliserade människor.
Min fru, Elin, packade ihop sina saker. Och lilla hunden, Siri, tog hon med sig också.
De åkte iväg.
Till lillasystern på Södermalm för tre dagar.
Tjejerna ville ha några dagar själva mitt i vinterlovet, ligga kvar i sängen hur länge de vill, småprata, glo på film och smyga in Marabou-choklad bland lakanen, fnissa åt bilder på Instagram och gosa med lilla Siri.
Vad gjorde jag då? Ja, inget särskilt, om jag ska vara ärlig. Jag sprang inte till Systembolaget, ringde inte in nåt kompisgäng på ölmiddag för vad ska jag med det till?
Okej, jag tog kanske och spelade musik rejält högt på morgonen. Och så skurade jag spisen och tömde ur kylen ungefär så vild blev jag.
Igår kväll kom Elin och Siri tillbaka. Det blev såklart kramkalas, pussar här och där, ja, ni fattar. Jag föreslog till och med att gå ut tillsammans med Siri annars är det nästan alltid Elin som tar ut henne och då blir det korta svängar. Vi klädde på Siri den lilla stickade jackan och gick på upptäcktsfärd runt kvarteret. Vi gick där sida vid sida och pratade, pratade. Siri tappade faktiskt sin ena vinterstövel, men vi märkte det inte ens.
Vanligtvis tittar vi på film eller läser tillsammans på kvällarna. Men den här gången blev det inget sånt. Vi gick och lade oss tidigt.
Jag är helt övertygad om att små pauser från varandra gör äktenskapet starkt. Faktum är att de behövs, minst en gång var halvår. Utan gräl och slagsmål om “jag drar till mamma!”, nej, nej. Jag menar friska, överenskomna pauser. En av oss sticker bort några dagar till en syster, kompis på landet, en spahelg i Ystad det finns ju massor av sätt.
Semester från varandra är viktigt. Även när allt är toppen mellan oss. Det behövs lite dramaturgi! Familjelycka i all ära, men ibland behöver man byta kapitel, för visst känns det roligare då.
Och för oss män är det ibland helt nödvändigt att vara själva en liten stund. Inte för att supa ner sig eller bli asocial, utan bara för att vara ifred. Kanske gäller samma sak för kvinnor, men där är jag verkligen inte någon expert. Vi män behöver det i alla fall som när vi åker och fiskar i Vättern. Inte för att fisken lockar, utan för att få sitta i tystnaden, lyssna på fåglarna. Något slags meditation.
Men det viktigaste är ändå återseendet. Klart det är det, mina vänner glädjen, värmen, passionen. Allt för det. Hej min älskade!
Och sen att lägga sig tidigt. Så tidigt det bara gårOch där, i mörkret under täcket, med Siri redan snusandes vid våra fötter, sträckte Elin ut handen och letade efter min. Jag grep den direkt. Ingen av oss sa något mer. Jag kände ett mjukt tryck mot min hand, och förstod: pausen var över. Nu började det, alltihop, från början igen bara lite bättre än förut.
