Det gjorde så ont…
Elin satt i telefon när Viktor tittade in på kontoret. Lisa sneglade åt Elins håll, en tydlig signal att samtalet var viktigt och att de inte hade tid för honom. Viktors huvud försvann bakom den stängda dörren.
Efter tio minuter avslutade Elin samtalet och lade ifrån sig mobilen.
– Viktor var här och letade efter dig, sa Lisa.
– Varför just mig? Kanske dig? fräste Elin.
– Jag är ju gift. Har du inte märkt hur han ser på dig?
– Hur då? Elin lyfte blicken från skärmen.
– Intresserat, svarade Lisa med ett leende.
Självklart hade Elin märkt det. Hon var inte blind. Ja, han var snygg, precis hennes typ. Om det inte vore för åldersskillnaden…
Arbetet låg i högar, så Elin tackade nej till lunch med Lisa. Viktor kom in på kontoret och ställde en kopp kaffe på hennes bord.
– Ta en paus. Mycket att göra? frågade han.
– Ja, som vanligt, log Elin tacksamt och tog en klunk av det varma kaffet.
– Ska vi gå på bio ikväll?
– Förlåt, jag har min lilla dotter, sa Elin och drack igen utan att möta hans blick.
– Jag vet. Kan du låta din mamma passa henne?
Elin tittade upp på Viktor. Äntligen tog han initiativ istället för att bara stirra. Snygg, charmig. Om han bara varit några år äldre hade hon inte tvekat och redan besvarat hans uppmärksamhet.
Hon såg mycket yngre ut än hon var, men skillnaden mellan dem syntes ändå. Efter den smärtsamma skilsmässan hade Elin undvikit män i åratal. Varsam, rädd för nya misstag och besvikelser. Tiden läker, dämpar smärtan – och försiktigheten. Elin kände sig redo för något nytt. Men Viktor?
– Nå, var han här igen? frågade Lisa när hon kom tillbaka från lunchen.
– Vem då? Elin låtsades inte förstå.
– Varför flyr du från honom? Han är en bra kille. Om jag inte vore gift…
– Sluta, avbröt Elin. Skillnaden är alldeles för stor.
– Men du ser ju inte ut som du är. Och att umgås med män gör alla kvinnor gott, speciellt ensamma. Jag ser ju att du gillar honom. När han kommer in lyser du upp, kinderna blir rosa och du ler mer. Eller har jag fel?
Elin svarade inte.
– Du har varit ensam i åratal. Själv sa du att det var dags, att du var redo. Lyssna på mig – medan du väntar på någon i din ålder, kommer Viktor tas av någon annan. Ge honom en chans. För hälsans skull, för humörets.
Elin teg. Lisa hade rätt. Kanske borde hon gå på bio med honom?
Hon ringde sin mamma och lämnade över Lova på väg hem. Filmen skulle sluta sent, så hon hämtade dottern nästa morgon före förskolan. Mamman kisade misstänksamt men sa inget.
Kvällen var underbar. Elin hade inte varit på bio på år och dagar. Den slutade i sängen. Hon var förberedd. Varför dra ut på det? Hon var fri, han också. För hälsans skull.
– Nå? Hur gick det? frågade Lisa nästa dag. – Låtsas inte att du inte förstår. Du lyser helt.
Elin svarade inte. Men hemligheten höll inte länge. Viktor kom in, gav henne menande blickar som fick hjärtat att slå snabbare. Lisa såg det, log och tittade bort.
Relationen tog fart. De träffades varje dag. Hemma hos henne. Viktor bodde med sin mamma. Först kom han när Lova sov och gick innan hon vaknade. Ibland stannade han. Men flickan frågade inte varför mammas kompis drack kaffe i köket på morgonen. Hon tyckte till och med om det – när han var där höjde Elin inte rösten när Lova klädde sig långsamt.
När Elin gifte sig pratade maken ofta om att sälja båda lägenheterna och köpa en större. Men Elin vägrade. Hennes far hade gett henne den kort före sin död. Ja, den var liten, men man vet aldrig. Nu kom den till nytta.
Med Viktor i livet började hon tänka på en större lägenhet. Lova växte, förstod mer. Men Elin hade köpt en begagnad bil efter skilsmässan och betalade av lånet.
– Har du tänkt på bolån? frågade Viktor en dag.
– Ja, men jag har inte betalat av bilen än.
Elin gillade inte samtalet. Hur länge skulle de hålla? Åren gick, och kvinnors ungdom var kort. Skönt att åldras tillsammans. Men Viktor var i sin prime – hur länge skulle hon se ut så här? Snart skulle skillnaden synas mer. Skönhetsvård, ingrepp – dyrt.
Och ändå: man kan inte jaga ungdom. I filmer såg hon kvinnor förstöra sig själva för att hålla kvar en älskare. Resultatet blev alltid detsamma: han lämnade dem ändå. Skulle hon ta ett bolån och sedan sitta ensam, knappt kunna betala?
Men hon tyckte mer om Viktor för varje dag. När någon tjej log mot honom skar svartsjukan genom hjärtat. Hur kunde hon inte bli kär, inte bli svartsjuk? Hjärtat var fritt och ville älska. Hon var ju fortfarande ung.
Hon visste inte vad hon skulle göra. Väntade, tvekade.
En dag åkte Viktor på en tvådagarMen när hon såg honom i kaféet med den unga blondinen insåg hon att all smärta hon känt bara var början, och nu måste hon lära sig att släppa taget för gott.
